Magnusevangeliet

"Life is like a box of chocolates. You never know what you're gonna get."

Jag kan ha en liten föraning om vad man får i en chokladask...

Jag är inne i en jävligt intensiv period av jobb nu, och den kommer nog hålla på några månader till..

En timme efter att jag skrev mitt förra inlägg om den där tjejen så stod det på facebook att hon inte var singel längre, jaja. känns inte så farligt, förutom att jag blir avundsjuk. Skulle ju också vilja träffa nån som får mig att känna så, eller få nån annan att känna så.

För nån dag sen så hörde jag en låt som fick mig att känna att det inte var så farligt:




Hon gillar den låten, och jag kan knappt komma på nått sämre jag har hört, men nu när jag såg den här videon så blev den mest skrattretande.

Jonas Åkerlund har fått mig att skämmas över att vara Svensk..

Efter lite slöbloggläsande och snockande så har jag kommit fram till att den där tjejen jag skrivit med (men inte har hälsat på trots att jag har sett henne flera gånger ute) har en kille på gång, först kändes det inge bra, men inte så mycket pga att jag är intresserad av henne, men det är jag ju, men det känns inte så allvarligt när man inte känner nån, hon är jättesnygg, men det räcker ju inte för att bli kär. Lite undrar jag om jag hade haft en chans med henne i sommras, inte mycket tydde på det, men jag försökte ju heller inte, har nu några såna chanser som jag missat.

Jag har nog kommit fram till att det är mest avundsjuka som gör att det känns jobbigt när det går bra för andra ibland. Hon hade skrivit i sin och hennes kompis blogg att dom skulle mötas halvägs, det tar väl en timme för båda tror jag. Då börjar jag tänka på vem som skulle tänkas ha gjort det för mig..och det är ju ingen..men jag vill ju också ha nån som gör sånt bara för att få träffa mig. Den enda som gjort nått sånt är L, och det betyder massor, men en annan som man kunde bli ihop med vore ju trevligt också.

Försöker att skärpa till mig, inte tänka så mycket på när och hur jag skulle träffa nån. Jag har fått massor med nya kompisar det senaste året, och ett bättre självförtroende, som tyvärr inte är så stabilt.

Här om kvällen när jag skulle sova fick jag en ålderskris. Jag har tänkt att jag ska skaffa en Cheva van till nästa år med bäddsoffa bak, en party/camping bil. Nästa år fyller jag 26, och är alltså närmare 30 än 20. Känns inte alls bra, om man närmar sig 30 så ska man väl ha uppnått i livet, och dte har jag väl, kärriärmässigt iaf, men på det personliga planet känns det sämre. Jag känner att jag håller på att bygga upp mig själv efter år av högstadiemobbning och misslyckad uppfostran. Jag är ju uppfostrad, men inte en i "tro på dig själv anda", och det håller jag på att fixa på egen hand nu, men det känns som att allt kommer för sent, mitt liv är för sent att leva..

 

Lyssnar mycket på Thåström just nu, har inte gjort det innan så det är också en nyupptäckt. Här är favoritlåten iaf:

Har just sett sista avsnittet av Harpers Island. Jag skulle egentligen följa 24 på tv400, men jag tröttnade på det och Harpers Island gick direkt efteråt. För dom som inte vet är det en skräck/rysarserie där en seriemördare härjar på en ö där ett bröllop ska hållas, en eller flera mördas i varje avsnitt, så det blev ju nästan tvunget att forsätta kolla.

Jag följer inte många tv program, men nu satt jag på helspänn, och jag ryser faktiskt lite fortfarande, men nu när det är slut kan jag åka till mina kompisar och kolla på Wallander igen, nåt jag inte kunnat göra på tio veckor..

I Lördags var jag och hälsade på den där tjejen, jag var väldigt nervös innan. Vi känner inte varann så bra och har nog aldrig träffats annat än på krogen eller nån fest. Jag hade inte en aning om vad vi skulle göra. Hon hade sagt att hon skulle bjuda på våfflor, men när jag kom dit så tyckte jag att klockan var lite för mycket för det. Jag ångrar att jag tackade nej, för så hade vi iaf haft nånting att göra en stund. Istället så satt vi och kollade på tv, och sa några ord nångång ibland, och jag försökte verkligen komma på saker att säga. Det blev väldigt sent, så det känns som jag lika gärna kunde ha stannat hemma. men på ett sätt känns det bara att jag gjorde det, kanske jag utvecklas lite till som människa.

