Magnusevangeliet

På Valborg när vi skulle åka hem, trött och bara ganska full, längst bak i en Cheva van så kom jag på det, namnet på Es son.

Kom hem nyss, satte mig vid datorn och kollade runt ett tag. Kom på att jag inte hade nån musik på, och det måste jag ju ha, eller tv:n, eller nått som låter. Jag har det aldrig tyst omkring mig, vet inte varför egentligen, gillar väl inte när det blir för tyst. Har alltid musik på när jag ska sova. En gång när det var strömavbrott så tog jag min gamla cd-freestyle (heter det ens så) och en gammal datahögtalare, så jag slapp somna i tysthet.

Annars är det väl bra, har jobbat mycket, och tänk, för mycket, på henne, som knappt vet vem jag är. Nojar som fan över allting. Känslorna har sprungit iväg och jag hinner inte ifatt. Har to.m fått mig själv må rätt dåligt emellanåt, bra jobbat, när det mesta äntligen känns rätt bra.

Förra helgen var L här och hälsade på. Det var längesen sist och det känns ju lite som att vi inte är lika nära längre, men det känns inte jobbigt, vi har kommit ifrån varann förut men det har alltid löst sig. Hon kom iaf med en otroligt glädjande besked, ett stort steg i hennes liv och en stor sten som försvann ur mitt. Kändes lite som en film. Vi satt¨på en restaurang, som var en pizzeria när hon berättade för mig.

"Du har inte en aning, att jag tänker på dig precis just nu"

Passade låt tycker jag, speciellt eftersom den var citerad i hennes blogg.

Lite deppig ikväll, tänkte komma i tidigt och skriva av mig, men det blev att jobba tills nu istället.

Jag vill så mycket, men det händer ingenting. Hade gärna sett Björnstammen ikväll, hade gärna träffat henne, vet inte när jag får göra det nästa gång. Får lite panik också, på valborg sa hon att hon hade pojkvän, inget jag har sett, när jag stalkat henne på fb. Men jag har ju velat det här i över ett år, men jag har varit för feg. Nu känns det ändå lättare att gå fram och prata med henne, men då ska man helst vara på samma ställe också. Det är därför jag kollar fb var femte minut, men än så länge har inget hänt med vänförfrågan, då skulle jag ju iaf ha möjlighet att "prata" med henne.

Tänkte redan för ett tag sen att nu när jag mår rätt bra vore det ju dumt att förstöra det med att bli intresserad av nån...

   

För några år sen så sa jag upp kontakten med E, en tjej jag träffade på gymnasiet. Kom att tänka på henne lite idag, och hennes son, och jag kan inte komma på vad han heter, det kommer upp olika namn men inget är rätt, men det känns rätt bra. Hon kommer nog aldrig försvinna helt ur minnet, och det kanske jag inte vill heller. Som det sägs: Ångra inget som fått dig att le.

Sitter ensam hemma en Lördagkväll. Jag var sugen på att gå ut ikväll, sen kollade jag på kontot, och då var jag inte sugen längre, men det känns ändå bra, lite ensamt bara. Jag har tänkt på det ibland, att jag som aldrig har tjänat bra, som en vanlig lön för mig är kanske hälften av vad nån som tjänar dålig, men jag lever ju inte så dyrt heller, jag har nästan aldrig behövt att avstå från att hitta på nått pga pengar, jag hade kunnat gå ut ikväll, men då hade jag inte haft några pengar alls i ca en vecka.

Idag har jag bara varit trött och knappt gjort nått, trots att jag stannde hemma för att få nått gjort, sånt framkallar ångest.

Jag passade på att plöja igenom en blogg och alla bilder på fb som tillhör en tjej som man skulle kunna säga att jag är intresserad av. Jag har tänkt ibland att jag skulle bli en bra stalker, men det kanske jag redan är. Första det första så är det mycket lättare att läsa nåns blogg än att försöka ta kontakt och lära känna personen, inte för att det är ett bättre sätt, men enklare. Sen så har jag inte sett henne på över ett halvår, förutom en gång på krogen, utanför när alla skulle hem, jag var trött och mådde inte så bra, då kom hon fram och frågade om en tändare, och det hade jag ju inte. Hade jag sett henne tidigare på kvällen så hade jag nog försökt att hälsa eller nått.

Jag har ju hälsat på henne en gång, det gick sådär, men egentligen är det ju inte så jävla farligt, de flesta människor är ju trevliga, och det värsta som kan hända är ju att det inte blir nått alls, alltså samma som vi har nu, fast jag är ju lite känslig med. Det kan ju vara hon jag ska spendera resten av livet med, sånt tänk sätter ju inte alls nån press när man ska gå fram. Fast så tänker jag väl inte, inte så ofta. Jag tror väl inte att krogen är rätt ställe att träffa nån, men jag har inte så många andra ställen att välja på. Inte på jobbet eftersom jag driver eget hemma, genom vänner blir det inte så mycket heller, eller jag har ju lärt känna många, men aldrig nån som varit speciell. Hur träffas folk egentligen??

