I want YOU, in my life.
Jag brukar säga att jag inte gillar människor, eller folk, vilket är sant om än ganska så överdrivet, jag gillar att träffa folk.
Grejen är att jag har tröttnat på hur jag gör det, det är i princip alltid på krogen, fulla människor, oftast jag själv som inte kommer ihåg vad man har pratat om, men är jag nykter så känns det som att jag måste tvinga fram en konversation, jag orkar inte riktigt stå och prata om ointressanta saker.
Var på fest igår, det var ok, tills vi skulle åka hem och bilen krånglade och ingen var särskillt intresserad av att hjälpa oss. Var två tjejer där , en som jag träffar ibland i mer formella sammanhang och en som jag har haft lite kontakt på fb, mest om politik och Sd typ.
Skrev till henne för ett tag sen och frågade om vi skulle ta en fika nångång eftersom vi har lite kontakt men aldrig varit i närheten av nyktra dom två gånger vi träffats. Hon sa att hon var väldigt uppagen och föreslog lunch. Jag svarade att jag också är upptagen, vilket jag hoppas inte uppfattades som drygt, men det kunde bli svårt med lunch eftersom jag väldigt sällan är i stan mitt på dagen.
Dom, och det finns nog några till vill jag lära känna mer och umgås med, och det jag har kommit på nu är att det handlar inte om att hitta en tjej, utan att det finns människor jag tror att jag skulle vilja ha i mitt liv. Fast det är ju bara tjejer jag tänker så om, och som ser rätt så bra utan, fast det kan bero på att jag tycker väldigt sällan att nån ser "ful" ut.
Efter allt slit idag så gick jag hem i kvällssolen och kände så starkt att jag ville uppleva det med nån.
Ibland blir Söndagar väldigt jobbiga. Helgens förväntningar som inte uppfylldes tillsammans med den tomhet som blir när man umgåtts med en massa folk, för att sedan vakna upp och tillbringa en hel dag ensam tar rätt hårt ibland. Idag te.x
Att våga hoppas på nått fint är att skjuta sig i huvudet..
men jag hopppas ju på dig...
Jag har inte tagit mig tid att skriva här på ett tag, även fast jag känt att det behövs, undrar hur jävla dåligt jag mådde när jag skrev nästan varje kväll..
Jag var ute igår, så idag kom den vanliga Söndagsångesten, men ikväll blev den lite värre.
Den där tjejen som jag "stalkar", och som jag träffade på valborg, skrev i sin blogg om en kille hon tyckte om, men hon hade tydligen hoppats på för mycket, att han skulle få henne att må bra, men det blev visst tvärtom.
Det är så jävla frustrerande, jag sitter här, jag vill lära känna henne, vill få henne att trivas och må bra, men hur fan ska det gå till, har inte sett henne sen valborg. Jag har ju velat lära känna henne i över ett år, men att gå fram till nån på krogen är inte min starka sida, det är det fortafarande inte, men jag kan iaf göra det. det är et ställe som bara är igång på sommaren, men dom har minskat på tillställningar på senare år, i år är det 6 gånger, varav 4 har varit. Jag har bortsett från ett tillfälle, bara sett henne där, förra året var det nog varje gång, i år bara valborg, och då gick jag fram och pratade med henne, skulle gärna gjort det varje gång i år.
Jag lade ju till henne som vän på fb men jag gjorde tydligen inte ett så stort intryck, eller så var minnet dåligt, är ju lätt hänt på såna ställen. Funderade på att skicka ett medelande typ: vet inte om du minns mig men vi sågs på valborg. tänkte först att göra det om vi inte skulle ses på hela sommaren, men då har det ju gått några månader till, och att skriva då skulle ju verka konstigt. Det kanske verkade konstigt att skicka en vänförfrågan, eftersom hon bara sa sitt förnamn..
