Magnusevangeliet

Kollar på smala Sussi och lär mig hur det går till i Värmland...

Kollade på facebook och såg att två tjejkompisar skrev till varann om vad som hände i helgen, dom två som E hånglade med på kräftskivan föresten. Den ena skrev att dom skulle vara hemma och att min kompis skulle komma dit, och kanske E också..och hennes son..

Jag började känna mig hoppfull, men nu rasar det igen, hon är mer i min värld än på flera år, men jag vill inte ha henne här. Jag började tro att jag var tillräckligt stark, att jag kunde klara av att vara hos mina kompisar när hon var där, att få henne att vilja komma därifrån. Hon har sagt det iaf, att om vi skulle träffa på varann så skulle hon inte titta åt mig, inte prata med mig och vilja ta sig därifrån så fort som möjligt. Jag vill få henne att känna sig illa tillmods, att hon ska känna en bråkdel av vad jag känner, hur omöjligt det är. Jag har ju hållt mig borta ett tag, fem veckor sen jag sprang på henne innan vi skulle ut, jag har inte varit hos mina kompisar sen dess, tänkte att det skulle bli ikväll, men jag hade inte så stor lust, och nu känns det som att morgondagen kvittar, min kompis kommer inte att vara med och det kommer jag att tänka på hela kvällen, att han är med E och hennes son.

Det känns som att jag är den enda som tycker illa om henne, och jag är rädd för att ingen annan ska förstå. Hon har förstört så mycket för mig, bara att jag sitter ensam en Fredagkväll och är nere är pga henne.

Vi är ett kompisgäng, fyra av oss bor ganska nära, och tre av oss har växt upp ihop, och vi bodde ihop på gymnasiet, en av dom är nu ihop med E. Hur fan ska det funka....

Det sägs ju att choklad är bättre än sex, och det är det ju.

Man kan köpa choklad i en vanlig affär utan att folk dömmer dig eller riskerar att åka fast eller känna ångest efteråt.

Storhetsvansinne är den finare formen av vansinne.

Nu har jag funnits på jorden i 24 år och knappt ca tre timmar, och jag har väl inte hunnit med så mycket egentligen..

Ikväll var det tänkt att jag skulle hitta på nått, ringde en kompis och hörde efter lite. Dom skulle ha nån slags bjudning (låter nog finare än vad det var), först sa han att det var massor med folk, vilket egentligen kan betyda allt ifrån 3 st och uppåt. Sen sa han att det var min kompis (E:s kille) och hans bror som skulle komma, men jag känner på mig att E är där också, vilket känns skit. Jag har inte varit hos dom sen jag kom dit innan vi skulle åka till krogen och jag träffade på E, och den här helgen hade jag tänkt att bryta det, men det blev inget av det, känns ju verkligen som att hon tar mina kompisar ifrån mig, och jag började känna ett starkt hat emot henne, men egentligen så vet jag ju inte om hon är där, eller om jag inte blev inbjuden pga av henne. En anleding till att jag tror att hon är här är att en gemensam kompis från gymnasiet också fyller år idag, och hon har inte skrivt grattis, men nu såg jag att hon hade gjort det, vid tio ikväll. Hon kanske kom hem då, eller så var hon inte ens här överhuvudtaget, men jag har ju haft rätt om det dom flesta gångerna.

Det som gör mest ont är ju att jag hade det rätt bra innan hon dök upp på kräftskivan, men i samma stund som jag såg henne där och blev chockad så har jag fallit igen, försökt att resa mig några gånger och nu kryper väl jag fram iaf.

En tjejkompis från gymnasiet skrev grattis till mig på facebook och bjöd in mig till en fest som en annan kompis skulle ha, jag blev lite sugen först, för henne har jag inte träffat på tre år, men jag måste upp tidigt imorgon och det var väl 10 mil dit, men jag hoppas det blir fler chanser. Jag har ju tänkt länge att hälsa på lite kompisar, men inte tagit tag i det. Nu har jag en liten plan att jag kanske kan åka upp den 14:de, har sovmorgon dagen efter, det händer nog inget här hemma och L:s kille fyller år, så henne kan jag inte åka till, sak försöka få till nått iaf..

