Magnusevangeliet

Min planering för kvällen gick inget bra, skulle vara i säng nu egentligen, men jag mår bra.

Jag lyssnar på en av världens bästa låtar och känner ett inre lugn, känner att kärleken får väl komma den den vill, jag har saker att göra under tiden, tänker inte sitta och vänta.

Egentligen borde jag städa, för L kommer hit på Torsdag. Ska åka upp och hämta henne ,sen ska vi förhoppningsvis ut på kvällen. Känns bra. Vi har inte setts på ett tag.


Ja, skulle bara skriva att jag mår bra..

Den frågan har jag aldrig fått i den här bloggen, men jag svarar på den ändå. Ett sätt att sammanfatta hur jag mår, eftersom jag har blivit dålig på att skriva ofta.

Jag mår rätt bra nu. Jag har betat av en del mer eller mindre jobbiga saker ett tag nu, eller en del har egentligen alls varit jobbiga, men det har känts så, men för varje sak jag klarat av så har jag känt mig lite starkare. Det senaste året har jag lärt känna många nya och härliga människor. Tyvärr så bor dom lite längre bort och vi ses nästan bara när det är fest, men många av dom känns som riktiga vänner. Jag kommer ihåg (lite grann) att i Lördags satt vi några stycken vid ett bord, och under tiden kom det och gick lite olika människor, och jag kände dom flesta. Jag är ute mer nu än förut, och på senare tid har även kompisar som känts rätt tråkiga följt med.

Men ibland är det ju inte så bra. Ibland kommer det väldigt starka ensamhetskänslor, ibland känner jag mig vilsen. Jag känner verkligen en stark längtan, efter nått mer, efter nått större. Idag dök det upp en minne i huvet av L och vår sista natt ihop. I samma sekund kom det upp en massa minnen av känslor och saknad och längtan som var så stark att en höll på att knocka mig, det är nästan 2 och en halvt år sen, men jag har aldrig känt så förut, varken förr eller senare, har aldrig varit så nära nån.

Jag saknar det och längtar verkligen att få känna så igen med nån annan, även om jag också är rädd, rädd för att förstöra nått, rädd för att jag inte ska komma henne lika nära som med L, har en massa tankar om det där. Om att jag skulle tro att det inte känns rätt för att jag inte känner mig lika nära, men det behöver ju inte betyda att det inte är rätt, man är väl nära på olika sätt.

Jag känner inte lika starkt för L som jag gjorde för drygt ett år sen, men det är fortfarande mer än vänner, men nu känns det som att jag kan hantera det iaf. Det som är jobbigast är nog att jag ibland tycker att vissa saker är jobbiga och ibland inte, kan ju inte begära att nån ska anpasssa sig efter mig när man inte vet själv hur man klarar av att ta saker.

Jag älskar verkligen L, hon är allra viktigast för mig, men jag vet att hon har det bra med sin kille och att han är jättebra för henne, men jag tänker på ibland hur det kunde ha varit, hur jag kunde ha tittat på henne och tänkt att jag har världens vackraste tjej.
Ett av mina stoltare ögonblick som hennes vän var nog i sommras när hon var ledsen och dom hade bråkat, jag åkte upp till hennes sent på kvällen och tröstade henne, och stöttade henne för att hon skulle göra det rätta. Kort sagt så försökte jag rädda deras förhållande. För egen del kändes det bra att kunna vara ett sånt stöd med tanke på hur det hade varit innan.

Nu blev det ju mer skrivet och jobbiga saker än om att jag mådde bra, men det finns mer att skriva om det dåliga, tycker jag...

Jag tänkte försöka lansera en ny sport, får väl se hur det går.

Har inga tydliga riktlinjer, men det gäller att toppa det den andra säger.

Mitt exempel: hade Titanic kört rakt in i isberget hade den inte sjunkit.

Nån som kan slå det ?

Ja, det var väl det jag hade att skriva idag.

Återkommer med att analysera hur jag kunde bli så full i helgen..

Fick en filmidé, en crossover film baserad på två befintliga filmer:

Rädda Willy Wonka!

en semla?