Det är 2,5 mil emellan oss, men våra vägar korsas aldrig, nu när jag vågar gå fram, nu när vi har traffats. Jag har ett hultsfredsarmband på armen, en anledning till det är att det vore nått att prata om, för hon var också där, jag såg henne.
Jag som hade tänkt att nästa gång så försöker jag att få hennes nummer, skiter i fb och sånt, har aldrig frågat om nummer på krogen, men det är mycket jag kan tänka mig att göra för henne...
Jag är lite rädd att det är för sent, att jag borde tagit chansen förra året, hon har skrivt om att hon vantrivs och vill bo nånannanstans, förvånar mig inte om det hinner ske innan vi träffas igen.
Som Phil Harris sa: Man kan se saker hända, man kan få saker att hända, eller man kan undra vad fan som hände.
Fan fan fan det skulle vart du...
Jag har inte tagit mig tid att skriva här på ett tag, även fast jag känt att det behövs, undrar hur jävla dåligt jag mådde när jag skrev nästan varje kväll..
Jag var ute igår, så idag kom den vanliga Söndagsångesten, men ikväll blev den lite värre.
Den där tjejen som jag "stalkar", och som jag träffade på valborg, skrev i sin blogg om en kille hon tyckte om, men hon hade tydligen hoppats på för mycket, att han skulle få henne att må bra, men det blev visst tvärtom.
Det är så jävla frustrerande, jag sitter här, jag vill lära känna henne, vill få henne att trivas och må bra, men hur fan ska det gå till, har inte sett henne sen valborg. Jag har ju velat lära känna henne i över ett år, men att gå fram till nån på krogen är inte min starka sida, det är det fortafarande inte, men jag kan iaf göra det. det är et ställe som bara är igång på sommaren, men dom har minskat på tillställningar på senare år, i år är det 6 gånger, varav 4 har varit. Jag har bortsett från ett tillfälle, bara sett henne där, förra året var det nog varje gång, i år bara valborg, och då gick jag fram och pratade med henne, skulle gärna gjort det varje gång i år.
Jag lade ju till henne som vän på fb men jag gjorde tydligen inte ett så stort intryck, eller så var minnet dåligt, är ju lätt hänt på såna ställen. Funderade på att skicka ett medelande typ: vet inte om du minns mig men vi sågs på valborg. tänkte först att göra det om vi inte skulle ses på hela sommaren, men då har det ju gått några månader till, och att skriva då skulle ju verka konstigt. Det kanske verkade konstigt att skicka en vänförfrågan, eftersom hon bara sa sitt förnamn..
Det är 2,5 mil emellan oss, men våra vägar korsas aldrig, nu när jag vågar gå fram, nu när vi har traffats. Jag har ett hultsfredsarmband på armen, en anledning till det är att det vore nått att prata om, för hon var också där, jag såg henne.
Jag som hade tänkt att nästa gång så försöker jag att få hennes nummer, skiter i fb och sånt, har aldrig frågat om nummer på krogen, men det är mycket jag kan tänka mig att göra för henne...
Jag är lite rädd att det är för sent, att jag borde tagit chansen förra året, hon har skrivt om att hon vantrivs och vill bo nånannanstans, förvånar mig inte om det hinner ske innan vi träffas igen.
Som Phil Harris sa: Man kan se saker hända, man kan få saker att hända, eller man kan undra vad fan som hände.
Fan fan fan det skulle vart du...
Dagen efter.
Sitter i soffan och kolla på discovery. Ikväll har jag grav Söndagsångest. Var ute ett gäng igår, öltält och bra musik. Det var jättetrevligt, och jag var i full gång. Men idag är det dagen efter, och det känns tomt och ensamt. Jag var väldigt trött idag så jag har inte orkat göra så mycket, vilket också bidrar till ångesten. När jag var och hämtade bilen förut så var dom jag var med igår inte hemma, men jag träffade deras bror iaf, och vi pratade en del. Jag tror det är bra att ha nån slags återkoppling dagen efter, förra helgen så träffade jag folk från Lördagskvällen både på dagen och kvällen efter. Vi var 7 st och åt pizza, det kändes som ett bra avslut på helgen.