Jag har känt länge att det blir bättre, även om såna som E kommer och förstör allt runt omkring mig. Förra året fick jag ett grattis på facebook, nu fick jag tio. Saker med företaget känns också som det blir bättre, och det känns bättre emellan L och mig. Jag ska försöka leva länge på att hon åkte tolv mil för att överaska mig, för det är inte alla som har en sån vän.

Imorgon fyller jag år, eller idag eftersom klockan är över tolv. Jag hade tänkt länge att jag ville spendera den här kvällen med L, har sovmorgon i morgon. Vi pratade lite om det i Ondsags om det, men hon visste inte hur hon mådde då. Idag skickade jag ett sms och frågade om hon hade tänkt nått om kvällen, men fick inget svar. Ringde henne runt 6 ikväll, men då var hon påväg till stallet och inte hade tid att prata.

Jag låg i soffan och såg på tv, och kände mig väldigt ensam, har varit lite nere sen igår kväll med. L ringde och pratade lite, hon var ute och åkte bil, och att vi skulle höras sen.

Efter en stund så knackade det på dörren, och L kliver in, finns inte ord för hur glad jag blev.
Tankarna kom när vi pratat innan att det kunde vara nått sånt, men det kändes för otroligt, men bara tanken fick mig att le stort, sen hörde jag en bil, och tankarna blev intensivare, jag hörde nån på trappan och nån knackade på....

Hon är verkligen den som är viktigast för mig. Jag älskar verkligen henne, som vän. Fast jag känner nog lite mer, men inte alls som förut, men om jag fick en chans till att bli hennes, och hon blev min, så skulle jag nog ta den utan att tveka, vad det kallas får väl andra avgöra. Vi är vänner i första hand, och jag tänker göra vad som krävs för att inte förstöra det..

I Lördags var jag hos L. Jag trodde knappt att hon ville ses, men jag frågade iaf, och det gick bra. När jag hade några mil kvar så slog mig tanken att jag inte hade en aning om hur det skulle bli, om hon skulle vara ok, eller gråta, eller om det vore sista gången vi sågs, hade ju bara sms:at så jag visste inte alls hur hon egentligen mådde, men det var ju bara vänta och se. Jag har blivit mer orädd inför jobbiga saker tack vare henne.

Först fick vi åka och köpa cigg till henne. Sen satt hon bara och stirrade ut genom fönstret, och rökte. Efter ett tag så kom vi igång och prata. Jag sa nått skämtsamt om att jag var singel, då sa hon att det var väl självvalt, och hon syftade på oss. Vet inte varför jag tog det till mig så, men det kändes så speciellt, att hon tänkte så, inte ens jag har tänkt på det så mycket, men jag började lite smått efter att hon sa det, och visst finns det lite såna känslor kvar, men jag mår så mycket bättre nu och det är så mycket bättre emellan oss, men fick jag välja vilken tjej i hela världen så skulle jag ju valt henne.

Det visade sig att det som var jobbigt emellan oss var att hon var orolig för att hon tvingade mig att göra saker jag inte ville, men hon har ingen anledningen att oroa sig över det. Att bryta med E hade jag kommit fram till innan jag blev tvungen att välja.

Hon mår dåligt iaf, av andra saker, så jag måste verkligen ge mitt stöd. Ringde hennes igår. Hennes kille var iväg under ett dygn, så jag ville att hon inte skulle känna sig ensam...

Orkar inte skriva mer. Mycket jobb och lite sömn..

Jag ringde L igår, trots att jag nästan var livrädd för vad hon skulle säga, det behövde jag inte vara, för hon svarade inte. Jag skrev i ett sms att jag saknade henne så fruktansvärt mycket... Alldeles nyss fick jag svar: "Jag är inget att sakna så sluta med det..."

