Magnusevangeliet

 Har blivit förkyld, det går upp och ner, ibland vill jag hellre dö och ibland känns det bättre. Det enda jag har hemma som jag har hört ska hjälpa är whiskey, har druckit lite, men inte så jag kännt av nån alkohol.

Måste jobba några timmar ikväll, kommer inte hinna ringa henne ikväll. Jag ringde igår, då satt hon och försökte få i sig lite mat, och hon var tvungen att sluta för det skulle bli ett jävla liv om hon inte åt. Vi pratade på msn idag, frågade om hon ville komma hit ikväll, hon ville men kunde inte, hon är så klen när hon inte ätit som hon ska. Det var ju lika bra med tanke på vad jag ska göra ikväll. Hon kanske kunde komma imorgon, får hoppas det..

Det känns jag jag kommer forsätta skriva här, men just nu känner jag inget starkt behov av att skriva.

Det känns rätt bra emellan oss. Hon var här i Fredags, och firade min födelsedag. var väl inte så mycket firande, jag har inte firat sen jag var liten, men vi hade väldigt trevligt, tyvärr blev det sent, och igår blev det ännu senare, så jag ska sova nu..

Det var så trevligt när hon var här och jag längtar till nästa gång, men jag har bara jobb framför mig, massor med jobb, typ nästa Tisdag kanske jag kan börja funderar på nått annat att göra, men jag har själv valt det och jag strävar ofta efter att få saker gjorda, istället för att ha saker att göra..

Hon ringde förut, och var jätteledsen. Hon hade läst kommentarerna om henne. hon sa om nån hade skirvit så om mig så hade hon tagit bort dom direkt, men vi tänker väl inte lika antar jag, jag såg inte så allvarligt på dom.

Hon sa emellan tårarna att det kanske var bäst att inte ses mer, jag hoppas att det var mest för att hon var ledsen.

Vi sågs igår och allt kändes jättebra, men nu har jag förstört allt, igen.

Att skriva här har varit skönt många gånger, att skriva av sig så att man slipper gå och bära på det, men det har ställt till med mycket också, särskiltl nu.

Jag får se om jag skriver mer, om några dagar kanske allt är som vanligt igen, eller så är det inte det..

Såg lite på vänner nyss. Ross var nere och Phoebe tröstade honom och sa hur bra han var och kysste honom på kunderna, och plötsligt så hånglade dom...undrar när det kommer hända mig..

Fast jag har haft några såna stunder, som känns lite som en film. "Tyvärr", eller vad man ska säga, så är alla med henne.
En gång när vi var ute på krogen i stan så träffades vi utanför, jag körde så jag var hellre utanför med henne. Vi åkte till Max och käkade, alla åkte i min bil så det var lite trångt. Hon sa att hon fick ont i huvudet av min fulla kompisar, vilket jag tyckte var rät kul, så jag körde tillbaka henne till hennes bil.
Vi sade hejdå och hon gick ur bilen, jag sa "får jag ingen kram", och hon gick in igen och kramde mig, och sen kysste vi varann några gånger, det var så oväntat, och därför så minnesvärt.

Bonde söker fru står på i bakrunden. Det är en sak jag stör mig på. Varför hörs det på homosexuella män att dom är homosexuella?. Jag har inget emot dom annars, men jag sitter med ryggen mot tv:n och hörde direkt att det var en av Peters killar, och det var minst en till som pratade likadant..

Jag skulle ju bara skriva lite kort, som man gör i bloggar, ingen har tid att läsa långa texter, men tydligen har dom tid att läsa många bloggar.

 
För att spara tid så blir det en kort låt idag.

Det känns bättre idag. Det verkar som jag har olika känslor som går runt i cykler, eller nått.

Jag har fixat så att jag ska besikta bilen i stan när hon ska till veterinären med sin hund, så vi kan ses då, jag tror hennes kille ska med, har inte frågat, det är sånt som märks.

Soran Ismail hade den här låten på sin blogg. När jag lyssnade på den blev jag tårögd, den påminde om gymnasietiden, inte några speciella minnen utan en känsla, och jag tänker på en tjejkompis som bodde i lägenheten under mig, hon lyssnade mycket på sån musik. Vi har inte hörts på länge, kanske skulle ta tag i det..

