Magnusevangeliet

 

Jag brukar säga att jag inte gillar människor, eller folk, vilket är sant om än ganska så överdrivet, jag gillar att träffa folk.

Grejen är att jag har tröttnat på hur jag gör det, det är i princip alltid på krogen, fulla människor, oftast jag själv som inte kommer ihåg vad man har pratat om, men är jag nykter så känns det som att jag måste tvinga fram en konversation, jag orkar inte riktigt stå och prata om ointressanta saker.

 

Var på fest igår, det var ok, tills vi skulle åka hem och bilen krånglade och ingen var särskillt intresserad av att hjälpa oss. Var två tjejer där , en som jag träffar ibland i mer formella sammanhang och en som jag har haft lite kontakt på fb, mest om politik och Sd typ.

Skrev till henne för ett tag sen och frågade om vi skulle ta en fika nångång eftersom vi har lite kontakt men aldrig varit i närheten av nyktra dom två gånger vi träffats. Hon sa att hon var väldigt uppagen och föreslog lunch. Jag svarade att jag också är upptagen, vilket jag hoppas inte uppfattades som drygt, men det kunde bli svårt med lunch eftersom jag väldigt sällan är i stan mitt på dagen.

 

Dom, och det finns nog några till vill jag lära känna mer och umgås med, och det jag har kommit på nu är att det handlar inte om att hitta en tjej, utan att det finns människor jag tror att jag skulle vilja ha i mitt liv. Fast det är ju bara tjejer jag tänker så om, och som ser rätt så bra utan, fast det kan bero på att jag tycker väldigt sällan att nån ser "ful" ut.

 

Efter allt slit idag så gick jag hem i kvällssolen och kände så starkt att jag ville uppleva det med nån.

 

Ibland blir Söndagar väldigt jobbiga. Helgens förväntningar som inte uppfylldes tillsammans med den tomhet som blir när man umgåtts med en massa folk, för att sedan vakna upp och tillbringa en hel dag ensam tar rätt hårt ibland. Idag te.x