Magnusevangeliet

I Lördags var jag hos L. Jag trodde knappt att hon ville ses, men jag frågade iaf, och det gick bra. När jag hade några mil kvar så slog mig tanken att jag inte hade en aning om hur det skulle bli, om hon skulle vara ok, eller gråta, eller om det vore sista gången vi sågs, hade ju bara sms:at så jag visste inte alls hur hon egentligen mådde, men det var ju bara vänta och se. Jag har blivit mer orädd inför jobbiga saker tack vare henne.

Först fick vi åka och köpa cigg till henne. Sen satt hon bara och stirrade ut genom fönstret, och rökte. Efter ett tag så kom vi igång och prata. Jag sa nått skämtsamt om att jag var singel, då sa hon att det var väl självvalt, och hon syftade på oss. Vet inte varför jag tog det till mig så, men det kändes så speciellt, att hon tänkte så, inte ens jag har tänkt på det så mycket, men jag började lite smått efter att hon sa det, och visst finns det lite såna känslor kvar, men jag mår så mycket bättre nu och det är så mycket bättre emellan oss, men fick jag välja vilken tjej i hela världen så skulle jag ju valt henne.

Det visade sig att det som var jobbigt emellan oss var att hon var orolig för att hon tvingade mig att göra saker jag inte ville, men hon har ingen anledningen att oroa sig över det. Att bryta med E hade jag kommit fram till innan jag blev tvungen att välja.

Hon mår dåligt iaf, av andra saker, så jag måste verkligen ge mitt stöd. Ringde hennes igår. Hennes kille var iväg under ett dygn, så jag ville att hon inte skulle känna sig ensam...

Orkar inte skriva mer. Mycket jobb och lite sömn..