It´s a mess..
Jag var och hälsade på henne för ett tag sen, nån månad sen kanske. Jag var hemma hos henne/dom, men hennes ex var inte hemma då, fick se huset som dom skulle sälja. Fick träffa hennes son som grät när han fick se mig, men det gick över ganska snabbt. Han kom fra msen och visade och gav mig saker, sen fick jag hjälpa honom att få på sig sin tröja, skorna vågade jag inte, det var svårt och jag vågade inte att ta in nånting, vet inte hur omtåilgt ett litet barn är.
Vi åkte in till stan för att äta. När vi skulle gå in så fick hon kämpa med att hålla upp dörren samtidigt som hon försökte få in barnvagnen, jag stod och kollade på, inte var att jag inte ville hjälpa till, men hon var ju van att klara sig själv så hon sa ingenting, när jag erbjöd mig att hjälpa till så sa hon nej.
När vi gick ut så tog jag barnvagnen, utan att hon bad mig, hennes son var inte i. Vi gick in på Ica för hon skulle handla lite. Hon bad mig att se efter hennes son. Jag blev lite nervös, jag har ingen erfarenhet av barn, och nu skulle jag hålla redan på en ett och ett halvt åring samtidigt som jag skulle dra runt på en barnvagn, E gick och handlade och verkade inte orolig för oss. Det kändes speciellt, vi hade träffats tre gånger på ett år ungefär, och innan dess hade vi inte setts på 2 och ett halvt år, men hon verkade lita på mig, att jag skulle ta hand om hennes barn, hennes allt. Jag upptäckte också att folk log emot oss, och jag tänkte att dom kanske trodde att vi var en famlij, det kändes faktiskt rätt bra, att låtsas vara en famlij en liten stund.
Jag hade väl hoppas på att det kunde bli nått emellan oss, vad om helst egentligen. Nu känns det som det inte blir nått mer alls, jag känner så iaf, att det är kört. Inte bara för att hon har kille. När vi började ta upp kontakten igen så smsade vi mycket, och pratade på msn ibland också. Hon har sagt att hennes mobil var dåligt, att det var därför hon inte svarat på mess förut. Hon hade skaffade en ny då. Hon skickade mess en gång tidigt på morgonen, hon skrev vad dom gjorde och sånt. jag gillar sånt, det vardagliga. Jag har aldrig delat vardagen med någon, därför känns det extra speciellt när nån delar med sig. Som när L ringde och väckte mig och frågade om en artikel hon hade läst när hon var hos mig, dagen efter smsade hon han sa förlåt, fast jag hade ju inget emot det.
På senare tid har det varit tyst ifrån E, sist jag messade så sa hon att det var dålig täckning där hon var, vet inte om det är där hon bor nu, men hon kan ju inte vara där jämt. Det känns som förut, jag får svar på kanske 1 av 4 sms. Jag får se vad som händer, jag ska nog inte höra av mig iaf, får se om hon gör det. Det känns lite som jag duger när hon har tid, förut så vet jag att hon satt ensam mycket på kvällarna, hennes kille jobbade natt och hennes son sov..
Jag vet inte hur det kommer bli emellan oss, mig och L.. Förra veckan var jag på bra humör och frågade om hon vile komma hit på valborg, det ville hon inte, sen var jag inte på lika bra humör längre. Det här med E känns jobbigt mest för att om det inte skulle funka emellan mig och L så var det en trygghet att tänka att jag kunde vända mig till henne. Om Jag skulle förlora L nu så är jag helt ensam, då vet jag inte om jag vill vara med längre.
Fick hem Lowood´s skiva idag iaf, har lyssnat bara på den nästan. I den här videon är Therese väldigt snygg. jag har ju nästan träffat henne. jag stod bakom henne när Tiger Lou spelade. Jag hade ju kunnat säga typ att dom var bra och så, men jag är ju så självkritisk så jag tyckte inte att det räckte att säga, fast dom hade säkert blivit glada.