Jag har inte ens vågat tänka på att det skulle vara slut, det vore för hemskt. Jag har precis brutit kontakten med E som stod mig ganska nära, delvis för att L mådde så dåligt av hela situationen, och nu har jag kanske förlorat henne med...

 Jag fick ett sms ifrån L i förrgår. Hon skrev att hon var helt knäckt, och att hon inte ville indragen i det här det minsta. Hon skrev också att hon inte var arg, bara trasig. Känns så fruktansvärt att det har blivit såhär. Ikväll kom jag fram till en sak iaf, att se till att det inte finns nått hon kan bli indragen i. Tänkte börja ikväll att skicka ett sms till min kompis och säga att jag inte alls tycker så illa om honom som han verkar tro...men det är ju helelr inte alls som det var innan ....

När jag pratade med E på msn så lyckades hon såra mig igen, riktigt djup.

Hon berättade att varit på spontanbesök hon min kompis redan i slutet Juli, att hon varit på väg hem och och han skickat ett sponan-sms. Hon sa att hon tänkte att hon satt ju ändå i bilen.

Jag har kämpat för att hålla kontakten med henne, känt mig värdelös när hon aldrig svarat och nästan tjatat på henne att hon ska komma hit, men ett spontanbesök hos min kompis går visst bra, jag är trots allt hennes närmaste vän, enligt henne.

Nästa sak är att precis dom förhoppningar och små drömmar jag hade, har dom nu.....Det gör så jävla ont....

Har legat i soffan och kollat på tv, och när jag tänker på det där...när jag ligger i hörnsoffan så känns rummet och allt omkring väldigt stort, eller så är det jag som känner mig liten....

Jag har brutit med E för att jag inte orkar med att må dåligt, trots att jag tycker om henne. Nu är jag livrädd för att L ska komma fram till samma sak...då finns det ingen kvar som står mig nära...

Har inte mycket liv just nu, jag jobbar, äter, sover och min lilla lediga tid så sitter jag vid datorn. Vill inte prata med nån, har inte träffat nån av mina kompisar på två veckor, har pratat lite med en, men ingen annan har hört av sig.

Dagen efter att jag gick två mil hem från krogen så ringde en kompis. Jag berättade hur det låg till emellan mig och E, och varför jag inte ville träffa henne. Han sa att han misstänkt att det var nått, men jag har ju aldrig sagt nått till nån. Han sa också att han förstod. Dessutom sa att han att vad han hade hört så var E jättekär i min kompis, men att han var närmast likgiltig. Det verkar lite otroligt, men han har visst inte varit så intresserad av att hälsa på henne. Om det är sant är det nästan ännu värre, att utsätta mig för den här skiten, om det inte vore seriöst.

Jag har nästan alltid känt att E föredrar killar som känner mindre för henne än vad jag gör. På gymnasiet så ville jag ge henne hela världen, men hon "gick" till killar som bara ville ligga med henne.

Orkar inte skriva mer nu, är en dag imorgon också...tyvärr..

Egentligen har jag två veckor att sammanfatta, men inte nu..

Jag pratade med E i Tordags. Jag ville prata om hur det skulle gå att lösa att hon umgås med mina kompisar och att jag inte vill träffa henne. Hon sa att min kompis hade tolkat att jag inte ville se henne, att jag inte ville se honom heller, vilket jag iofs har känt ibland, men det funkar ju inte, med vårat"gäng".

Sen pratade vi lite till och jag berättade hur jag tänkte och kände, att jag inte litade på henne och så.. Hon tog väl rätt illa upp och sa att hon nog inte ville se mig heller... Jag sa några rätt elaka saker, bland annat att jag skulle vilja be henne att dra åt helvete, men att det inte vore långt bort nog..

Sen ringde jag L, precis i början så fick jag ett sms, jag kollade lite snabbt och såg att det var ifrån E. L Frågade om det var min telefon som lät, och jag sa att jag fick ett sms och hon blev nyfiken och frågade från vem. jag sa att det var ifrån E, och hon frågade om jag pratade med henne. Jag sa att jag pratat med henne på kvällen. Då sa hon att då kunde jag ju göra det, och skulle väl lägga på. Jag bad om att få förklara, och det fick jag, sen skulle hon lägga på.