Jag åt nyss en hemmagjord semla, den var god, men nu är den slut, och jag känner saknad. Undrar om den var så god att det är värt saknaden som kommer efteråt...?

I Lördags var i ute ett gäng. Jag trodde att jag skulle få åka själv först för dom andra verkade ha andra planer, men dom hann med dom innan, och då var det en kompis som erbjöd sig att köra, så dricka stod på schemat plötsligt, och det gillade jag. Det tog runt en timme att åka dit, när vi kom fram så var dte inte så jättemycket folk, men vi träffade en del kompisar och snackade en del. Jag råkade prata högt om mina "krav" om jag ska dansa, att det måste vara en lugn låt och med nån jag känner. Det kom en lugn låt och jag blev lätt tvingad att dansa, men det gick bra.
När sista dansen drog igång så var det en lugn låt, och H var inte upptagen, hon gick emot dansgolvet, på väg lite emot mig, jag såg min chans och när hon kom närmare så sträckte jag ut handen och skulle fråga henne om en dans..då kom det fram en annan kille som hon kände som bjöd upp. Det kändes precis som en collegefilm..

Sen blev det kebab och efteråt har jag räknat ut hur full jag var genom hur mycket jag spillde, och mindre minnesluckor och fel tidsuppfattning. När vi släppt av två så var jag själv i baksätet, och jag var så trött att jag orkade verkligen inte att sitta upp. Kom hem runt kvart över tre..

Igår skulle jag ha hälsat på L, men det fanns inte rikigt tid, och när vi sms:ade så sa hon att hon inte skulle ha tid att ses två helger framåt, vet inte varför, frågade inte. men jag gick inte ner mig, utan såg möjligheterna istället, tänkte att jag skulle försöka hinna med en massa saker istället, och så skrev jag till henne att när hon hade tid så skulle vi umgås tills hon mådde illa.

Annars så har jag nog planer för varje helg för nästan två månader framåt, sen om det blir så vet man ju inte..

På festen i Lördags så spelades en låt som jag tyckte lät konstig först, den lät lite som nån Mikael Rickfors låt, en sån som ligger i mitten på ett album, men det hade endå nått tyckte jag.

Igår fick jag se ett klipp i en blogg, och det var den låten. Det var Kalle Moraeus låt från Melodifestivalen, som jag lyckats att inte se nånting av. Men kalle är ju bra, och jag har aldrig hört honom sjunga.

Så min officiella ståndpunkt är att det är en bra låt, trots melodifestivalen.

Igår kändes det som att det inte fanns nån bra musik på hela internet, så jag tänkte att man kunde fråga nån, te.x Elli.nu. Sen kom jag att tänka på en låt som Göteborgsindiekör sjöng i musikhjälpen. Kom på att den borde ju hon veta vad det är för låt, men sen tänkte jag att jag kunde ju prova att googla på en textraden jag kom ihåg, och jag hittade låten, så ingen socialicering (typ ett eget ord)  här inte.

Igår var jag på fest. Det var tre tjejer som hade gemensam 18-årsfest. Egentligen känner jag bara en av dom, även om jag pratat med dom andra nångång.
Jag hade sett fram emot kvällen, men när jag började med att försöka fixa en sovplats så blev det mest besvikelser. På nyår var det flera som erbjöd sovplats, så jag hoppades väl att nån skulle göra det nu, så blev det inte. Framgång leder till förväntningar som leder till besvikelser.

Jag åkte dit själv, alla kompisar härifrån skulle iväg på annat, och egentligen borde jag ha följt med, såhär efteråt.

Jag är nästan alltid sen, men jag hatar att komma sent, att alla har satt sig och sitter och pratar, och alla tittar på en när man kommer in ensam och försöker hitta en plats med folk som jag känner bra. Jag kom en timme sent, men det enda jag missade var början på en schlagerfrågesport, och jag gillar ju inte schlager så det gjorde ju inget. Sen blev det mat och jag hamnade brevid H, men jag kände mig inte så bekväm så vi pratade inte så mycket. Sen blev det dans och då såg jag inte till henne mer sen..
Det var ganska kul i början att träffa och prata med folk, men sen blev det nästan nonstop med dans. Jag orkade inte gå runt och säga hejdå till alla, så jag gick ut och åkte hem, väldigt tyst..

