Magnusevangeliet

Tydligen så fyller hon år idag, såg att en vän på fb grattat henne.

 

Sen jag skrev sst så har jag inte läst hennes blogg en enda gång, eller varit inne på hennes facebook. Det kändes jobbigt och bidrog inte till nått på nått sätt. Jag vill ju fortfarande lära känna henne, men att läsa hennes blogg kommer knappast hjälpa.

 

Det känns som jag slutat med en del saker, som att jag inte går ut lika ofta t.ex, men jag ersätter inte det med nått. Istället för att gå ut så stannar jag hemma, det känns tråkigt även fast jag oftat får mer ångest av att gå ut än att sitta hemma själv.

 

Igår tillbringade jag större delen av dagen ett stenkast ifrån hennes hem, träffade hennes kusiner som sedan hälsade på henne, och såg hennes bil vända runt framför mig, med en kille vid ratten.

 

Det är ju oftast bra men det känns ju, och jag känner så väl igen känslorna. Att dom minsta småsakerna kan få mig att tänka på henne, att så fort man är själv så kommer tankana och sparkar mig i magen. Det är alla känsor och tankar som jag inte vet vad jag ska göra av nu. Jag vill ju fortfarande ha henne i mitt liv. Har gärna trottt att vi skulle vara bra för varann.

 

Igår var jag ute, samma ställe med samma människor, hade ångest hela kvällen. Måste hitta nått nytt, nått som känns meningsfullt. Jag får mindre ångest av att sitta hemma ensam en Lördagkväll än att gå ut.