Magnusevangeliet

Nu gör jag ett försök till att rycka upp mig, min dator har ju lagt av, så jag får sitta på kontoret och skriva. Skapar en Söndagsångestkategori med, eftersom jag har Söndagsånget varje Söndag, oavsett vad jag har gjort i helgen.

Igår var jag på min systers 30-årsfest, som inledde med ett överaskningsbröllop, det var trevligt, men jag var ju inte direkt uppklädd, jag skulle iväg senare på kvällen och hade räknat med att det skulle bli kallt, så jag hade jeans, t-shirt och en luvtröja, men säger man inte innan att det är ett bröllop så får dom skylla sig själva, fast det var ju ingen som klagade heller.

Sen på kvällen så skulle jag ut på krogen tänkte jag, eller krogen, det är ju ett dansställe, men dom har ju bar, men han som skulle köra skulle iväg på annat så jag åkte dit själv för att kolla läget lite, jag gick in och det var inte mycket folk där, träffade en jag kände, som klagade på att det vara lite folk, och jag klagade på honom som klagade. Såg en tjej jag är lite intresserad av med, jag pratade med henne en annan gång på samma ställe, då var hon inte så jätteintresserad av att prata, men jag tänkte att jag skulle prova igen, och det passade ju när det inte var så mycket folk, men så blev det inte.

Jag gick och och satte mig vid ett bord där jag mer eller mindre kände dom flesta och hälsade på dom jag inte kände. Efter ett tag gick dom andra till baren, och kvar satt jag och en tjej, och vi satt och pratade en bra stund, hon bodde typ 4-5 mil bort men skulle flytta till Trollhättan på Måndag för att plugga, hon hade inte gått på samma skola som dom flesta andra jag känner därifrån. Hon var jättetrevlig, och skitsnygg, särskilt när jag såg henne på dansgolvet, tyvärr var hon ju aldrig ledig där, men hon såg och verkade väldigt glad och utåtriktad. Innan jag åkte hem så såg jag henne vid utgången, med en kille, men jag gick fram ändå, och vi pratade lite till, sen kom en av dom jag skulle skjutsa hem och ville åka, när han hade samlat ihop dom andra som skulle med så gick vi ut, men innan så tog jag i hand och sa att det var trevligt att träffas och att vi antagligen aldrig skulle ses igen, och det höll hon ju med om. Vi åkte hem och det kändes bra. Det kändes bra att jag var nykter men ändå kunde vara social och trevlig och jag hade jättetrevligt.

Idag kändes det inte lika bra, jag borde nog iaf ha frågat om hennes nummer, eller gett henne mitt. Jag är inte ens helt säker på vad hon hette, jag har sökt igenom halva facebook, men hon är nog inte med där, jag hittade hennes kompis som hon var där med iaf. Hon var ju jättetrevlig och jättefin, och jag behöver nog fler såna i mitt liv, men ibland är det bara att acceptera att en del människor inte stannar så länge i ens liv..... 

Snart, eller iaf nångång så kommer det att skrivas nått intressant, kul, djupt, smart, vasst och fruktansvärt meningslöst. Kanske inte i samma inlägg dock.

Jag är sur på Lars Winnerbäck för att han har lagt sin turne så att den närmaste konserten är 30 mil bort, i Stockholm, men det hindrade mig inte från att köpa två billjetter. Man kanske har blivit bortskämd när man bor inte altför långt ifrån hans galma hemstad, men inga spelningar där inte..

Jag är sur på Mando Diao för att dom har sparkat Samuel från bandet. Eftersom att jag inte kan skilja på CJ och Mats så är ju Samuel min tredje favorit i bandet, han är ju en jävligt grym trummis faktiskt.

Så just nu lyssnar jag inte på nån av dom. eftersom att jag är sur..

P3 är jag också sur på, som vanligt. Det brukar ju börja varje morgon iofs. sen fattar jag inte hur en kanal som har stått för 90% av min musiksmak har lyckats att kryssa sig förbi precis sånt jag gillar. Jag gillar både bred och smal musik, och sånt spelar ju P3, men inget sånt jag vill höra...

Återkommer snart med långa inlägg där jag upprepar mig hela tiden...