Jag sa precis som det var, sen lade hon på. Jag har skickat två sms som försökt förklara att jag gjorde ett undantag för att försöka lösa min jobbiga situation, och jag har ringt henne fler gånger om dagen..utan svar..

Idag svarade hon, hon lät irriterad och sa att hon inte hade tid.

Jag trodde inte att det kunde bli såhär, men jag borde ju ha pratat med L först, inte för hon ska bestämma eller så, men jag skulle aldrig göra nått som hon inte vill, som gör att jag kan förlora henne.

Jag skulle kunna skriva sms till henne om hur mycket hon betyder för mig, men det handlar inte om det. Jag har svikit och sårat henne, igen. Frågan är om jag kommer få nån mer chans, frågan är om jag förtjänar en.

Det är nog jag som är problemet, vore nog lika bra om jag inte fanns. Då kunde E träfa mina kompisar hur hon vile och L skulle inte riskera att blir sårad..och alla andra bryr sig inte särskllt mycket...

Jag ringde en kompis ikväll, han jag pratar mest med, vilket inte ska förväxlas med mycket, jag har ju dragit mig undan lite också..

Han sa att han, hans bror och far skulle iväg och äta smörgåstårta, jag tänkte inte mer på det just då och frågade inte mer om det.
Sen ikväll läste jag på facebook att en annan kompis skulle iväg och äta smörgåstårta..hos min kompis, som är ihop med E. Ingen har frågat mig, ingen inbjudan, hon kanske är där nu, hon kanske har gjort smörgåstårtan...

Eftersom han är den jag pratar minst med så kanske det skulle ha blivit såhär även om det inte vore för E, men det känns ju inte alls bra när mina andra kompisar ska dit. Jag hade nog inte velat åka dit ändå, när jag vet att E har känts sig som hemma där, och att han kanske bjuder på hembakta bullar, som hon bakat.

Jag ringde L ikväll, hade tänkt att prata lite, men hon skulle precis lägga sig i badet, och jag ville inte störa, hennes kille väntade också. Hon hade nog lyssnat, men det hade nog inte blvit ett bra samtal eftersom hon hade lite ont om tid.

Känner mig väldigt ensam ikväll...

I morse kollade jag facebook i mobilen. Jag gör så ibland när jag jobbar och får tråkigt, vilket är typ 2 sekunder, ibland byter jag låt i mobilen också, även om jag gillar den så spelas så vill måste jag göra nått. Samtidigt så kan jag sitta inne en hel dag utan att göra nått, även om jag borde..

Fick se att tjejen som jag skrivit med inte var singel längre. Jag kollade lite när jag kom till datorn. Jag gillade hennes info på fb förut.
  

Relationsstatus: Singel

Intresserad av: Män
Söker efter: Ett Förhållande

Nu stod det att hon söker efter vänskap.

Känns lite surt, men inte så illa som jag trodde att det kunde göra. Vi känner ju inte varann, har hälsat en gång bara, men jag hade ju hoppats att vi skulle ses ute nån gång och prata lite, kanske lära känna varann lite, och det kan vi ju fortfarande, även om det inte är på samma sätt som jag tänkt mig...hon har ju två systrar också ;)...:P

Ett Top gearklipp piggar ju alltid upp. 04:40 in i klippet, och lyssna 05:05 på vad Jeremy säger. Då har man det inte så illa egentligen.

Jag orkar inte skriva om viktigare saker nu...

Utanför mitt hus har vi borrat efter vatten, ett hål som är 130 meter djupt, ca 17 cm i diameter. Jag har gått och tänkt på vad jag INTE får tappa ner där. Som te.x: nycklar, plånbok, en katt och mobilen...

Nu är det ju ett lock på, så man råkar ju bara inte tappa ner nått där..