Magnusevangeliet

Jag gnällde kanske lite mycket över musiken, men allt annat var fantastiskt, programledarna och engagemanget (undrar om det stavas i egentligen) te.x. jag satt och kollade när dom gick ut, när ljudet försvann på webben så slog jag på tv:n.
Imorse var allt som vanligt, samma dåliga musik, kändes lite tomt.

Idag lyssnade jag på världens sämsta radioprogram, P3 star. Dom spelade världens sämsta låt. Den var så dålig så jag kunde bara skratta åt den.

Lady Gaga - Christmas Tree

Jag mjuknade upp lite när det gällde musikhjälpen, önskade nyss en låt med. Mest var det tack vare programledarna.

Jag fick ett snabbt svar på mitt mail.


 Hej Magnus!

Tack för att du lyssnar!
Vi spelar bara önskade låtar, men faktum är att många av de redan
populära låtarna (t ex kevins låt) önskas väldigt mycket.
Nu är jag ju producent och inte musikläggare, men jag hoppas i alla
fall du ändrar uppfattning, det finns 67 miljoner flyktingar som behöver
din hjälp!

Mvh Frida




Godnatt

Musikhjälpen håller på för fullt. Ikväll skrev jag ett mail om hur missnöjd jag är med musiken, som önskas av lyssnarna men som bestäms av musikläggare. Det leder till att det blir väldigt mycket av samam musik som brukar höras i P3.

Här är mailet. Jag tror jag framstår som en gammal gubbe.

Hej.

Först vill jag tacka för ett mycket bra initiativ och programledarna tycker jag är väldigt bra, men också säga att jag är besviken. Dels är jag besviken på summan som ni hitils fått in, men det skyller jag på Ehsan som skruvade upp förväntingarna några hundra procent.

Jag är främst besviken på musiken som spelas, och särskillt att ni har musikläggare som bestämmer musiken, när det är lyssnarna som ska bestämma. Jag är övertygad om att blandningen är större ibland dom önskade låtarna än vad som spelas i radion. Jag förstår att alla inte kan få sin låt spelad av tidsbrist, men ni skulle ju kunna släppa fram låtar som inte spelas i P3 så ofta, istället för att spela idol-kevins låt, och andra P3 favoriter flera gånger om dagen, som om det vore en helt vanlig vecka, och vad hände med alla hårdrockslåtar som önskades ? Jag har har hört ett fåtal på dom dagarna som musikhjälpen har varit igång.  

Att få P3 att ge upp sina löjliga musikregler, om bara för några dagar, känns lite omöjligt som att få en krogvakt dömd för misshandel. 

Jag håller i min hundralapp (jag kanske är sur, men inte snål) ett tag till, utöver konsumentmakt så att säga, så får jag se om jag ändrar uppfattning mot slutet av veckan och önskar en låt. Det jag har hört hitils har inte gjort att jag känner att musikhjälpen är något jag vill delta i.

Magnus


Dessutom finns det ett klipp på svt play som heter "Ehsan flippar ut". Det finns inte många klipp som jag vill se från musikhjälpen, men det här tyckte svt att det var viktigt att lägga upp:

Vilken galning! Kolla bara hur han flippar ut!

"I remember every sound, every single heartbreaking sound"



Vi sågs i Ondags. Det kändes nog så bra som det kunde kännas, även om jag blev lite nere när jag tänkte på vilken omöjlig situation jag är i, men då fanns ju hon där, hon fanns för mig. Dagen efter var jag själv igen, och väldigt nere, började gråta när jag skulle borsta tänderna. Jag vet inte när jag kände sån längtan och saknad sist, särskillt så kort tid efter vi har träffats. Jag känner ju nästan alltid längtan och saknad efter henne. När jag är hemma så längtar jag efter att få träffa henne, när vi träffad så längtar jag efter att kyssa henne, eller att bara få vara henne nära.
Tänkte på igår om det skulle bli lättare att inte ses alls, istället för att sakna och längta. Jag kom väl inte fram till nått egentligen, och det är inget alternativ, för ett halvår sen kanske, men inte nu. Hon betyder allt för mig.

Jag jobbade rätt mycket i Fredags så jag hoppade över att äta middag, och eftersom jag saknade henne så tänkte jag om vi kunde ses i stan, men hon skulle på fest. Hon ringde senare på kvällen och var ganska full. Det var härligt att höra henne, och hur glad hon var. Jag uppskattar verkligen att hon ringer, trots att hon är full med sina kompisar, ett slags bevis på att hon tänker på mig, även fast jag borde veta att hon gör det, jag har så lätt för att tvivla ibland.  