I Lördags var jag ute, med inställningen att ju mer man dricker desto roligare blir det, det stämde ju inte helt.
Den där tjejen jag skrev om innan som jag började bli intresserad av, var där, och hon satt hos oss ett tag, en kompis satt emellan oss, nångång lutade hon sig framåt är jag pratade med, men jag hälsade aldrig, när jag tänkte att jag borde göra det så började bandet att spela och ingen hörde nått annat. Försökte en gång till i slutet på kvällen, det blev ett hej, och hon sa hej och gick samtidigt, hon verkade ha bråttom. Jag blev ganska full, men inte mindre nervös inför att hälsa på henne, då kändes det bättre att vara nykter och nervös istället. På parkeringen sen så erbjöd jag en kompis som känner henne rätt bra 5000:- om han fixade ihop oss. Nu efteråt känns det som en ganska riskfylld placering av pengar.

Träningen går sådär, har inte varit där sen genomgången i Onsdags, Jag såg några jag kände igen, en kille som jobbar på skroten, och en som kommer härifrån, han ville jag inte riktigt se där, om man tittar på honom så är det lätt att tro att han bara har ett intresse, att träna.
Sen så påminner han om en tid som jag inte riktigt trivdes i, även om han knappt var en del av den.

Jag har tänkt del på det den senaste tiden. Högstadiet var ingen rolig tid för mig, och många bidrog mer eller mindre till det. Ibland händer det att man springer på nån, och jag reagerar oftast på samma sätt, att jag vill inte ha med dom att göra. Jag kanske är orättvis, för det känns som att ingen kanske riktigt trivdes på högstadiet, att folk förändras, men jag vill väl skydda mig själv, och jag varken kan eller vill låtsas att allt är bra nu, eller är det det? Är jag kanske bara för långsint?

 

Igår åkte jag bil nästan hela dagen, var runt och fixade och handlade. Sen gick jag in på ett gym, och bokade tid. Imorgon kväll. Då kändes det bra, nu känner jag mig nervös. Alla som går på gym är ju vältränade, dom tränar väl hemma innan dom börjar på gym, tror jag, har aldrig varit på ett gym förut.
Men det känns bra att ta tag i det. Hade tänkt att komma igång innan nyår, innan alla nyårslöftestöntar kommer dit, så nu fick det bli lite senare istället. Jag har ju gått upp en del, typ 15 kg på ca 6 år, utan att riktigt veta hur, fast det gör väl ingen kanske. Det kan bero på att jag tog mina matpengar till bensin när jag gick i skolan. Jag jobbar ju mycket fysiskt så jag borde hålla vikten bättre än jag gör. En kompis äter nog sämre än jag och jobbar inte så fysiskt, men han är lika liten som han alltid har varit. Men det här ska nog bli bra. Eller så här: (Det går inte lägga in klipp nu, men sök på "Simpsons gym" så hittar ni det)

Jag upptäckte nyss att en tjej som jag har några vänner gemensamt med på fb och vars blogg jag brukar läsa är med i Big brother, kändes konstigt, men lite kul. Hon är uppväxt inte så långt härifrån och jag såg henne ute i sommras, tänkte hälsa men det blev inte så. Blir det nån nästa gång så kan det kännas lite svårare, att gå fram och hälsa på nån som är typ känd...

 I csi så kom teknikerna till en olycksplats och drog ut överlevande från en explosion. Det sågs inga brandmän till i fabriken på hade exploderat, däremot utan för. Jag tror inte att kavaj räcker som skyddskläder när det brinner..

Igår var jag och hälsade på en kompis. Han är min kompisars lillebror, men nu kan man nog kalla honom kompis med. Det var över ett år sen jag funderade på det första gången tror jag. Det blev en kväll med att sitta och dricka öl och kolla på Åsa-nisse, men det var trevligt och jag träffade några av hans klasskompisar med. Jag hade en liten baktanke/förhoppning när jag åkte dit, att jag kanske skulle träffa på en tjej. En tjej jag pratat med en gång på krogen, jag tror det var hon iaf, kommer inte ihåg så mycket. Ibland känns det rätt värdelöst att blir full och inte minnas så mycket efteråt, men ibland kan det vara kul.
Jag tänkte inte särskillt mycket på henne när jag hade träffat henne, tills jag såg henne på facebook och såg hur snygg hon var, tyvärr. Känner mig väldigt ytlig när jag tänker på det. Såg henne på krogen för några veckor sen, men jag gjorde nog inget större intryck när jag pratade med henne, för hon verkade inte känna igen mig alls.