Det dröjer en knapp minut innan låten börjar..
Hopplösare..
Undrar vad den här killen gör idag? Och hur han mår? Om han fortfarande lever. Undrar om han har blivit rik på den där bilden, eller det är väl fotografen kanske. Om man bildgooglar "feta barn" så är den här bilden med 7 gånger på första sidan.
Jag har det inte så lätt..
Men jag har nog hittat orsaken till varför jag är nere rätt ofta..:P
"Go With The Flow"
Jag blir nästan aldrig utmanad att svara på frågor och sånt, därför har jag inte tröttnat på det. Eftersom jag enligt säkra källor ( Elli.nu ) är en geni så har jag fått äran att svara på en fråga, men jag tog med allihop.
Vilken låt tycker du verkligen inte om?
Ta vilken som helst från P3:s spellista, eller meldodifestivalen..
Tar du ofta tupplurar?
Nä, men det händer att jag somnar när jag är trött, särskillt när jag ligger ner.
Vem kramade du senast?
L
Om du skulle vara ett träd, vilket träd skulle du vara?
En ent (sagan om ringen) så klart
Vad åt du till middag?
Potatis, fläsk och sås.
Vad köpte du senast?
Köpte lite rörgrejer igår
Vad lyssnar du på just nu?
En Bopperslåt, den är inte så bra, men jag orkar inte byta
Vilket väder gillar du mest?
Fint väder :P
Vad finns på ditt nattduksbord?
En penna tror jag, och mobilen ibland.
Säg något till personen som utmanade dig:
Jag funderar på att starta ett bloggbråk, du är ett lämpligt mål :P.
Favoritresmål?
Resa ? Jag har aldrig rest nånstans, åkt bil har jag gjort mycket, det är INTE samma sak.
Nämn några saker du inte kan leva utan:
Om man bortser från det nödvändigaste som luft och vatten så skulle jag ju klara mig utan nånting, viljan att överleva är stark, man kan ge upp hur många gånger som helst, men man kämpar fortfarande på, men psyket skulle ta stryk.
Vad skulle du vilja ha i dina händer just nu?
L, eller en trisslott med vinst
Vad skulle du vilja bli känd för?
Min musik (som inte finns än ), mina texter, mitt sätt att sticka ut
Vad skulle du vilja bli av med just nu?
Första tanken var L:s pojkvän, men eftersom jag ska bli en bättre människa så säger jag mina känslor för henne och avståndet emellan oss.
Om du kunde resa varsomhelst i världen inom en timme, var skulle du resa?
Söndermarken i Köpenhamn.
Vem skulle du helst vilja fastna i en hiss med?
John Mclane så klart, han tar sig ju ut som ingenting.
Det var dom "tråkiga" frågorna.
Nu till dom roliga.
Om du fick slå någon i fejset hur hårt du ville, vem skulle det vara och varför?
Hm, roligast vore ju vem som helst, typ kassörskan i affären. Varför? eehh ja....
Vem är du mest avundsjuk på och varför?
Michael Lindgren, aka Dj trexx. han är lång och snygg, han kan sjunga och får göra massa roliga saker.
Vad är det absolut pinsammaste du någonsin gjort?
Jag kan faktiskt inte komma på vad det kan vara.
Vad är det elakaste du gjort?
Det har jag lovat att inte skriva om..
Anser du dig vara smartare än den som utmanade dig?
Nej, tyvärr :P
Skulle du döda en person du inte visste vem det var för att rädda fem vänner?
Det beror ju på vilka vänner och vem det var jag skulle döda. Det finns ju vissa jag skulle kunna döda utan att vinna något..
Och tll sist frågan som jag föreslog:
Är det en mango?
Nej, det är en papaya.
Dancing bear..
Jag nöjer mig med en låt ikväll, är sjukt trött..
När jag gick på gymnasiet så spelades den här låten på mtv/ztv. En kompis tyckte att videon var dålig. Så jag kontrade med att dom hade en dansade björn med, alltså den självklara kopplingen att en dansande björn är lika med bra. Tingeling har ju också en dansande björn, och den är ju en hit.