Vi har inget bestämt, men vi ska nog träffas på nyår. Antagligen ska jag till henne, jag vet inte om det händer nått här, och hon var ju här på midsommar, men jag blivit väldigt nevös.
Jag vet inte om hennes kille ska med, förra året var hon själv. Om han ska med så tänker jag mig att dom kommer att stå att kyssas vid tolvslaget och jag kommer stå ensam och må dåligt, men jag vill nästan inte säga det till henne för då kanske hon tycker det känns jobbigt om det skulle bli så.
Sen såg jag bilder på hennes kompisar, det var inget speciellt med dom bilderna, men nu vet jag ju vilka jag kanske kommer att träffa. Såg speciellt en av hennes kompisar, som heter samma som jag. Dom var ihop för jättelänge sen. En gång när vi var på max var han där, jag var osocial och ställde mig och läste en tidning. Hon berättade ett tag senare att han tyckte inte att jag var hennes typ, han var visst svartsjuk. Jag kommer också ihåg en sak hon skrev i sin lunarblogg när vi precis hade träffats:"Jag hoppas att inte är intresserad av mig som han varit förut, jag vill ju inte ha DEN Magnus". Jag var den Magnus hon ville ha.

Jag är som sagt väldigt nervös inför nyår. Antingen kan det bli hur bra som helst, eller så kan det bli skitjobbigt.

Jag älskar henne så otroligt mycket.

"lately it seems
everything that we touch
gradually turns to the softest of dust"



 

Jag har precis dushat och ska åka iväg till henne snart. Hon hade skrivit i sin blogg idag, hon skirver inte så ofta nu för tiden. Hon skrev om hur hemska henne tonår var, om all skit som hänt, och jag tänkte när jag läste det där att jag gjorde ingenting för att det skulle bli bättre, tvärtom så var jag ju en del av den där skiten. Det är nästan precis efter att hon fyllde tjugo som jag började bli bättre för henne, även om vi haft det bra förut så har vi haft olika syn på saker, efteråt. Som te.x förra året tyckte jag vi hade det rätt bra, men hon var väldigt förvirrad och visste väl aldrig riktigt hur det skulle bli emellan oss, och jag förstår det när hon har berättat det, men innan tyckte jag att det var helt okey.

Måste åka nu. Hoppas jag blir gladare på vägen upp..

Jag har ett komplicerat förhållande till kärlek, jag har aldrig varit riktigt lyckligt kär, det har bara känts härligt vissa stunder, har aldrig svävat på rosa moln.
Det känns som jag har stått vid sidan om och sett alla andra bli ihop och göra slut osv, och jag gillar inte riktigt det jag har sett.

En kompis från gymnasiet och hans flickvän var två månader ifrån att fira fyra år tillsamans när hon gjorde slut, och enligt honom slängde ut honom, en månad senare var hon ihop med hans kompis.

Jag satt nyss och kollade runt lite mest, har sovmorgon så jag vill sitta uppe lite extra. Kollade på en tjejs bildagbok. man kan nog inte säga att jag känner henne, men vi har många gemensamma kompisar från gymnasiet. Hon har varit ihop med sin kille i över tre år och dom är förlovade. Nu såg jag på bilddagoken att hon hade skrivit att han varit otrogen, dom som verkade så fina ihop. jag fick en mindre chock faktiskt, och jag blir sällan chockad.

Ja, det var dom exemplen jag kom på just nu.

Jag pratade med Elinor igår på msn. Hon var ledsen. Två av hennes katter hade blivit ihjälkörde med tre dagars mellan rum. Dessutom så är hennes son sjuk väldigt ofta och hon hade blivit varslad från sitt jobb, vilket jag tänkte att det kunde vara lite bra för att både jobba, studera och vara mamma är extremt påfrestande, men jag sa det inte för det finns andra sidor av det också, som att dom nyss har flyttat till hus, hus är dyra. Hon sa också att förhållande knakade, vilket jag, mot min vilja började fundera mycket på.
Grejen är att jag nog läst en eller två "vi fann varandra efter 40 år"artiklar för mycket. Att det mest otroliga kan hända. Visst, det är kanske möjligt att det kunde bli nått emellan oss i framtiden, men det är väldigt osannolikt, men jag tänker ofta osannolika tankar, vilket kommer leda till att jag inte kommer bli förvånad särskillt ofta, eftersom jag redan har tänkt på det. Vet inte om det duger som förklaring...

Hon har skrivit på sin facebookprofil "kan livet bli mer motigt?" Jag tänkte att jag skulle skriva nått uppmuntrande, men vad svarar man på det. "Nä, det kan det inte", eller "ja, det kan det", det är ju inte särskillt uppmuntrande.

"När du träffat botten, kom ihåg mig då"

Vi var några stycken som gick på bio ikväll. Innan vi skulle gå in så såg jag en en kompis satt utanför, och en till, och en till, från gymnasiet, sen kom det ännu en till. Vi hann inte prata så mycket egentligen, men jag kände efteråt att jag saknat dom. Jag har tänkt minst hundra gånger att jag ska ringa, men det blir liksom inte.

"Jag borde ringt men att ringa nu känns lite fånigt och kort"

Jag har ju några lediga dagar, jag kanske borde ta nån av dom och åka upp och hälsa på.

Jag är ledig på onsdag, men jag tänkte försöka att hälsa på henne, har inte pratat med henne så mycket, hon ringde idag för att tala om hur det var med henne, det var inget vidare. Så jag måste ägna mig åt henne, jag har inte mycket tid men den tiden lägger jag gärna på henne.

Men när jag träffade dom vid bion så blev det en liten väckaklocka, måste styra upp det här snart.