Jag kände att jag behövde utveckla lite efter dom fina kommentarerna.

När hon sa att hon älskade mig och att hon inte skulle kunna se mig med nån annan, hon sa också att hon önskade att man kunde ha två pojkvänner. Hon sa det två dygn efter att hon hade försökt att ta livet av sig, så jag förstår att hon var förvirrad och så, och när hon sa det så brydde jag mig inte så mycket om det, med tanke på hur hon mådde och så, och då var jag väldigt tacksam för att hennes kille fanns där, för annars hade hon nog inte levt idag, men hon har sagt förut att det skulle kunna bli problem för henne om jag hade en annan, hur allvarliga vet jag inte. Hon har också sagt att när jag hittar en ny så kommer jag inte ha tid med henne, det gör mig bara ledsen, att jag skulle förlora min närmaste vän om jag har en flickvän, och jag vet inte om hon verkar så ledsen över det, fast det dröjer nog innan det blir aktuellt. I sommras så trodde hon hade det hade hänt, och hon blev ledsen över att jag inte var lika trevlig i telefon eller nått, då sa hennes kille en dum grej om att det inte gick att lita på såna som mig, nått som han inte vet nåt om, hon blev arg och slängde ut honom. Hon blev arg på honom flera gånger sen och det slutade med att hon gjorde slut innan hon åkte till mig på midsommardagen, och vi hade en underbar kväll ihop, och med mina kompisar. Så när det var dåligt emellan dom så var det skitbra emellan oss, jag har erkännt för henne att jag är ganska missunnsam, och det jar jag ju skäl till.



Jag har inte gjort rätt mot henne innan, svek henne mer än nån någonsin hade gjort, och jag fattar inte hur det kunde bli så.,men det är förlåtet nu, men det finns ju ändå kvar. Det hon har gjort mot mig är knappt i närheten av vad jag gjorde, men hon har ju sagt att jag är förlåten, så man kan nog inte hålla på att jämföra, även om hon började göra det när jag tog upp det hon gjorde.
Jag kan inte skriva om det hon har gjort, för jag har lovat att inte göra det, men jag har blivit kastad emellan hopp och förtvilan.

Jag ringde henne igår, och dom senaste gångerna vi har pratat så har hon skrikit älskling rakt in i luren när hon ropat på sin kille, känns jobbigt, men jag känner inte att jag kan begära att hon ska anpassa sig.
Hon pratade om att hon hade skrivit till komux för hon hade tänkt börja plugga, så det var klart tills att hon skulle skaffa barn om några år, kändes ännu jobbigare, och jag berättade för henne att jag tänkt mycket på det och att jag har tänkt att vi kunde varit en familj nu, då sa hon nått om att det inte var hennes fel. jag vet att det är mitt fel, men jag var inte ute efter att skylla på nån, utan att bara förklara varför jag var nere, kändes konstigt att hon sa så.
Sen pratade vi lite mer om hennes "plan" och så, och hon frågade om jag inte hade några planer. Jag har massor med planer, för företaget och hur jag ska kunna förbättra saker, men i övrigt har jag inga, och jag gick och lade mig med en känsla av att inte ha nått liv...

Vi har kännt varann i över tre år nu, vi har varit ifrån varann men alltid hittat tillbaka, ingen av oss har varit någon närmare förut och vi känner båda att vi hör ihop, och jag älskar verkligen henne, men ibland kommer tvivlen, hur jag ska få det att funka bra emellan oss, för som det är nu känns det ohållbart.
Ibland känns det som att vi är som Romeo och Julia, vi älskar varann med kan inte leva ihop, men ibland känner jag ett stort avstånd, vet inte hur jag ska förklara det riktigt...

Jag är så kluven om förvirrad, och orolig.

