Insane in the brain


Jag mår jättekonstigt ikväll. Det började runt fyra på eftermiddagen. Jag började få massa olika tanker i form av fragment, det var minnen, tankar och drömmar som bara snurrade. Sen har jag haft svårt att komma ihåg småsaker som jag brukar ha i bakhuvudet nånstans, te.x vad min Usa-kritiska skiva skulle heta..Sen har jag haft lite lite huvudvärk också. Jag är inte särskillt hyprokonrisk (stavning ?), men hjärnblödning är ju en möjlig orsak, eller en tumör..

Jag var uppe och hälsade på L igår, jag var och hälsade på henne i stallet, fast jag inte varit så pigg på det innan. När jag varit med henne förut så har jag mest känt mig ivägen, jag kan ju hjälpa till, men hon klarar sig ju själv annars så hon gör ju allt själv. Det har varit ok tills jag var med när hennes kille hjälpte till, han visste vad han skulle göra utan att hon sa nått, mig frågar hon inte ens..

Vi pratade idag på msn. Vi pratade lite om hästgårdar också så, och om att jag nog hade förstorat upp allt när hon pratade om att flytta hit, eller iaf närmare. Det har varit min dröm sen vi började prata om det, att hon skulle bo mindre än en mil ifrån mig, vi skulle ju få en helt annan relation, och jag har väl trott/hoppats att hon ville flytta närmare mig, men hon sa idag att vart det låg spelade inte så stor roll. Det var ju dumt att tro att jag skulle kunna påverka vart dom skulle bo..

Jag visade ett ställe jag hittade, men det var ett rätt nytt hus och hon ville riva det och bygga ett nytt isf, som hon ville ha det. Om det hade blivit vi hade jag inte kunnat göra nått sånt, jag hade inte kunnat förverkliga hennes drömmar..

Det är nog inte så aktuellt egentligen att dom ska flytta, men jag vet inte om jag skulle orka med om dom flyttade längre bort. Det blir ju mer defenitivt då med, att dom kommer bo där väldigt långt tid framöver. Det är knappt jag orkar med avståndet som det är nu. Jag känner mig väldigt utanför, hon har ju allt där hon bor nu, och tolv mil bort sitter jag och försöker få ihop det så vi kan ses några timmar en kväll, det är nästan lika jobbigt som känslorna för henne jag bär på.. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0