Jag hade nog inte några jätteförväntingar på den här kvällen, men roligare än så här trodde jag ju att det skulle bli.

Jag hade ju tänkt att vi skulle ut, jag har varit på systemet idag och tagit ut pengar, inget var egentligen inte bestämt, men jag kunde inte se några alternativ, det kunde mina kompisar, dom såg på tv, det var allt som hände hos dom, och tydligen allt dom ville göra.
Jag har haft den här känslan förr, att mina kompisar inte passar mig ibland, att jag borde umgås mer med andra. En annan gång hade jag sett fram emot en Lördagkväll i nästan en månad, samma som nu var inget bestämt riktigt, och det var bara jag som ville göra nått. Det kändes rätt skit, och värre blev det sen när vi bil krånglade.

Jag ville inte vara såhär beroende av andra, men jag vill umågs med mina vänner, och ibland är det skönt att bara se på tv, men det gjorde vi ju igår också. Imorgon kanske vi skulle på bio, men jag glömde fråga om det nu ikväll, annars kan vi ju se på tv, det brukar vi göra på Söndagar, jag har inte 6:an så jag får åka till dom och kolla på Erik och Mackan. Om det inte blir nått imorgon så har det varit en jävla skithelg. Igår pratades det om att en kompis kompis (typ) skulle ha glöggkväll, men det blev visst inget, ikväll ville jag gå ut, men det blev inget heller. Jag åkte förbi stället och kollade lite,det stod att det var fullt, så jag kunde inte ens gå in. För två veckor sen gjorde jag likadant, dom ville vara hemma och se på tv, jag åkte dit "på vägen hem" (några mils omväg), betalade och gick in, träffade en kompis och pratade lite. Jag var nog inte ens där i en halvtimme, och betalade 150 kronor, men jag slapp att ha känslan av att jag kanske missade nått. Det har jag lite nu. Jag stod utanför och kollade lite om det var nån jag kände igen, det var det inte. Sen fick jag för mig att sms:a en tjej som kanske kunde vara där, men jag fick inget svar. Antagligen så sov hon bara.

Det händer inte så jävla mycket häromkring, och när det gör det så har ingen lust att göra nått, blir så trött ibland.

  
Den här låten har jag lyssnat på några gånger ikväll. Hon gillar den också, så jag lyssnar, tänker, minns och saknar.

Jag försöker rycka upp mig lite. Gå upp i tid på morgonen, äta bra, och gå och lägga mig tidigt, det sista går väldigt dåligt just nu.
Vid tio kom jag på att jag hade en gitarr, så jag satt med den i nästan en timme, inte för jag kan spela, men det är skönt att bara sitta och plinka lite. Försöker lära mig men det går väl sådär, har inte ägnat så mycket tid heller.

Kollade på en liveversion av solen i ögonen, den senaste liveversionen är jävligt bra. klippet var från den 23/8:de, då var vi där. Jag stod bakom henne och höll om henne, som vi alltid gör när vi är på konsert. Efter nästan två timmar kunde jag inte röra armarna, men det gjorde inte så mycket. Det kom en tjej och försökte komma längre fram. Jag hörde att hon sa: "här står bara kärlekspar", jag tänkte då att om det ändå vore så bra, men det var en underbar kväll, som jag aldrig kommer att glömma.

Fick se idag att Mustasch spelar i närheten den 27:de. Jag har tänkt att jag ska försöka att se mer livemusik, och nu verkar det gå min väg också. Tänkte ju åka till Hultsfred bara en kväll i somras, men jag var för trött då.

Och Emil Jensen spelar nästa vecka, det borde jag åka på. Är ledig dagen efter så jag skulle kunna hälsa på henne efteråt när jag är i närheten. För jag kommer nog få gå dit själv, för hon förstår inte vad han sjunger :P. Fast hon är ju inte ensam. Det kom fram en kille till Emil efter en konsert och sa: "Emil, det var en jävligt sjyst konsert, men vad var det för språk du sjöng på? var det franska?" han satt dessutom längst fram..

Tänkte lite idag på hur det har blivit emellan oss, tänker ju nästan jämt på det. jag kan se positvit på det, för vi har kommit varann så mycket närmare det senste året, kanske mest det senaste halvåret, och vi växer fortfarande. hade vi blivit ihop för ett år sen hade vi nog inte gjort det på samma sätt, men det är ju min största dröm fortfarande..

Det är goda tider, om man gillar Winnerbäck. Var på bio och såg Solen i ögonen i Fredags, den var skitbra, lite kort bara.
Idag läste jag att Lasse ska spela på Peace and love och Hultsfred, och i Hultsfred så ska Snoddas återförenas. Där bla Anders Johansson från Anders och Måns var med.
Såg nyss att en demo som snoddas gjorde 92 såldes på tradera för nästan 2000:-.
På Hultsfred spelar han fyra gånger, med olika sett. 

Helst vill jag se alla spelningar, men får se hur det är med tid.

Det finns inga låtar med Snoddas, men Anders har gjort en låt som heter "varför måste uttrar dö?" Det får duga :P