För tillfället tänker jag på hur jag ska göra för att allt ska kännas så bra emellan L och mig som det gjorde för några månader sen, inte för att det känns direkt dåligt, men det känns inte lika nära på nått sätt, vi hade ju faktiskt inte setts på åtta veckor. jag har en massa ideér om är och hur vi kan ses och vad vi kan göra, men just nu känns rädslan att bli besviken större än gläjden att ses, att få höra gång på gång att hon inte har tid...
Insane in the brain
Jag mår jättekonstigt ikväll. Det började runt fyra på eftermiddagen. Jag började få massa olika tanker i form av fragment, det var minnen, tankar och drömmar som bara snurrade. Sen har jag haft svårt att komma ihåg småsaker som jag brukar ha i bakhuvudet nånstans, te.x vad min Usa-kritiska skiva skulle heta..Sen har jag haft lite lite huvudvärk också. Jag är inte särskillt hyprokonrisk (stavning ?), men hjärnblödning är ju en möjlig orsak, eller en tumör..
Jag var uppe och hälsade på L igår, jag var och hälsade på henne i stallet, fast jag inte varit så pigg på det innan. När jag varit med henne förut så har jag mest känt mig ivägen, jag kan ju hjälpa till, men hon klarar sig ju själv annars så hon gör ju allt själv. Det har varit ok tills jag var med när hennes kille hjälpte till, han visste vad han skulle göra utan att hon sa nått, mig frågar hon inte ens..
Vi pratade idag på msn. Vi pratade lite om hästgårdar också så, och om att jag nog hade förstorat upp allt när hon pratade om att flytta hit, eller iaf närmare. Det har varit min dröm sen vi började prata om det, att hon skulle bo mindre än en mil ifrån mig, vi skulle ju få en helt annan relation, och jag har väl trott/hoppats att hon ville flytta närmare mig, men hon sa idag att vart det låg spelade inte så stor roll. Det var ju dumt att tro att jag skulle kunna påverka vart dom skulle bo..
Jag visade ett ställe jag hittade, men det var ett rätt nytt hus och hon ville riva det och bygga ett nytt isf, som hon ville ha det. Om det hade blivit vi hade jag inte kunnat göra nått sånt, jag hade inte kunnat förverkliga hennes drömmar..
Det är nog inte så aktuellt egentligen att dom ska flytta, men jag vet inte om jag skulle orka med om dom flyttade längre bort. Det blir ju mer defenitivt då med, att dom kommer bo där väldigt långt tid framöver. Det är knappt jag orkar med avståndet som det är nu. Jag känner mig väldigt utanför, hon har ju allt där hon bor nu, och tolv mil bort sitter jag och försöker få ihop det så vi kan ses några timmar en kväll, det är nästan lika jobbigt som känslorna för henne jag bär på..
"Trots det timglas som sliter i oss så ska vi hitta en väg ändå, vi ska hitta en plats ändå, hitta ett hem vi två"
Jag vet inte vad jag ska skriva, hur jag ska börja..
Jag frågade L förut om hon ville ses imorgon, jag hade frågat för några dagar sen men då sa hon att hon inte kunde lova något. Nu sa hon att hon inte hade nått speciellt imorgon, men när jag föreslog tid och plats så skrev hon att hon inte var vaken då, eller kunde köra för att hon satt och drack whiskey så hon inte kunde köra imorgon, jag undrar när hon hade tänkt att vi kunde ses isf. Jag skrev att det antagligen inte gick att ses imorgon, kanske på kvällen, men det skrev hon inget om. Hon skrev "vi får försöka fixa ihop det nån annan dag". Så kommer det vara, antagligen så länge vi är vänner, vi måste planera och ta oss tid när vi ska ses, många gånger kommer det inte att gå, många gånger kommer jag att bli besviken, men det kommer nog aldrig bli bättre.
