Livet i tusen bitar
När jag pratade med E på msn så lyckades hon såra mig igen, riktigt djup.
Hon berättade att varit på spontanbesök hon min kompis redan i slutet Juli, att hon varit på väg hem och och han skickat ett sponan-sms. Hon sa att hon tänkte att hon satt ju ändå i bilen.
Jag har kämpat för att hålla kontakten med henne, känt mig värdelös när hon aldrig svarat och nästan tjatat på henne att hon ska komma hit, men ett spontanbesök hos min kompis går visst bra, jag är trots allt hennes närmaste vän, enligt henne.
Nästa sak är att precis dom förhoppningar och små drömmar jag hade, har dom nu.....Det gör så jävla ont....
Har legat i soffan och kollat på tv, och när jag tänker på det där...när jag ligger i hörnsoffan så känns rummet och allt omkring väldigt stort, eller så är det jag som känner mig liten....
Jag har brutit med E för att jag inte orkar med att må dåligt, trots att jag tycker om henne. Nu är jag livrädd för att L ska komma fram till samma sak...då finns det ingen kvar som står mig nära...
Har inte mycket liv just nu, jag jobbar, äter, sover och min lilla lediga tid så sitter jag vid datorn. Vill inte prata med nån, har inte träffat nån av mina kompisar på två veckor, har pratat lite med en, men ingen annan har hört av sig.
Dagen efter att jag gick två mil hem från krogen så ringde en kompis. Jag berättade hur det låg till emellan mig och E, och varför jag inte ville träffa henne. Han sa att han misstänkt att det var nått, men jag har ju aldrig sagt nått till nån. Han sa också att han förstod. Dessutom sa att han att vad han hade hört så var E jättekär i min kompis, men att han var närmast likgiltig. Det verkar lite otroligt, men han har visst inte varit så intresserad av att hälsa på henne. Om det är sant är det nästan ännu värre, att utsätta mig för den här skiten, om det inte vore seriöst.
Jag har nästan alltid känt att E föredrar killar som känner mindre för henne än vad jag gör. På gymnasiet så ville jag ge henne hela världen, men hon "gick" till killar som bara ville ligga med henne.
Orkar inte skriva mer nu, är en dag imorgon också...tyvärr..
