Magnusevangeliet

Kollar på smala Sussi och lär mig hur det går till i Värmland...

Kollade på facebook och såg att två tjejkompisar skrev till varann om vad som hände i helgen, dom två som E hånglade med på kräftskivan föresten. Den ena skrev att dom skulle vara hemma och att min kompis skulle komma dit, och kanske E också..och hennes son..

Jag började känna mig hoppfull, men nu rasar det igen, hon är mer i min värld än på flera år, men jag vill inte ha henne här. Jag började tro att jag var tillräckligt stark, att jag kunde klara av att vara hos mina kompisar när hon var där, att få henne att vilja komma därifrån. Hon har sagt det iaf, att om vi skulle träffa på varann så skulle hon inte titta åt mig, inte prata med mig och vilja ta sig därifrån så fort som möjligt. Jag vill få henne att känna sig illa tillmods, att hon ska känna en bråkdel av vad jag känner, hur omöjligt det är. Jag har ju hållt mig borta ett tag, fem veckor sen jag sprang på henne innan vi skulle ut, jag har inte varit hos mina kompisar sen dess, tänkte att det skulle bli ikväll, men jag hade inte så stor lust, och nu känns det som att morgondagen kvittar, min kompis kommer inte att vara med och det kommer jag att tänka på hela kvällen, att han är med E och hennes son.

Det känns som att jag är den enda som tycker illa om henne, och jag är rädd för att ingen annan ska förstå. Hon har förstört så mycket för mig, bara att jag sitter ensam en Fredagkväll och är nere är pga henne.

Vi är ett kompisgäng, fyra av oss bor ganska nära, och tre av oss har växt upp ihop, och vi bodde ihop på gymnasiet, en av dom är nu ihop med E. Hur fan ska det funka....