Hon skrev också "hoppas du har en kul fredagkväll", visst, jag känner mig ensam och mår sämre än på länge..
Det känns lite som att hon klarar sig bra utan mig, inte för jag tror att hon skulle inte ha nått liv om jag inte fanns, men nått iaf, men utåt syns det ju inget på mig heller. Är så jävla rädd att hon ska komma på att hon klarar sig bra utan mig...
Det är exakt sju veckor sen jag satt vid datorn och pratade med henne, hon mådde dåligt. Jag frågade om vi skulle ses men hon var tveksam. Jag klädde ändå om samtidigt som vi pratade och tillslut sa och ja, och jag åkte direkt. Det var sista gången jag såg henne, och det var ett hjärtslitande möte..
Vi har snart kännt varann i fyra år. Det har varit fyra turbulenta år. Det har hänt mycket emellan oss, och det har hänt henne mycket, och jag vet inte hur jag ska hantera det, eller om jag kan hantera det. För det första så finns det saker jag skulle ha gjort annorlunda, sen finns det saker jag önskar jag kunde ha gjort, men det mesta känns som mitt fel. Hade jag inte svikt henne så hade hon kanske inte hade blivit ihop med det där svinet, eller åtminstone hade vi kanske haft mer kontakt och hon .....
När jag skulle skriva det här så fick jag nån slags gråtattack, har aldrig varit med om det förut. Tårarna bara rann och jag upprepade orden "Förlåt L" hela tiden..känns nästan för privat att skriva om..
Men hade vi haft mer kontakt hade hon kanske hon hade berättat om vad han gjorde, och hade hon gjort det hoppas jag att jag hade tagit med henne hem till mig, där ingen kunde komma åt henne, men jag gjorde aldrig något, jag visste inget förens efteråt. Hon säger att jag inte ska anklaga mig själv, men jag kunde ha räddat henne. Jag kommer aldrig förlåta mig själv för det..inte heller för det jag gjorde mot henne, dom två sakerna kommer jag att få leva med..
Det hon har råkat ut för hände ju för några år sen. Nu har hon ett nytt liv och mår bättre, hon verkar ha kommit över det där, det har inte jag, och jag vet inte hur jag ska göra. Jag får bilder i huvet ibland om hur hemskt det måste ha varit för henne, bilder som jag inte står ut med. Hon har gått vidare från det hon har upplevt, men jag kan inte ens bli av med tankarna om det....Eller vetskapen om att jag inte fanns där för henne..
Vi har kommit mycket närmare varann det senaste året, men ändå kan jag inte låta bli att längta tillbaka till då allt började, då allt var oförsört. När jag tänker på det nu känns det som en saga, fast den fick en tråkigt slut..
Vi säger ju att vi hör ihop och så, men om vi verkligen gjorde det, skulle det blivit såhär emellan oss då? Eller är det just dom jobbiga sakerna som fört oss samman...
Jag tänkte på det vi hade innan hon blev ihop med sin kille. Jag tänkte utan att tveka att jag skulle göra vad som helst för att få uppleva det igen, så känslorna har inte förändrats så mycket, men jag försöker att ändra mina tankar, få bort dom från kärleken.
Jag kommer aldrig att förlåta mig själv..
Jävla tv4
Jag är väldigt trött, men ikväll börjar lost igen, på en tid som är åt helvete. Jag hatar tv4.
Jag pratade med L idag igen, det kändes mycket bättre, Jag kom fram till också att det hade inte funkat emellan oss, jag hade aldrig kunnat betala hennes mobilräkning :P. Den är på nästan lika mycket som jag tar ut i lön per månad...
"The life long love of his heart"
Sen idag har lusten att ses försvunnit, och jag tror nu jag vet varför..Jag är rädd.