Ofta ute på krogen så träffar jag en kille som gick i samma klass som min granne, har träffat honom utanför krogen med, så brukar vi hälsa och prata lite, och jag vet knappt hur vi träffades, det var på krogen vet jag, men jag vet knappt hur det gick till, om det kunde vara så lätt jämt.
Jag hittade henne på fb för ett drygt år sedan, hon var taggad i ett foto som hade med jobbet att göra, och det var ett väldigt okvinnligt jobb, det var väl det jag fastnade för först.
Ett alternativ vore kanske att bli vän med henne på fb och bara skriva att jag tycker att hon verkar intressant, eller vad fan man skriver, men risken är ju rätt stor att man bara framstår som konstig. Jag är ju konstig, men det får hon ju upptäcka med tiden. Jag tror det var i Christer i P3 som dom sa att det kunde vara ett alternativ, men jag är tveksam. Jag lägger bara till vänner som jag har träffat, förutom en P3 kändis, och en tjej som jag lade till på fyllan.

Efter att kollat igenom alla bilder så kan bara säga att hon är jättefin, även på typ Måndag-mornar-bilder, och efter bloggen så känner jag att vi är rätt lika ändå. Vi sitter ensamma i vartsitt hus och lyssnar på Den Svenska Björnstammen.
Jag är ganska säker på att vi ska till samma ställe på valborg, jag såg ju henne där nästan varje gång resten av sommaren, men jag bara fegade ur. Den sista gången för säsongen så dröjde jag mig kvar så länge jag kunde, för jag ville ju, men kunde inte, och dom jag körde på då ville åka hem för längesen och fattade inte varför jag ville vara kvar.

För en dryg månad sen så träffade jag en tjej på krogen. Hon hade skrivit till mig på fb om att vi hade träffats gången innan, men jag minns inget av det och jag körde. Gången efter så träffades vi iaf och jag var rätt full, vi hånglade lite, men jag var inte särskillt intresserad av henne, har aldrig varit så ointresserad av nån som jag hånglat med. Det var ju skönt att hångla lite, och det kunde säkert blivit mer, men det kändes som hon var mycket mer intresserad än vad jag var, så det hade bara blivit jobbigt, det kändes inte värt det, och jag förstår inte dom som gör typ vad som helst för att få ligga, Jag är ju ganska så oknullad, men jag är ju inte i närheten av att vara så desperat som en del kan vara, som dessutom ser mycket bättre ut än mig.
Några dagar efter så skrev en kompis att hon ville ha mitt nummer och frågade om hon fick lämna ut det, lite konstig fråga tyckte jag, men endå drog jag ut på det i flera dagar, hade sån ångest för att hon antagligen var rätt så intresserad av mig. Hon skickade sms och skrev att hon blev glad när hon fick numret, jag skrev att det kändes som att hon ville mycket mer än vad jag ville och att sånt aldrig slutar bra. Hon skrev att hon ville bara lära känna mig, och hade hon nyss lämnat ett förhållande och ville inte in i ett nytt, man jag hade fortfarade sån ångest att jag inte svarade. Vi sågs och pratade på en fest senare, och det var väl lite stelt, och sist vi var på samma ställe så hälsade hon inte, men hon hade ju en annan kille då.

Det sista långa stycket skrev jag bara för att kunna skriva den här poängen: Det känns som dom jag träffar är jag inte intresserad av, och dom jag är intresserad av träffar jag inte.

Det känns bra att skriva av sig, i långa inlägg, en ensam Lördagkväll, med min billiga laptop i knät. Jag orkar inte kolla efter fel i texten, brukar vara noga med sånt, men nu får det vara som det är, börjar lära mig att skriva på laptop med.

Tack och godnatt.  



 

Jag har ju inte skrivit nått under en rätt lång period, och den här bloggen innehåller några av dom jobbigaste saker jag har varit med om, och ibland har jag väl mest skrivit om tjejer jag varit intresserad av men inte vågat gå fram och prata med, känns det som iaf.

Nu, i mitten på April 2012 så känner jag mig rätt bra. Jag vågar vara mig själv mycket mer, eller jag är väl alltid mig själv, men man har ju olika sidor. Jag körde till krogen förra helgen, och när vi skulle åka hem så träffade jag en kompis på parkeringen, som jag hade hälsat på innan. Han sa. "jaså, kör du? jag tyckte att du verkade lugn". Jag ser mig inte som särskillt vild när jag dricker, men det fick mig att tänka en del på hur andra ser på mig, och det känns som att på senare tid så har jag blivit mera frispråkig, vågar säga vad jag tycker, inte bara när jag dricker.