Det skulle visst vara fest där ikväll och jag funderade på att höra om jag kunde komma, men jag lade ner det, känner ju bara några stycken, och hon var väl största anledningen till att jag ville åka. Jag tror inte att krogen är rätt ställe, inte för mig iaf. Fast dricker jag tillräckligt kan jag nog börja prata med vem som helst, och då är ju krogen rätt plats istället, och andra ställen kan bli väldigt fel..

Jag ska försöka att inte sumpa fler chanser iaf. Som den där tjejen jag skrev lite med för ca två år sen, som jag fick massor chanser att prata med men som jag aldrig tog. Pratade med henne en gång, men hade sett alla foton på henne på fb, precis som nu. Jag tror inte det hade blivit nått emellan oss, men det hade ju vara trevligt att lära känna henne, vänner kan man ju inte ha för många, säg det, ibland tycker jag inte om människor över huvudtaget.

När jag läser bloggar eller kollar på fb så känns det som att jag skulle kalla det för att jag är intresserad av människor, fast jag kallar det nog för nyfiken. Jag har kollat hennes foton på fb och hittat små russin som visar att vi har nått gemensamt, men jag har lätt att bygga upp förväntingar, iaf inte ta det helt förutsättningslöst, det gör det svårare att bara gå fram att prata, hade inga såna problem när jag slog mig ner brevid henne första gången iaf.

Sen går jag ju och väntar på att träffa nån som bara slår omkull hela min värld och vänder upp och ner på allt, så allt blir rätt igen...

Nu orkar jag inte skriva mer, men jag återkommer snart med en liveblogg om ost.

Läste att Peter Forsberg avbryter sin comeback. Det kändes inte särskillt förvånande, med tanke på hur det har gått innan. Men jag är inte en av dom som tyckt att han ska inse att han ska lägga av. Jag tycker bara man kan ta det lite lungt. Viasat hockey har kört trailers för hans comeback och byggt upp massor med förväntingar, jag vet inte ens om dom hann sända nått av det dom gjorde reklam för. Jag tycker det är bättre att bara vänta och se. Men media fungerar ju inte på en sunt sätt.

Ps. är inte särskillt intresserad av sport annars.

Det där jag skrev sist om att jag skulle ut i helgen, det blev visst inte så mycket av med det, eller, jag ska väl ut, själv och nykter, är ju ändå lite folk där som vore trevligt att träffa. Det var väl tänkt att vi skulle åka ett gäng, men dom flesta kände ingen lust idag. Jag vill inte vara beroende av andra, men praktiskt blir det svårt eftersom behöver skjuts, och så är det ju roligare att åka iväg några fler, även om man träffar andra där.

Igår var det trevligt iaf. En kompis fyllde år och bjöd på lite fest. Men det kändes även lite jobbigt, när jag kom hem. När jag ser mina kompisar med sina flickvänner så blir jag väldigt avundsjuk, särskilt av dom förhållanden som bara varat några månader, för det kan jag känna igen mig i, hur det är att bo ihop har jag ingen aning om.

När jag äntligen kunde släppa L (inte helt förstås) så kände jag efter ett tag en stort tom rumm kände att jag inte hade nån väg, ingen riktnng ingen att gå på eller efter. Jag kan lätt bi intresserad av någon, men jag har väldigt svårt att bli kär.

Sen har jag ju missat en del chanser, eller sumpat rättare sagt. För ca fem år sen skrev jag till en tjej på lunarstorm. Jag tyckte jag hade sett henne ute några gånger när jag hade hälsat på kompisar, och hon verkade ganska så intresserad av mig. I vänbeskrivningen skrev hon :"Magnus, jag vill lära känna sig". Jag försökte ju med, när det aldrig blev av att prata på msn så fick hon mitt nummer. En kväll när hon hade lagt sig så skickade hon en bild på sig själv. Det jag ångar mest var väl att jag tänkte vid minst ett tillfälle "vad är det för fel på henne". En gång när jag var ute me mina kompisar som bodde i den stan så pratade en kompis med henne, och jag stod brevid, och sa inget. Det kändes så konstigt att säga "hej, det är jag från lunar". Det var enda gången vi "träffades". För 6 månader sen blev hon ihop med en kompis till mig, som jag iofs inte träffat på ett år, och nu är dom förlovade, och hon är snyggare än någonsin.

