En tätort på en slätt
Jag har köpt mig en dator för 1500 spänn på tradera. så nu kommer det kanske bli lite mer skrivet här, mitt 400:de inlägg också.
Sen jag fick hem datorn så har jag börjat med att lägga in alla skivor jag äger, jag använder mest usbminne nu för tiden, men jag gillar att köpa skivor. Mycket gamla låtar har jag hittat, och minnena till dom. Te.x den här:
http://www.youtube.com/watch?v=kYUuqbSyTHY
Nu har jag glömt hur man lägger in youtubeklipp, men adressen är ju där iaf.
Mycket sån musik lyssnade jag på i gymnasiet, och det är ju därifrån jag har dom bästa minnena. Jag blir väldigt nostalgisk när jag lyssnar på såna låtar. Jag känner mig för ung för att vara nostalgisk, men det är ju 10 år sen som Replayskivan kom ut. En del saker var mycket bättre då, men jag trivs bättre med mig själv nu än jag gjorde då.
Jag ska åka dit en sväng i sommar, vandra längs kanalen, ner till hamnen vid vandrarhemmet.
Det tar max en timme att åka dit, men allt är borta. Jag känner ingen där längre, pizzerian är flyttad, dom har ju även byggt en ny skolan, på en annan plats och husen vi bodde i ska dom nog inte hyra så länge till. Allt som gjorde den där tiden så bra är borta. Den fysiska platsen finns kvar, men det är det enda också.
För några veckor sen var det återträff, men inte för min årskurs, jag var för tre år sen och det var jättetrevligt, men inte i närheten av det som var. Det är därför jag känner igen mig så väl när Winnerbäck sjunger om Linköping, man kan återvända, men det finns inget att återvända till. Allt som finns är minnen. Minnen som blir svagare för varje år...
Sen jag fick hem datorn så har jag börjat med att lägga in alla skivor jag äger, jag använder mest usbminne nu för tiden, men jag gillar att köpa skivor. Mycket gamla låtar har jag hittat, och minnena till dom. Te.x den här:
http://www.youtube.com/watch?v=kYUuqbSyTHY
Nu har jag glömt hur man lägger in youtubeklipp, men adressen är ju där iaf.
Mycket sån musik lyssnade jag på i gymnasiet, och det är ju därifrån jag har dom bästa minnena. Jag blir väldigt nostalgisk när jag lyssnar på såna låtar. Jag känner mig för ung för att vara nostalgisk, men det är ju 10 år sen som Replayskivan kom ut. En del saker var mycket bättre då, men jag trivs bättre med mig själv nu än jag gjorde då.
Jag ska åka dit en sväng i sommar, vandra längs kanalen, ner till hamnen vid vandrarhemmet.
Det tar max en timme att åka dit, men allt är borta. Jag känner ingen där längre, pizzerian är flyttad, dom har ju även byggt en ny skolan, på en annan plats och husen vi bodde i ska dom nog inte hyra så länge till. Allt som gjorde den där tiden så bra är borta. Den fysiska platsen finns kvar, men det är det enda också.
För några veckor sen var det återträff, men inte för min årskurs, jag var för tre år sen och det var jättetrevligt, men inte i närheten av det som var. Det är därför jag känner igen mig så väl när Winnerbäck sjunger om Linköping, man kan återvända, men det finns inget att återvända till. Allt som finns är minnen. Minnen som blir svagare för varje år...
