Magnusevangeliet

 

Vet inte riktigt vad jag ska skriva. Jag berättade för henne igår om hur jag kände, hon tog det väldigt hårt, som att jag inte hade varit ärlig med min vänskap. Hon sa också att inget kommer bli som förr.

 

Jag är inte ledsen bara tom. Allta tankar som handlade om oss stannade, jag har verkligen ingen aning om vad som kommer att hända nu. hade hoppats att hon skulle höra av sig ikväll, men än så är det tyst i telefonen.

 

Jag är väldigt lättad över att ha berättat för henne, men samtidigt så ångrar jag att jag gjorde det..

 

 

 

När L var här för två veckor sen så nämnde jag för henne att hon aldrig pratar om sina vänner, med undantag för en. Hon berättade att hon hade vänner som var lite finare,(inte än mig, utan bara finare) och att det var som en annan del av hennes liv. Det kändes väldigt konstigt att hon aldrig har nämnt nått av et, när vi står så nära varann, och dte kändes väldigt jobbigt.

För några dagar sen startade jag upp min gamla mobil, jag hade den i 4,5 år och den är full med sms från henne, och när jag läste dom så insåg jag att hon har haft vänner hon aldrig har nämnt innan heller, jag har trott att hon bara hade et fåtal vänner, och jag var väl rädd för att hon inte skulle ha tid med mig, men när jag läste sms:en så insåg jag att det har nästan alltid varit såhär, och förra året var det hon som ville ses och var ledsen över att vi sågs så sällan. Jag insåg också att vi kanske inte har varit ifrån varann så länge som jag har trott. Jag har tvivlat också, på om jag är lika viktig för henne jag hon är för mig, men när jag läste sms:en så kände jag att jag verkligen inte har några skäl till mina tvivel.

 

Efter det så kändes det bättre, men också konstigt, tankarna fanns kvar men inte känslorna som var kopplade till dom, och det gör mig väldigt förvirrad. Jag var helt jävla nere i skiten och plötsligt så är det västa över.

 

Så när vi sågs i Fredags så var jag inte säker på vad jag skulle säga, så jag sa ingenting. Jag tänkte en del på det, och osäkerheten över den där nya hon träffat, men samtidigt så mådde jag så jävla bra när jag var med henne, och jag kände verkligen att det finns nått speciellt emellan oss, även om vi nog inte känner precis lika.

 

Hon spelade upp en låt för mig också, som hon hade gjort, till mig, för längsen. Hon tyckte at tdet var väldigt pinsamt och jag var den enda som fick höra den. Jag tyckte att den var väldigt bra, även om jag inte hade tyckt det så hade jag nog inte haft samma distans till det som hon har. Jag hörde den bara en gång men minns änså några rader

 

När du ser mig när du hör mig

När du älskar mig när du rör mig

 

Jag ångrar ju nu at jag inte erättade nått för henne, för nu kommer ju tankarna igen, även om det inte är lika illa som innan. För hur det än går så är jag så glad och tackam över att jag har henne i mitt liv, och jag tycker verkligen så jävla mycket om henne

.

 

 

För exakt 9 år sen så skulle jag på min första konsert med Lars Winnerbäck, det var min första stora konsert, innan hade jag nog bara sett Hjalle och Heavy och Knutters i folkets park.

 

Jag hade bjudit med en tjej som jag hade gått i samma klass i gymnasiet med. Jag åkte till stan tidigare på dagen och köpte en ny mobil, en Nokia 5140i, sen så träffade jag L vid station, det var femte gången vi sågs. Sen skulle jag åka till konserten så vi skildes åt.

På den tiden så hörde jag inte av mig innan och kollade så att allt var som vi hade bestämt, hade nog knappt kollat att hon tjejkompisen skulle med, hon svarade inte i telefon först, jag hann komma hem till henne och knacka på, men ingen svarade. Då fick jag tag i henne, hon hade slagit i handen och fått en spricka i handleden och kunde inte följa med.

Då ringde jag till L och frågade om hon ville följa med, hon skulle precis åka till sin häst med sin pappa och några fler, men hon kunde följa med.

På vägen dit satt vi och pratade och lyssnade på Lasse, jag visste inte riktigt vägen eller exakt vart vi skulle, men vi kom fram i tid och ställde oss i kö. Där tog jag ett kort på henne med min nya mobil, min första med kamera.

Själva konserten minns jag inte så mycket av, jag gör sällan det tyvärr. Jag stod bakom henne och höll om henne hela konserten, när det var slut så vände hon sig om och kysste mig, sen gick vi ut, kysstes lite till, sen skulle hon röka, jag protesterade så klart men fick ge mig som vanligt. Sen satt vi på bilen och kollade ut över solnedgången över sjön, skulle gärna åka tillbaka dit nångång med henne.

När vi sen åkte hemåt så kysste jag henne när jag körde, stannde kysstes lite mer och sen åkte vidare. Hon hade precis fått en lägenhet men det fanns inga möbler i den, så vi satt i bilen vid en mack i samhället som fram till året innan hade varit mitt hem. När vi skildes åt så var klockan tre på natten. Har inte tänkt på den kvällen särskillt mycket på länge, men nu när jag skriver det här så var det ju faktiskt en helt perfekt kväll. Hon kompisen från gymnasiet hade jag bjudit innan jag träffade L, så det var tur att det blev som det blev.

 

Året efter träffades vi efter en annan Winnerbäckspelning, var första gången på nästan ett år, Under det året så hade hon varit med om en massa skit, en del av det hade jag orsakat, har tänkt på det en del nu, hur många gånger vi har hittat tillbaka till varann.

 

Sen 2007 har vi gått tillsammans varje år när Lasse har spelat, och varje gång köper jag turnet-shirts åt oss. 2011 spelade han inte här så då åkte vi till Stockholm, och förra året var det så bra att vi åkte till Stockholm också och såg honom på Hovet, blev två spelningar på en månad. 2010 vann jag en tävling där man fick komma och se på genrepet och träffa lasse och bandet, självklart frågade jag L men tyvärr så krockade det så jag åkte själv.

 

Lasse och hans musik har alltid varit en del i vår relation. Vi har lyssnat och gråtit till samma låtar och tänkt på varann. På Fredag är det dags igen, jag kommer att stå bakom och hålla om henne, och idag köpte jag en ny mobil,