Jag är rädd att det inte ska kännas lika bra som förut, som vanligt, att det hart blivit annorlunda. Jag är rädd att bli ledsen för småsaker hon säger, att jag ska börja jämföra. Jag är rädd att känna mig utanför emot henne kille, är rädd hon ska vilja ha ett nytt uppehåll igen om vi börjar ses igen. Jag är rädd att hon ska komma på att hon klarar sig bra utan mig. är rädd för att må dåligt.
Jag känner en lust att ta tag i saker nu, tänkte ringa en kompis från gymnasiet och höra om det händer nått hos honom i helgen, jag har bokat besiktning på en bil som inte en helt komplett. Idag läste jag att en tjejkompis, eller jag känner henne lite typ, jag känner hennes kille mer, och gick i samma klass som hans bror, att hon ska ha fest i April. Sen jag var på återträff så har jag fått bättre självförtroende när det gäller att träffa folk, att dom faktiskt gillar att träffa mig. Så jag ska nog höra om jag kan komma på festen, dom bor på samma ställe som min klasskompis, jag har inte varit där sen studentbalen, för fem år sen..
Saker jag vill göra..
Jag orkar inte förklara vilka dom är och vad dom gör, men det här vill jag åka på, i Malmö 26 -28 Mars. Det är ju fullt möjligt att ta ledigt, åka ner och bo på hotell en helg, men att göra det själv, det känns inte så kul. Så om nån läser det här och det låter intressant så är jag öppen för förslag, fast dom som jag vet läser känner jag egentligen inte, så det kanske blir lite skumt, eller så blir det en sån där utmaning tillvaron man borde göra ibland, fast sånt kanske bara händer på film..
Update
Ikväll har jag varit hos några kompisar, vi satt mest och kollade på youtube, var väldigt skönt att bara umgås lite. Imorgon ska vi ut, kan nog bli kul..
Dra åt helvete telenor!!
I sommras ringde en försäljare från telenor som tyckte att jag skulle ha ett mobilt bredband, jag sa att min dator har stått i samma hörn i fyra år, men han tyckte att jag skulle ha det endå, och jag fattade att det inte skulle kosta något förens efter nyår. När jag ringde och ville säga upp abonnemanget så sa dom att jag hade bundi tupp mig eftersom jag inte hade sagt upp det inom 30 dagar, n¨ått som jag inte alls kände till, och hade jag gjort det så hade jag aldrig tagit emot det, eftersom jag fortfarande inte har provat det. Men det värsta kom idag, en skiva med inspelningen från samtalet när jag tecknade abonnemanget, istället för kontrakt som är seriösa. Jag gillar inte min röst överhuvudtaget, jag får ångest och börjar undra hur nån vill alls umgås med mig, och dom kan ju ha klippt i ljudfilen, jag är ju inte dum...jag är paranoid..
Jag brukar tänka att trots min röst så har jag ju kompisar, jag har ju to.m haft sex, trots min ständigt förkylda röst, så det kanske inte är så illa...
Men nu är det krig emot telenor, ett passivt krig, ska mest tycka illa om dom och aldrig ha med dom att göra igen..
i Söndags när jag hade vaknat så låg jag och kollade mailen med mobilen, jag hade fåt ett mail om att den där tjejen hade svarat. Jag började sjunga på en låt i huvet, U2:s Beutiful day. jag hade varit på fest med gamla kompisar, jag hade sovmorgon och sov i en lägenhet långt borta, men bara ett stenkast ifrån där jag bodde under gymnasietiden och en snygg tjej hade skrivit till mig...
Var inne på hennes bilddagbok förut, jag är mycket bättre på att "snoka" än att prata. Hon är en drömtjej för många, jag är inte en sån som får såna..
Förutom en gång jag minns, eller mest känslan. Det var bland dom första kvällarna jag träffade L. En kille hade visst tjatat på henne om att hon skulle sova hos honom, hon var i deras lägenhet, i köket med honom, dom satt nog mest och rökte. Jag kom dit och vi satt och pratade ett tag, sen gick vi hem till henne och sov. Det är i efterhand som det har känts speciellt. Det var ju mig hon gick hem med, inte dom fulla som raggade på henne..