Så jag mår bra gör jag, rätt bra iaf. I min värld så är det aldrig riktigt bra, kanske korta stunder, men jag jag kan nog aldrig säga att jag mår riktigt bra, det kan bero på att jag har kanske är ganska kräsen. Min bild av lycka är att precis allt i livet ska vara perfekt, och det är det ju aldrig. men då har jag bara känt mig lycklig en gång, vad jag kan minnas, eller så var den gången den enda referens av lycka jag har, och jag har inte känt så nån mer gång, inte för att jag är olycklig om dagarna, men aldrig riktigt lycklig.

Jag kommer aldrig fram till saken känns det som. Jag mår rätt bra, och trivs rätt bra med mig själv, men ibland så kommer ju det dåliga självförtroendet tillbaka, men det går över ganska snabbt ändå.

Jag har börjat lyssna en del på filmmusik, har soundtracken från Garden State, Pulp Fiction och Kill Bill. Den här låten passar bra om man ska diska lagom mycket:

Håller fortfarande på att lägga in skivor på datorn. Jag har hittat mellan tre och fyra singlar med Scooter. Idag känns väl Scooter inte lika bra, men inte direkt dåligt heller. 
Jag köpte den här singeln på gymnasiet, eller jag köpte nog alla singlar då, och jag kollade på ZTV och MTV, men jag såg aldrig videon, hade jag gjort det så hade nog låten inte varit lika bra.

 

Jag har köpt mig en dator för 1500 spänn på tradera. så nu kommer det kanske bli lite mer skrivet här, mitt 400:de inlägg också.

Sen jag fick hem datorn så har jag börjat med att lägga in alla skivor jag äger, jag använder mest usbminne nu för tiden, men jag gillar att köpa skivor. Mycket gamla låtar har jag hittat, och minnena till dom. Te.x den här:

http://www.youtube.com/watch?v=kYUuqbSyTHY

Nu har jag glömt hur man lägger in youtubeklipp, men adressen är ju där iaf.

Mycket sån musik lyssnade jag på i gymnasiet, och det är ju därifrån jag har dom bästa minnena. Jag blir väldigt nostalgisk när jag lyssnar på såna låtar. Jag känner mig för ung för att vara nostalgisk, men det är ju 10 år sen som Replayskivan kom ut. En del saker var mycket bättre då, men jag trivs bättre med mig själv nu än jag gjorde då.
Jag ska åka dit en sväng i sommar, vandra längs kanalen, ner till hamnen vid vandrarhemmet.
Det tar max en timme att åka dit, men allt är borta. Jag känner ingen där längre, pizzerian är flyttad, dom har ju även byggt en ny skolan, på en annan plats och husen vi bodde i ska dom nog inte hyra så länge till. Allt som gjorde den där tiden så bra är borta. Den fysiska platsen finns kvar, men det är det enda också.
För några veckor sen var det återträff, men inte för min årskurs, jag var för tre år sen och det var jättetrevligt, men inte i närheten av det som var. Det är därför jag känner igen mig så väl när Winnerbäck sjunger om Linköping, man kan återvända, men det finns inget att återvända till. Allt som finns är minnen. Minnen som blir svagare för varje år...

Nu gör jag ett försök till att rycka upp mig, min dator har ju lagt av, så jag får sitta på kontoret och skriva. Skapar en Söndagsångestkategori med, eftersom jag har Söndagsånget varje Söndag, oavsett vad jag har gjort i helgen.

Igår var jag på min systers 30-årsfest, som inledde med ett överaskningsbröllop, det var trevligt, men jag var ju inte direkt uppklädd, jag skulle iväg senare på kvällen och hade räknat med att det skulle bli kallt, så jag hade jeans, t-shirt och en luvtröja, men säger man inte innan att det är ett bröllop så får dom skylla sig själva, fast det var ju ingen som klagade heller.

Sen på kvällen så skulle jag ut på krogen tänkte jag, eller krogen, det är ju ett dansställe, men dom har ju bar, men han som skulle köra skulle iväg på annat så jag åkte dit själv för att kolla läget lite, jag gick in och det var inte mycket folk där, träffade en jag kände, som klagade på att det vara lite folk, och jag klagade på honom som klagade. Såg en tjej jag är lite intresserad av med, jag pratade med henne en annan gång på samma ställe, då var hon inte så jätteintresserad av att prata, men jag tänkte att jag skulle prova igen, och det passade ju när det inte var så mycket folk, men så blev det inte.

