Magnusevangeliet

Nu gör jag ett försök till att rycka upp mig, min dator har ju lagt av, så jag får sitta på kontoret och skriva. Skapar en Söndagsångestkategori med, eftersom jag har Söndagsånget varje Söndag, oavsett vad jag har gjort i helgen.

Igår var jag på min systers 30-årsfest, som inledde med ett överaskningsbröllop, det var trevligt, men jag var ju inte direkt uppklädd, jag skulle iväg senare på kvällen och hade räknat med att det skulle bli kallt, så jag hade jeans, t-shirt och en luvtröja, men säger man inte innan att det är ett bröllop så får dom skylla sig själva, fast det var ju ingen som klagade heller.

Sen på kvällen så skulle jag ut på krogen tänkte jag, eller krogen, det är ju ett dansställe, men dom har ju bar, men han som skulle köra skulle iväg på annat så jag åkte dit själv för att kolla läget lite, jag gick in och det var inte mycket folk där, träffade en jag kände, som klagade på att det vara lite folk, och jag klagade på honom som klagade. Såg en tjej jag är lite intresserad av med, jag pratade med henne en annan gång på samma ställe, då var hon inte så jätteintresserad av att prata, men jag tänkte att jag skulle prova igen, och det passade ju när det inte var så mycket folk, men så blev det inte.

Jag gick och och satte mig vid ett bord där jag mer eller mindre kände dom flesta och hälsade på dom jag inte kände. Efter ett tag gick dom andra till baren, och kvar satt jag och en tjej, och vi satt och pratade en bra stund, hon bodde typ 4-5 mil bort men skulle flytta till Trollhättan på Måndag för att plugga, hon hade inte gått på samma skola som dom flesta andra jag känner därifrån. Hon var jättetrevlig, och skitsnygg, särskilt när jag såg henne på dansgolvet, tyvärr var hon ju aldrig ledig där, men hon såg och verkade väldigt glad och utåtriktad. Innan jag åkte hem så såg jag henne vid utgången, med en kille, men jag gick fram ändå, och vi pratade lite till, sen kom en av dom jag skulle skjutsa hem och ville åka, när han hade samlat ihop dom andra som skulle med så gick vi ut, men innan så tog jag i hand och sa att det var trevligt att träffas och att vi antagligen aldrig skulle ses igen, och det höll hon ju med om. Vi åkte hem och det kändes bra. Det kändes bra att jag var nykter men ändå kunde vara social och trevlig och jag hade jättetrevligt.

Idag kändes det inte lika bra, jag borde nog iaf ha frågat om hennes nummer, eller gett henne mitt. Jag är inte ens helt säker på vad hon hette, jag har sökt igenom halva facebook, men hon är nog inte med där, jag hittade hennes kompis som hon var där med iaf. Hon var ju jättetrevlig och jättefin, och jag behöver nog fler såna i mitt liv, men ibland är det bara att acceptera att en del människor inte stannar så länge i ens liv.....