Vi var ute igår, jag kände ingen större lust för att dricka så jag körde. När vi kom fram och skulle parkera så ringde hon, jag släppte av kompisarna, sen satt vi och pratade en lång stund. vi har inte pratat på ett tag, hon är fortfarande sjuk och orkar knappt göra nått. Hon berättade att hon inte mådde så mycket bättre, men att hennes kille skulle tvinga henne till sjukhuset om hon visade att hon fortfarande var dåligt, och återigen är jag i en väldigt svår sits. Jag vill att hon ska gå till sjukan, men hon vill inte, hon villte inte vara till besvär. Hon ljuger för sin pojkvän så han inte ska vara orolig, sen berättar hon för mig hur det egentligen är. Jag har inte lovat att jag inte ska säga nått, men det behövs kanske inte jämt heller, hon berättar det för mig för att hon vet att hon kan lita på mig.
Egentligen vill jag nog bara skicka ett sms till hennes kille och berätta det hon har berättat för mig, men då skulle jag svika henne, och även om jag är beredd att göra det för hennes eget bästa så känner jag att jag kanske bara har en chans, och när ska jag använda den isf. Risken finns att hon inte anförtror mig igen, och det vore en katastrof för oss båda. Hon berättade igår hur viktigt det var för henne att ha nån att prata med..

När vi pratat klart så gick jag in, det var rätt mycket folk. Det verkar bli bättre i år än annars. Vi satt i baren och hörde knappt vad nån sa. Jag pratade lite med en tjej, som en kompis verkade ha nått på gång med i somras, men det blev visst aldrig nått, mest pga av henne tror jag, men nu verkar det vara tvärtom enligt min kompis. Jag är inte så bra på att prata om sånt med mina kompisar, och jag vill knappt heller. Jag vill inte att dom ska lägga sig i om jag har nått på gång med nån tjej och jag vill därför inte göra likadant.
Vi hörde knappt vad vi sa och jag var nykter, trött och kände mest pressen av att det inte skulle vara tyst.

Men kvällen fick mig att börja fundera. Jag kanske kan träffa nån annan, men hur kommer det bli då. Jag har väldigt ont om tid, och mycket av den lilla fritid jag har ägnar jag åt henne, det skulle inte funka om jag hade en flickvän. Hon har sagt att hon skulle nog ha problem med det. Hon har också sagt att hon inte skulle kunna se mig med nån annan, fast då mådde hon jättedåligt och hon har sagt att det bara var svammel. Det var samtidigt som hon sa att hon älskar mig, det känns tärande att få höra nått man längtat efter, för att sedan höra att det är svammel.

Om jag träffade nån ny snart så skulle det nog aldrig kunna leda till nått seriöst, och jag vet inte om jag vill ha det heller, jag är så kluven.
På ett sätt känns det skönt om man skulle ha nån att typ bara fyllehångla med ibland, inga förpliktelser eller djupa känslor, samtidigt känns det falskt. Jag gillar när det är äkta och djupt, som vi kunde ha haft det, eller som vi har egentligen. Jag vet inte om jag orkar släppa in nån, så nära..

Den här låten är en av våra låtar. Vi hade varit på Winnerbäck för första gången och vi hade kyssts halva natten, klockan var tre när vi sa hejdå, och den här låten spelades i bilstereon..

Jag orkar inte skriva nått ikväll, låter en låt berätta en historia istället.

Jag vill byta bil. den jag har går ju väldigt bra, men den är faktiskt väldigt ful. Jag sitter och kollar ibland, och drömmer om en nyare bil, och det är ju inte alls omöjligt. Grejen är väl att jag redan har ett lån på en annan bil, som stått utan bakaxel i ett år nu. Jag vet inte om banken vill låna mig till en till bil. Skulle vara skönt med en bil som man kan kosta på lite extra, hitils har jag bytt bil varje år.

Jag tänker mycket på det som varit emellan oss, saknar de fina stundera och ångrar misstagen, men jag känner typ att jag har förstört mitt liv, för vi kunde varit jävligt lyckliga ihop, svårt att vara glad då. 
En del känner jag skuld för som jag inte kunnat ändra på, men tanken finns ju endå. Om vi blivit ihop från början och hon flyttat hem till mig så hade hon sluppit mycket skit, eller om jag bara hade ställt upp för henne när hon verkligen behövde det.