Jag ägnade ca 6 år åt att vara olyckligt kär i två olika tjejer, så känns det ´som jag kommit efter mitt eget liv. Som att det bara är att rota fram några spillror ur askan och försöka att klara sig på det... 

Jag har mycket att skriva, det finns tydligen dom som vill läsa det, men jag har väldigt ont om tid och ork, och diciplin. Ikväll låg jag och halvsov i soffan i några timmar, nu skulle jag ha sovit för en timme sen, men var tvungen att betala försäkringen på bilen.

Jag kommer ihåg för några år sen, en sommarkväll, jag satt hemma och såg en film, på dvd. Det var längesen jag såg en film egentligen, som jag valt och satt i och tagit mig tid att se. Jag har kommit på varför det var så länge sen, jag hade inte internet hemma då, lånade mina föräldras dator till sånt. Nu står datorn nästan alltid i vänteläge, den väntar på att ta min tid ifrån mig, och jag låter den göra det. Även om jag bara ska lyssna på musik så finns är internet fullt av saker som är roligare än det jag egentligen borde göra.

Den här veckan har jag mest bara väntat på att tiden ska gå att det ska bli kväll så jag får gå hem, så att en ännu en dag har passerat så det blir närmare till helgen. Ska väl ut på Lördag, även om inget är bestämt, var ett tag sen nu.

Just nu lysnar jag massor på  David and the citizens -Now she sleeps in a box in the good soil of Denmark. Gör det ni också!

Jag har en ny klocka i köket som jag köpte på tradera, och jag tycker att den tickar lite högt, men det tycker jag bara är bra.
När jag och L träffades så sov vi ihop tre nätter i rad. Första natten i en kompis säng, med två andra och med Pirates of the caribbean dvd menyn på tv:n, vi hade hunnit kolla lite på filmen innan vi somnade. Dom filmerna har gått en del på tv nu, då tänker jag också på dom där dagarna.
Dom två andra dagarna sov vi hos henne, och hon klagade på att hennes klocka tickade för högt. Den tredje morgonen så stod hon vi fönstret och rökte, i linne och trosor, minns fortfarande hur fin hon var. Plötsligt tog hon klockan från vägen och slängde ut den på gatan. Jag sitter och ler när jag tänker på det, det är precis såna saker som gör henne så speciell.. 

Här om dagen så ramlade jag in på en tjejs fb sida. Hon hade precis börjat jobba på ett ställe i närheten, och så gick hon på samma skola som mig på gymnasiet, men jag hade ingen aning om vem hon var, så jag tog fram skolkatalogen. Jag kände igen henne, på fotot, men har nog aldrig sett henne i verkligheten.
På sidan mitt emot satt E och såg söt ut. jag tänkte, och har nog tänkt så förut, att det var hon jag blev kär i, tjejen som satt där på fotot, inte hon som dök upp förra hösten på en kräftskiva med min kompis. Det är över ett år sen jag sa upp kontakten med henne. Visst tänker jag på henne ibland, och på fb så dyker henne bild upp ibland och det har hänt att jag saknat henne ibland, men jag känner fortfarande att jag gjorde rätt. Även fast hon sa en massa fina saker så var det bara ord, inget hon visade nångång.

Ps. Tack för din kommentar Emil, det värmde.

För ett år sen skrev jag om min nyårskväll, om hur jag dansade med H till hallelujah med Jeff Buckley. Då skrev jag om hur bra det var, fast det var det inte. Jag tänkte att jag skulle skriva om det i en del 2, men det blev aldrig nån. Det var ju bra tills det var dags att gå hem. Jag skulle sova hos H, men jag skulle gå dit själv. Så jag tänkte att fågelvägen skulle gå snabbt.
Så jag gick uppför en skidbacke och sen ner igenom skogen och hamnade helt fel. När jag väl kom fram så var det släkt och tyst. Dom har ett hus och en stuga och jag hade ingen aning vart jag skulle sova, när jag tog i handtaget till huset så började hundarna att skälla, och ingen svarade i telefon. Så jag gick tillbaka där festen hade varit och hoppades att jag kunde sova där, men det var helt tomt, så jag fick åka hem, jag kände mig inte särskillt full, mest trött. Fick skit för det av L sen, men jag ville inte vara kvar där då. H:s syster hade ett tillfälligt nummer, jag fick ett sms från henne, och en kompis till H hörde också av sig efteråt. H har inte sagt nånting om det, eller frågat nånting.
Hon är svår att inte tycka om, men jag litar inte på henne överhuvudtaget.