"Vi kan väl ses igen, jag gillar Stångån på hösten när vardagslunken lagt sig över torgen"
När jag skulle parkera träffade jag en kompis som precis hade kommit dit, så vi gick upp till lägenheten. När vi hade hälsat och sånt så bjöd dom på öl, jag s att jag var tvungen att köra, men jag blev erbjuden sovplats så det var inga problem. Jag drack öl, för det var det enda som fanns, jag gillar inte öl egentligen.
Vi gick ner till resturangen där vi skulle äta middag, när vi hade kommit in satt det en gäng med gamla kompisar som vi gick och hälsade på, jag slog mig ner och började prata med en klasskompis jag inte sett på länge. Det var väldigt trevligt, men det var nog bara hälften från vår årskurs som var där, vilken var lite tråkigt, men dom viktigaste var iaf där.
Det blev mycket att sitta och prata. Men jag hade väldigt kul..och det var på tiden tyckte jag. Det som var lite synd var att dom flesta åkte in till stan efteråt, men jag kände att jag borde hålla ihop med dom som erbjudit sovplats, även fast dom är dom som jag träffar mest, om man bortser från det senaste året då, och vi kom aldrig iväg till stan., och jag har en liten känsla av att ha missat nått..men det har jag ibland så..
Det är även en skön känsla att kunna umgås helt avslappnat och naturligt trots att man inte träffats på flera år..
Lite tomt känns det också, och jag känner mig lite förvirrad. igår satt jag och drack och träffade gamla kompisar, nu är allt som vanligt igen. Men jag känner mycket mer lust att försöka hålla kontakten med dom nu.
Jag pratade lite med L förut. Det som är emellan oss är en mycket större orsak till att jag är förvirrad. Jag sa att jag hade kunnat hälsa på henne idag när jag var ledig, men kommit på att det inte gick. Hon sa då att hon hade välkommnat mig med öppna armar, och att hon saknade mig. Jag har trott att hon inte ville ses. Hon sa iaf dte sist vi pratade i telefon, vilket är över en månad sen. bara det känns hemskt, jag har inte hört henne röst på över en månad. Jag vet också att jag försöker se tecken på saker som talar emot sånt som hon har sagt, alltså negativa saker då, som jag inte vill tro på, men jag har försökt att komma ihåg det hon har sagt och tänkt att det är det som gäller tills hon säger nått annat, men om hon vill ses är det ju underbart, men allt är nog inte över bara för det..
Vart tog elden vägen..?
Tankar
Jag och L hade varit på Winnerbäck, vi hade känt varann i ca tre veckor. Jag hade bjudit en tjejkompis innan men hon hade fått nått utbrott och hade slagit sönder sin hand, vilket jag är väldigt tacksam över. Får nog tacka henne om vi ses på lördag :P.
När konserten var slut så vände hon sig om och vi kysstes, första gången den kvällen. När vi kommit ut så skulle hon röka, men jag försökte förhindra det, men gav mig rätt snart, som vanligt. Vi gick till bilen och satte oss på huven, och såg ut över Vättern, det var den första Juli och det var mitt i natten. Bilden jag har av oss som sitter på min rostiga 240 och ser ut över sjön är en bild som mycket väl skulle kunna finnas på tv, men den gången var det på riktigt...
När jag tänkte på allt det här igår så kände jag att det hade varit skönt att prata med nån om alla tankar jag har, eller inte nån, utan med L. Men hon finns inte att prata med just nu, och kanske aldrig mer....jag skulle aldrig klara av det om det blev så..
"Ett rum där jag kan känna att jag är nånstans ifrån"
Jag saknar dig.