Igår hade vi två ställen att välja på att åka till, det var tal om båda men det blev bara ett till slut. Det var ju folk jag hade hoppats att få träffa, förväntningar.
Sen finns det ju nån jag verkligen vill träffa. Hon jag träffade på valborg, och som jag stalkat på fb rätt länge. Jag har aldrig sett henne utanför krogen, och om två veckor så hoppas jag att vi ska till samma ställe. Jag lade ju till henne som vän på fb, men när det hade gått en vecka utan varken avvisning eller bekräftelse så kändes det lite pinsamt, så jag drog tillbaka den. Tydligen så gjorde jag inte så stort intryck.
Den är låten har funnits i bakhuvudet länge, men jag visste inte ens vilka som hade gjort den. Jag hörde den på P3 och även om den inte sticker ut så mycket så är den speciell.
Söndagsångest alá Tiger lou
Nu gör jag ett försök till att rycka upp mig, min dator har ju lagt av, så jag får sitta på kontoret och skriva. Skapar en Söndagsångestkategori med, eftersom jag har Söndagsånget varje Söndag, oavsett vad jag har gjort i helgen.
Igår var jag på min systers 30-årsfest, som inledde med ett överaskningsbröllop, det var trevligt, men jag var ju inte direkt uppklädd, jag skulle iväg senare på kvällen och hade räknat med att det skulle bli kallt, så jag hade jeans, t-shirt och en luvtröja, men säger man inte innan att det är ett bröllop så får dom skylla sig själva, fast det var ju ingen som klagade heller.
Sen på kvällen så skulle jag ut på krogen tänkte jag, eller krogen, det är ju ett dansställe, men dom har ju bar, men han som skulle köra skulle iväg på annat så jag åkte dit själv för att kolla läget lite, jag gick in och det var inte mycket folk där, träffade en jag kände, som klagade på att det vara lite folk, och jag klagade på honom som klagade. Såg en tjej jag är lite intresserad av med, jag pratade med henne en annan gång på samma ställe, då var hon inte så jätteintresserad av att prata, men jag tänkte att jag skulle prova igen, och det passade ju när det inte var så mycket folk, men så blev det inte.
Jag gick och och satte mig vid ett bord där jag mer eller mindre kände dom flesta och hälsade på dom jag inte kände. Efter ett tag gick dom andra till baren, och kvar satt jag och en tjej, och vi satt och pratade en bra stund, hon bodde typ 4-5 mil bort men skulle flytta till Trollhättan på Måndag för att plugga, hon hade inte gått på samma skola som dom flesta andra jag känner därifrån. Hon var jättetrevlig, och skitsnygg, särskilt när jag såg henne på dansgolvet, tyvärr var hon ju aldrig ledig där, men hon såg och verkade väldigt glad och utåtriktad. Innan jag åkte hem så såg jag henne vid utgången, med en kille, men jag gick fram ändå, och vi pratade lite till, sen kom en av dom jag skulle skjutsa hem och ville åka, när han hade samlat ihop dom andra som skulle med så gick vi ut, men innan så tog jag i hand och sa att det var trevligt att träffas och att vi antagligen aldrig skulle ses igen, och det höll hon ju med om. Vi åkte hem och det kändes bra. Det kändes bra att jag var nykter men ändå kunde vara social och trevlig och jag hade jättetrevligt.
Idag kändes det inte lika bra, jag borde nog iaf ha frågat om hennes nummer, eller gett henne mitt. Jag är inte ens helt säker på vad hon hette, jag har sökt igenom halva facebook, men hon är nog inte med där, jag hittade hennes kompis som hon var där med iaf. Hon var ju jättetrevlig och jättefin, och jag behöver nog fler såna i mitt liv, men ibland är det bara att acceptera att en del människor inte stannar så länge i ens liv.....