Jag gick och och satte mig vid ett bord där jag mer eller mindre kände dom flesta och hälsade på dom jag inte kände. Efter ett tag gick dom andra till baren, och kvar satt jag och en tjej, och vi satt och pratade en bra stund, hon bodde typ 4-5 mil bort men skulle flytta till Trollhättan på Måndag för att plugga, hon hade inte gått på samma skola som dom flesta andra jag känner därifrån. Hon var jättetrevlig, och skitsnygg, särskilt när jag såg henne på dansgolvet, tyvärr var hon ju aldrig ledig där, men hon såg och verkade väldigt glad och utåtriktad. Innan jag åkte hem så såg jag henne vid utgången, med en kille, men jag gick fram ändå, och vi pratade lite till, sen kom en av dom jag skulle skjutsa hem och ville åka, när han hade samlat ihop dom andra som skulle med så gick vi ut, men innan så tog jag i hand och sa att det var trevligt att träffas och att vi antagligen aldrig skulle ses igen, och det höll hon ju med om. Vi åkte hem och det kändes bra. Det kändes bra att jag var nykter men ändå kunde vara social och trevlig och jag hade jättetrevligt.

Idag kändes det inte lika bra, jag borde nog iaf ha frågat om hennes nummer, eller gett henne mitt. Jag är inte ens helt säker på vad hon hette, jag har sökt igenom halva facebook, men hon är nog inte med där, jag hittade hennes kompis som hon var där med iaf. Hon var ju jättetrevlig och jättefin, och jag behöver nog fler såna i mitt liv, men ibland är det bara att acceptera att en del människor inte stannar så länge i ens liv..... 

Snart, eller iaf nångång så kommer det att skrivas nått intressant, kul, djupt, smart, vasst och fruktansvärt meningslöst. Kanske inte i samma inlägg dock.

Jag är sur på Lars Winnerbäck för att han har lagt sin turne så att den närmaste konserten är 30 mil bort, i Stockholm, men det hindrade mig inte från att köpa två billjetter. Man kanske har blivit bortskämd när man bor inte altför långt ifrån hans galma hemstad, men inga spelningar där inte..

Jag är sur på Mando Diao för att dom har sparkat Samuel från bandet. Eftersom att jag inte kan skilja på CJ och Mats så är ju Samuel min tredje favorit i bandet, han är ju en jävligt grym trummis faktiskt.

Så just nu lyssnar jag inte på nån av dom. eftersom att jag är sur..

P3 är jag också sur på, som vanligt. Det brukar ju börja varje morgon iofs. sen fattar jag inte hur en kanal som har stått för 90% av min musiksmak har lyckats att kryssa sig förbi precis sånt jag gillar. Jag gillar både bred och smal musik, och sånt spelar ju P3, men inget sånt jag vill höra...

Återkommer snart med långa inlägg där jag upprepar mig hela tiden...

I Lördags var jag ute, med inställningen att ju mer man dricker desto roligare blir det, det stämde ju inte helt.
Den där tjejen jag skrev om innan som jag började bli intresserad av, var där, och hon satt hos oss ett tag, en kompis satt emellan oss, nångång lutade hon sig framåt är jag pratade med, men jag hälsade aldrig, när jag tänkte att jag borde göra det så började bandet att spela och ingen hörde nått annat. Försökte en gång till i slutet på kvällen, det blev ett hej, och hon sa hej och gick samtidigt, hon verkade ha bråttom. Jag blev ganska full, men inte mindre nervös inför att hälsa på henne, då kändes det bättre att vara nykter och nervös istället. På parkeringen sen så erbjöd jag en kompis som känner henne rätt bra 5000:- om han fixade ihop oss. Nu efteråt känns det som en ganska riskfylld placering av pengar.

Träningen går sådär, har inte varit där sen genomgången i Onsdags, Jag såg några jag kände igen, en kille som jobbar på skroten, och en som kommer härifrån, han ville jag inte riktigt se där, om man tittar på honom så är det lätt att tro att han bara har ett intresse, att träna.
Sen så påminner han om en tid som jag inte riktigt trivdes i, även om han knappt var en del av den.

Jag har tänkt del på det den senaste tiden. Högstadiet var ingen rolig tid för mig, och många bidrog mer eller mindre till det. Ibland händer det att man springer på nån, och jag reagerar oftast på samma sätt, att jag vill inte ha med dom att göra. Jag kanske är orättvis, för det känns som att ingen kanske riktigt trivdes på högstadiet, att folk förändras, men jag vill väl skydda mig själv, och jag varken kan eller vill låtsas att allt är bra nu, eller är det det? Är jag kanske bara för långsint?