Jag saknar att få tjata på dig om din rökning
Jag saknar när du tvingar mig att prata om pinsamma saker
Jag saknar att få trösta dig när du är ledsen
Jag saknar nätterna vi har suttit och pratat
Jag saknar vägen hem från dig när jag knappt kan hålla mig vaken
Jag saknar dina knäppa djur
Jag saknar att få prata med dig om saker jag tänkt på under dagen
Jag saknar hur du retas ibland
I helgen är det klassåterträff, eller hela årskursen från gymnasiet. Jag har varit nervös enda sen jag fick reda på det, men jag vet inte riktigt över vad. Dom enda planerna jag har är att jag ska vara full, så jag inte blir så nervös, och mer social. Jag vet inte hur jag kommer dit, eller hem, ingen från min klass är härifrån. Skulle ringt en kompis ikväll men jag var på dåligt humör, får göra det imorgon. Jag tycker det är jobbigt att ringa folk jag känner men nästan aldrig pratar med, sist jag gjorde det gick det ju bra iaf, vi pratade i en timme och tjugo minuter. Jag tänkte i början att jag kanske kunde be L om skjuts, hon bor ju närmare än vad jag gör och jag hade kunnat sova över hos henne, eller så kunde vi åka hem till mig, men vi träffas ju inte ens längre, det kanske är tillfälligt, eller för evigt, det är väl ingen som vet..
Efter att jag slutade gymnasiet så var jag mycket på skolan ibland, men med åren blev det ju mindre och mindre, och det är väl logiskt egentligen. Nu har jag nästan samma konstiga relation till det som LW har till Linköping. Jag känner ingen där längre, jag hade min tre bästa år där, ibland har jag känt att det var där jag växte upp, egentligen. Men varken människor eller platser minns mig. I lägenheten där jag bodde bor det andra nu, lärarna har andra att skälla på för deras bilkörning.
Jag åkte förbi där förra hösten, det kändes konstigt, mycket var sig likt, en del var lite annorlunda. När jag åkte förbi parkeringen kände jag inte igen en enda bil.
Jag kommer aldrig komma tillbaka till den tiden, det närmaste jag kommer är återträffen på Lördag..
" To feel"
Vet inte om jag har så mycket att skriva om för tillfället. Jag tänker ju mycket på L och hur det kommer att bli. När vi pratar så känns allt jättebra, som förut, men hon har ju sagt att hon behöver tid och jag försöker ge henne det. Känns lite jobbigt bara när hon har skrivit i sin blogg och det känns som hennes liv fungerar utmärkt utan mig..men det är nog bara jag som tror..
Jag skrev till den där tjejen igår, sen stängde jag av datorn. Det kunde ju ha börjat bättre när jag skulel skirva, en kompis till henne hade skrivt "Hur går dte med pojkarna? Du har ju så många att välja på ;)" . Hejdå självförtroende..
Grejen är väl att jag är självkritisk så jag tycker att mina ord "låter" tillgjorda och töntiga, medans det inte är några problem om nån annan skulle skriva samma sak....
När jag tänker på kärlek och sånt så tänker jag att det vore kul om jag hade en tjej som skulle tvinga mig till att göra saker jag inte vill, fast på ett glimten i ögat sätt, i samma stund så kom jag på att L var just en sån tjej..
Hjälp..
Nu ska jag ju bara ta och skriva nått skirbra, genomtänkt och intressant, men vad?. Jag tänker antagligen alldeles för mycket på en sån enkel sak. Jag tänkte bara skriva " Hej. Allt bra? Vad har du gjort i helgen?, men det kommer ju runt fem stycken andra också skriva. Don Juan körde ju mycket med komplimanger, och han fick ju ligga to.m, inte för att jag ute efter det, men det gick ju bra för honom iaf, men jag är varken snygg ( det var ju Johnny Depp som spelade honom, fanns han ens på riktigt? Don Juan alltså, fast jag har ju aldrig sett att Johnny Depp finns heller.) eller har mask, och skulle jag ha mask skulle jag ju bara vara konstigt..
Kom gärna med förslag vad jag kan skriva till henne. Dels handlar det om att lära känna en snygg tjej som jag verkar ha mycket gemensamt med, men också att kanske träffa lite nya människor, det vore inte alls dumt...