För ett tag sen drömde jag att jag såg en bild på E på facebook, och jag tror jag kollade på hennes profil också. Häromdagen så såg jag henne ibland en kompis vännerlista, hon hade ny profilbild och jag gick in och kollade. Hon har en pojkvän nu, sen en månad tillbaka.

Det är så mycket olika känslor och tankar som kommer upp när jag tänker på E. Missunnsamhet, avundsjuka, saknad, gläjde, hat.
Jag kom på mig själv med att tänka nedvärderande tankar om henne kille. Hon får gärna leva sitt liv, på sitt håll, men jag vill inerst inne att hon mår lite dåligt över det som hände emellan oss, vil inte att hon ska kunna gå vidare som ingenting. Mig påverkar det fortfarande. Jag kan också sakna det som var bra, och hon var den första jag verkligen kände att jag älskade, och gjorde det i flera år, men på senare år hade vi mindre kontakt, och jag var övertygad om att vi aldrig skulle komma att ses igen..., men det gjorde vi, men det var ju jag som så till att det hände.

Hon var väldigt speciell för mig i flera år, men tillsist så förstod jag att det inte skulle funka, och det var endel saker i det där som sårade L, så jag var egetligen tvungen att välja. Det var lätt att välja L, svårare att välja bort E. Att aktivit avsluta en relation efter mer en fem år, och eftersom det bara fanns två som sod mig nära och hon var en av dom så halverade jag antalet riktigt när vänner, och det finns nog en litenrädsla för ensamhet.

Jag tror inte att vi kommer träffa på varann igen, hon kanske blir bjuden till nån fest i sommar, men jag hoppas hon förstår att hon inte borde komma, men man vet ju aldrig..

Jag satt vid datorn och hade tråkigt. Tänkte jag kunde prata med en tjej som jag tagit upp kontakten med via facebook. Jag har inte träffat henne på några år, och för fem år sen hånglade vi.

Det slutade iaf med att jag ska hälsa på henne imorgonkväll. Jag vet inte om det var en så bra idé, men det är bara att chansa, jag tror jag har chansat för lite innan.

Får hoppas att det går bra ..

I Tordags skulle jag var ledig, det blev som vanligt. Jag sköt fram tiden som jag skulle åka vid och stressade till max hela dagen. jag åkte upp till stan och handlade lite, sen fick det bli en pizza. På pizzerian hade dom höga soffor som jag gillade, vill ha såna i mitt nya fikarum. Dom var lite höga i ryggen så det skulle skärma av lite, typ cafesoffor kanske det heter. Om nån vet var man kan få tag i såna kan ni säga till.

Sen åkte jag upp till L och hämtade henne, inom fem minuter hade hon lurat mig med ett Aprilskämt. Hon lurar alltid alla i sin närhet men är på helspänn själv. Jag tänker ju inte ens på att det är första April.
Jag kände mig lite stressad och pressad även när jag hämtat henne, vi skulle ut med mina kompisar på kvällen men inget var klart om vem som skulle köra. Vi åkte hem till mig först, sen till mina kompisar, En kompis skulle köra så jag började dricka lite, men det kändes segt, nu var jag orolig för att vi inte skulle komma in för att vi åkte rätt sent. Vi skulle också hämta en kompis som bor i skogen, och L mådde inte så bra på dom små vägarna.

När vi hade kommit in så gick jag och L till baren och stod och trängdes. Sen gick vi runt och lite, jag träffade på en kompis från gymnasiet, som jag pratade med lite, men L stod bakom och kände sig nog lite utanför så vi gick och satte oss.

Hon tjejen jag skrivit med var där, men jag kände mig verkligen inte i form för att säga hej, och hon verkade upptagen den mesta av tiden. Fast det kan bli konstigt om hon kände igen mig och jag inte säger hej, men isf skulle nog hon hälsa. Måste verkligen skärpa till mig.

Jag och L dansade några gånger, jag bjöd to.m up henne, det tyckte hon var gulligt.

Vägen hem var jättelång, óch vi gick och lade oss vid fyra.

Jag skulle var ledig hela fredagen men det blev två timmars jobb ändå.

Sen åkte vi upp till henne, jag följde med henne ut till stallet och hjälpte även till lite, det tycker jag är skönt, vill inte bara stå och glo.

Innan jag åkte hem så sa hon att hon kände sig som en prinsessa, det är det allra minsta jag kan göra.

Vi hade aldrig umgåtts så länge i ett sträck, nu hade vi ett dygn ihop...

Låten som jag tagit citatet ifrån fanns inte på Youtube. Det är Hästpojken med Ett bättre djur. Jag över på den ibland på gitarren.