Idag känner jag att jag inte trivs med den jag är. Jag kan vara avundsjuk på dom som har bra relation till sin familj, men jag vill inte ha min familj närmare, jag har väldigt svårt för dom faktiskt. Jag gillar inte att jag är så osäker, och kunde jag inte fått bli riktigt jävla snygg om jag nu ska vara så osäker.

Idag kan man se bilder och folk som skriver hur lyckad gårdagkvällen var....kul för dom.

Jag tänkte igår på festen om hur det hade varit om jag hade haft L, även om hon inte skulle varit med på festen så skulle jag nog känt mig mer bekväm, och inte alls lika vilsen.

Började tänka på andra saker med L ikväll med.. Hur livet kunde ha sett ut. Hur jag kunde uppfyllt mina drömmar innan de ens blev drömmar...

Nu är hon lycklig med en annan, och det är hon verkligen värd. Vi står varann väldigt nära, men aldrig närmare än L och hennes kille. Även om vi pratar om saker ibland som hon inte säger till honom så har dom ett liv ihop. Den som säger att vänner är närmare än flick/pojkvänner ljuger..

Det börjar bli min nya inställning, att alla ljuger.... 

Om jag nångång kommer till en musikgala så ska jag klä ut mig till Karin Drejer..

Fast det kanske inte kommer funka eftersom dom flesta inte vet hur hon ser ut.. 

Den som fattar rubriken för gärna hör av sig, vill se om jag har några jämnlikar..

För nån dag sen så hittade jag en tjej på facebook som jag träffade på en fest i somras, vi träffades jättelite, men jag minns henne, såg att en kompis är vän med henne, och vad jag vet så känner han inte henne mycket mer än mig.
Jag har en princip att inte var vän med folk på fb som jag inte känner, med undantag för såna jag "känner" över nätet...och Jörgen Löthård..för jag tyckte att det skulle vara kul..
Jag blev vän med henne iaf, och efter att ha kollat på lite av hennes bilder så smälte jag, hon är otroligt vacker..och norsk. När jag tänker efter så har jag inte känt nått särskillt inför Norge och dess invånare, så hon är väl bara vacker då, och trevlig, när vi träffades iaf. Att jag plötsligt gillar Norge är nog bara pga av hennem, och så känns det väl lite "exotiskt" också..ungefär som Winnerbäck som tycker att det är lite exotiskt att spela i Norge.

Jag kollade/snokade lite, jag var nyfiken på vad hon hade för anknytning hit, för hon bor i Norge, men hennes mamma bodde tydligen i Sverige. Hoppas att hon hälsar på ofta..

Eftersom jag tänker åt helvete för mycket så har jag såklart tänkt redan hur det vore om vi var ihop, fast bara praktiskt, att det är typ 40 mil emellan oss.
Och för att det skulle kunna bli nått kanske man skulle ta kontakt och inte bara vara en vän i nån lista ,men jag vet inte, är så jävla dålig på sånt. Hon är online på fb-chatten nu, det vore så enkelt att bara klicka och skriva hej...men sen då...?

En sak som talar starkt för att det skulle kunna bli nått emellan oss är att när det gäller kärlek så har det ju gått helt åt helvete för mig, och skulle jag hitta nån så kan det ju inte vara nån som bor i närheten, det vore ju för enkelt, och jag har mycket hellre såna problem ihop med nån än andra problem helt ensam..

Jag riskerar väl att klassas som störd som skriver om en tjej jag träffat en gång, men jag tänker för mycket, och jag skriver det jag tänker.

Jag tror det är bättre att ge hjärnan mer saker att tänka på än att den ska älta allt om igen.

En ny sysselsättning jag har är att försöka tyda det hon skriver på fb, som statusrader, på Norska. Ibland läser jag högt för mig själv, jag förstår inte så mycket..

Righteous Brothers med Unchained Melody gjorde att jag fick feeling ikväll...
 

Det här stod nyss på facebook, det är en kompis från gymnasiet som jag inte pratat med på flera år, men jag vet ändå hur han har det..typ..