Magnusevangeliet

 I början av veckan läste jag på Tiger Lous hemsida att han/dom kanske inte kommer göra mer musik, inte som Tiger Lou iaf. Jag blev ganska nere eftersom jag bara har sett som live en gång, och då spelade dom bara nya skivan rakt igenom, plus fyra extranummer, och har sett fram emot nästa gång. Det kanske kan bli nått mer från Tiger lou, men inte på ett par år, minst.
Dagen efter kändes det bättre för då hittade jag en skiva med Araki på tradera. Araki som är Rasmus Kellermans andra projekt. Jag hade skivan innan, men på vinyl, vilket har sin charm, men inte så praktiskt. Den har gått varm sen jag fick hem den.

E är fortfarande värdelös på att svara på sms. I vissa ljusa stunder har jag funderat på att ringa henne, men det går snabbt över. Sen känner jag egentligen att om nån inte orkar svara på sms kanske man inte har så mycket egentligen. När dte gäller L så finns det ju tilfällen när hon inte orkar, men så är det inte med E, vad jag vet. Hon var på krogen igår...

Jag tänker ofta att jag bara ska ge upp, vilket känns tråkigt eftersom jag gillar henne, sen vet jag inte hur det skulle gå till. jag vill inte avsluta nått, men jag tror inte heller att det går att låta det rinna ut i sanden. Jag borde nog ta mod till mig och fråga om hon ens får mina sms, hur man nu kan veta det..
Häromdagen fick jag idén att hon kunde ju komma hir och hälsa på, vi pratade lite om det i början på året, när vi tog upp kontakten igen, och hon tyckte att det skulle vara jättekul. Jag skrev till henne om hon ville komma hit, vilket var lite som ett test också, om hon inte ens svarar på nått sånt så är det kanske ingen idé att hålla på längre..

Dom senste månaderna har känts väldigt bra. Jag har träffat mycket nya människor och vara på nya ställen, och med det så har rädslan för att bli ensam förvunnit lite.

Jag har hälsat på den där tjejen jag skrivit med, men mer har det inte blivit än, men jag har blivit kompis med hennes bror.
Dagen efter jag hade hälsat på henne så var vi på samma uteställe, men hon hälsade inte och jag blev osäker, trots att jag var mycket i baren. Jag började tro att hon ignorerade mig, men några dagar efteråt hade hon kommenterat en bild jag hade tagit då, och det hon skrev tydde på att hon inte hade sett mig, och jag tror knappt hon såg hur jag såg ut när vi hälsade. Det var tur att hon skrev iaf, annars hade jag fortfarande trott att hon ignorerat mig.

Den här helgen blev inte så bra. jag har haft ont i ryggen ett tag och det förstör det mesta. Jag har massor att göra, men jag går mest på halvfart, så det sätter sig på psyket en del. I Fredags kväll var jag hemma bara, igår fanns det nästan för mycket att välja på. Metallica söder ut, guldgossen norrut, två dansställen väster ut, men jag var hemma på ett slags knytkalas vi har här varje år, jag hade inte varit med på ett par år så jag tänkte att det var dags, tänkte att jag kunde åka vidare sen, men det blev sent och den enda kompisen jag hade pratat med om att göra nått jobbade.

Idag har jag varit trött och jättesur, och inte gjort nånting egentligen..

I Augusti verkar det hända en hel den, men jag längtar verkligen efter kul att göra, trots att jag kom hem från Hultsfred för bara en veckan sen, men då vara jag själv, och då saknade jag mitt "gäng". Veckan innan så var vi på countryfestival, hela gänget plus alla jag lärt känna den senaste tiden, det var jättekul, fast för mig blev det inte helt lyckat. Jag var uppe hos L innan jag åkte dit så jag kom dit väldigt sent, sen sov jag för lite på Fredagnatten så jag var tvungen att gå och lägga mig runt fem på Lördagkvällen.
På Söndagen var det dags att åka hem, men vi hade inte så bråttom. Det hade visst våra andra kompisar, vi pratade lite sen gick vi och åt frukost, när vi kom tillbaka så hade dom åkt. Vilket jag kände var väldigt synd, att vi inte ens fick säga hejdå. Egentligen var det väl mest en tjej jag ville säga hejdå till, Jag gillar henne men jag aktar för också. Hon är väldigt snygg och populär, och ganska flörtig. Vi känns för olika och det vore nog inte så bra att bli för intresserad, även om jag försöker att inte "kategorisera"så vill jag inte gå över den"känslogränsen", blir nog bäst så..