Sen dess har det blivit helt annorlunda. Från dans och kyss på nyår från att knappt hälsa, inga vad-kul-att-se-dig kramar.

Det här året har varit sämre, med det mesta. 2009 var nått visst. Det kändes äntligen bra emellan mig och L. Mina känslor för henne hade väl avtagit lite, men mest så lärde jag mig att hantera hela situationen. Jag köpte en bil (det gör jag iofs varje år nästan) som jag verkligen gillade, H gillade den med, och med den åkte jag iväg och lärde känna massa nya människor. Jag var på countryfestival och kunde för första gången stanna hela helgen, vi hade husvagn och våra nyfunna vänner bodde brevid och vi var ett eget litet gäng där. Jag var på Hultsfred för första och sista gången och kände att det här med festival var nått för mig, även om, jag inte tog tillvara på tiden där fullt ut.

Det är året har varit lite av en besvikelse. När vi varit på samma fester och festivaler har det inte varit lika bra som förra gången. I December förra året så var vi på julfest, vi åkte i två bilar, och L var med allt var kul. I år åkte jag själv. Och min fina bil körde jag på ett rådjur med, den är inte skrot men jag har inte haft varken tid eller råd att fixa den. 

Igår så jobbade jag sent, sen gick jag hem åt kladdkaka och somnade. Och idag på fb så kan man läsa hur kul alla andra hade det. Festen i Stockholm hade nog kunnat bli kul så här i efterhand, med lite bättre planering så. Den största anledningen till att åka dit var tjejen jag träffade vid midsommar, idag står det att hon har ett öppet förhållande.

Egentligen borde jag välkommna 2011, när jag tänker efter så har varannat år varit bra, men med förhoppningar lägger man grunden till besvikelsen. Ok kanske inte jämt, men ibland är det så.

Jag skriver ju inte lika ofta och jag har blivit lite knackig på det känns det som, nu skriver jag på jobbdatorn som jag inte alls har samma flyt på. Ber om ursäkt för det iaf. 

Egentligen borde jag sovit för längesen, men jag gick och tänkte massor förut när jag jobbade, tänkte att jag kunde få ner något av det här.

Min lilla crush på Nour går vidare, har avverkat både youtubeklipp och sommarprat. Jag har också funderat på dom frågor som hon tar upp och brinner för. Te.x jämställdhet. Jag har lite svårt att se vad jag kan göra rent konkret, men det kan vara bra att ha med sig i tanken. Jag lyssnar nästan bara på musik av och med män, på min blandatlista på spotify (som inte är så stor iofs) så har jag en låt av och med bara tjejer: Little Marbles. Humor är samma sak, tycker att det inte finns särskillt många roliga kvinnor. Där funderar jag på om det helt enkelt är smak, eller om det är att jag ser män som norm i vad som är humor. Jag ska konsumera och analysera lite får jag se.

Jag gillar verkligen stand up. Jag gillar grejen med att en person kan stå på en scen med bara en microfon och underhålla flera hundra människor i nästan två timmar.

Musikhjälpen har fått mig att ändra uppfattning om skåne. Jag har tre favorit syndabockar: Stockholmare, danskar och skåningar, dom två sista är mest för dom är rasister, så dom får man skylla på. Stockholmarna är väl mer ett sätt att sparka uppåt, men jag gillar Stockholm. Jag var ju där en sväng i somras och träffade Lars Winnerbäck.
Det är en väldigt vacker stad, men tyvärr så hann jag inte se så mycket av den.

När det gäller skåne så finns det ju massor jag gillar. Nour, Timbuktu, Johan Glans, Emil Jensen, Pang prego och riketssal, för att bara nämna några.

Nått bra slut på det här inlägget blev det ju inte, inte den här gången.

Jag vet inte varför, men jag känner inte samma behov av att skriva av mig som jag har gjort, eller så har jag glömt bort hur bra det är. Nått jag glömt men återupptäckt är att bara slänga sig i soffan och se på tv när jag kommer in på kvällen, tyvärr blir det inte så mycket gjort då.
Jag bjöd hit L i helgen, men det gick väl antagligen inte, och jag har ju inte städat än, har iofs börjat en massa gånger.