Jag orkar inte skriva nått mer ikväll, ska lägga mig i soffan och äta tunnbröd tror jag. Tunnbröd är världens godaste sak som går att äta just nu.

Lämnar en liten rolig låt..

Hon hade varit inne på facebook idag, min första riktiga kärlek. Hon hade skrivit till en kompis hon hade när vi gick på gymnasiet, hon skrev att hon tänkte på henne, jag tänkte då att mig tänker hon visst inte på. Jag kanske borde skriva till henne, men jag vill inte ha nån envägs relation, fast det har jag ju med dom flesta, som msn te.x. det är nästan aldrig nån som skriver till mig, det finns egentligen bara en...
 
Jag skulle ringa henne ikväll tänkte jag, sen läste jag hennes blogg. Hon skrev att älsklingen var så snäll och hjälpte henne, jag vill ju va hennes älskling och hjälpa till. Jag är rätt nere några gånger varje dag nu för tiden.
Hon har varit sjuk i några dagar, jag föreslog att jag kunde komma upp idag, men hon ville inte det riktigt, hon kunde må illa precis när som helst, och det vore väl lite jobbigt om jag åkte 12 mil upp och hon orkade ses i en kvart, men jag vill ju vara hos henne. Hennes kille får ju det, får se henne hur dålig hur hon är, och känner sig..

Jag tar och ringer henne nu, Saknar henne så..

Om man är nere är det här kanske inte rätt låt, men den är bra.



 

Ikväll blev det ensamt med, har jobbat tills nu. Hörde att det kunde bli mycket regn imorgon så jag har fixat lite, så nu jävlar ska det regna, annars jävlar.

När jag loggade in på msn förut så var hon inne. Hon som var min första riktiga kärlek. jag var väl online i 20 25 minuter, men jag "hörde" inget från henne. Jag hade ju kunnat skriva till henne, men jag är trött på att vara den som hör av sig, utan att få nått tillbaka. Jag trodde det kunde bli riktigt bra emellan oss när vi sågs i vintras, men tydligen inte. Jag hade varit rätt mottaglig för nån att prata med förut ikväll, jag var rätt nere.
Den där månaden som dom inte varit ihop plågade mig, allt var så oviisst, fast det är väl knappt bättre nu. Jag skulle vilja berätta för henne hur den tiden var för mig, men jag är rädd att jag ska låta anklagande.

Har ju massor att skriva om, men jag håller på att somna. Har en teori pågång om att jag är allerigsk mot kärlek..

Tack r för din kommentar. Det hjälpte lite, hade nog hjälpt mer om jag läste den igår när jag var nere, nu är jag mest..trött..

Känner mig så jävla ensam ikväll. Ringde en kompis förut, dom var påväg till en annan kompis som fyller år i morgon, skulle väl fira eller nått, Jag visste inget om det. Jag är ju dålig på att höra av mig ibland, och jag har bara egentligen en kompis jag kan ringa till utan att vilja nått särskilt. när jag ringde ikväll sa han " vi kan ju höras senare". Det var över två timmar sen. Om han hör av sig och jag kommer dit så finns säkert det enda att göra och se på tv, och få höra om vad dom gjorde innan jag kom.

Jag hann inte med att äta middag idag, funderar på att åka och köpa pizza, åka själv och köpa en pizza, ensam. På pizzerian kommer dom tänka "han ska äta pizza ensam ikväll". Jag åt pizza förra fredagen, då var hon med.

VI har inte pratat på några dagar nu, förutom sms då. Hon mår jättedåligt och orkar inte göra nått. Mer vet jag inte egentligen. Skrev i ett sms förut att hon kunde höra av sig när hon orkade, hoppas bra det kom fram, tekniken är emot oss. För några veckor sen så svarade hon på ett sms jag skickade i sommras... Känns skit att inte kunna vara hos henne. Önskar att det var jag som fick torka upp hennes spyor...

Ska försöka komma iväg och köpa mat. Nått som är värre än att sitta hemma och äta pizza ensam en Fredagkväll måste väl vara att sitta hemma och vara hungrig.