Mina dagar nu går mest åt till att följa musikhjälpen, men det känns inte som det har gjort förut. Då kändes det väldigt speciellt att höra samma program och programledare dygnet runt, man kanske är mer van nu. Som alla andra som lyssnar och tittar på musikhjälpen så har jag ju blivit kär i Nour, jag blir automatiskt glad när jag ser och hör henne, precis som med Nanna Johansson...och Rebecka Vinterbran Elg, som är i glasburen just nu..

Som föregående år jag jag väl inte väldigt nöjd med musiken, men i år känns det inte som dom spelar lika mycket hits, som ändå alltid spelas. Men jag tycker att dom spelar samma låtar flera gånger, enligt låtlistan så spelade dom samma Håkan Hellström låt med 6 timmars mellan rum. Jag kanske är gnällig, men jag har svårt för musiken i P3 i vanliga fall, och nu när dom påstår att dom spelar önskelåtar men att det ska gå igenom samma filter som vanligt.

Jag går och tänker mycket på nyår. Är bjuden till Stockholm på fest, hos mina kompisars flickvänner. Det började med att en kompis åkte till Malung förra sommaren och träffade en tjej från Stockholm, som var trevlig, det kunde man(jag) inte tro. Vid midsommar så var två av hennes kompisar med, som också var trevliga. En kompis hamnade i säng med en av dom, och några månader senare var dom ihop. Den andra sov jag i samma rum som, inget mer egentligen, vi låg och pratade och lyssnade på Melissa Horn rätt så länge innan vi somnade. Dagen efter så drog vi ut madrasserna och lade oss i solen, det var nog första gången jag solade, alltså att lägga sig i solen och inte göra nått, brun kan jag bli när jag jobbar.

Jag vann en tävling där priset var att få gå på Lars Winnerbäcks genrep i Stockholm. Självklart så frågade jag L först, tyvärr så var hon upptagen just den dagen. Jag frågade en kompis på midsommar, och han skulle vara hos sin tjej i Stockholm så det passade ju, men vi skulle höras om det.

Lördagen innan åkte jag till Borlänge på Peace and Love. Det var kul, men jag gick och var lite sur, nån vecka innan hade Hultsfred fått lägga ner. Jag var där förra året, min första festival, och jag älskade det, även om jag inte var i högform. jag jämförde ju P&L med Hultsfred, och jag fattar inte riktigt grejen med en statsfestival, det är ju på campingen man träffar alla, tycker jag iaf. Nu var jag bara i Borlänge en kväll och sov i bilen på en parkering, pratade knappt med nån, kan bero på den låga promillen, är ju inget sociallt geni, även om det kan glimma till ibland.

Det var en härlig kväll. Grejen med festival är ju att man kan gå och kolla på ett band bara för att man känner för det, kollade på Jay-Z bara för att jag kunde. Jag satt och kollade på Elin Sigvardsson och hörde med min kompis om genrepet, men han tyckte att det blev försent. Då frågade jag om numret till hon jag träffade på midsommar, inget stor grej kan tyckas, men ibland blir jag så trött på att folk pratar att jag väljer att inte göra saker så det inte finns nått att prata om, nu är det ju inte så illa som det låter, och han jag frågade är inte en sån som pratar om allt. Tyvärr så skulle hon på familjemiddag just den kvällen, men hon blev glad över att jag frågade.

Nyår var det ja...

Fick en inbjudan via facebook om nyårsfesten, som alla andra på deras vännlistor. Jag är osäker på om jag är så välkommen. Det är sju jag känner där, fyra "hemmifrån" och tre är par. Risken finns ju att jag kommer att bli det femte hjulet där, och att stå ensam vid tolvslaget. Den stora anledningen till att jag vill dit är ju att få träffa henne igen, har ju bara träffat henne en gång.
Jag träffade ju henne dagen efter med, men det räknas knappt. Jag blev så jävla full, för att jag ville tömma spritflaskan innan jag gick in, den var nästan full när jag började. Jag såg henne en gång, och vinkade till henne, på nån meters avstånd..

Det får räcka för ikväll. Tänkte ge den som orkat läsa allt det här en belöning, men jag vet inte vad det skulle vara. Bjuda på ett skämt kanske? Fast jag kommer inte på nått. I Lördags berättade jag en (snuskig)vits för en kompis, men efteråt så har jag ingen aning om vad jag sa, han tyckte den var kul iaf..