Vemod..


Igår var jag på fest. Det var tre tjejer som hade gemensam 18-årsfest. Egentligen känner jag bara en av dom, även om jag pratat med dom andra nångång.
Jag hade sett fram emot kvällen, men när jag började med att försöka fixa en sovplats så blev det mest besvikelser. På nyår var det flera som erbjöd sovplats, så jag hoppades väl att nån skulle göra det nu, så blev det inte. Framgång leder till förväntningar som leder till besvikelser.

Jag åkte dit själv, alla kompisar härifrån skulle iväg på annat, och egentligen borde jag ha följt med, såhär efteråt.

Jag är nästan alltid sen, men jag hatar att komma sent, att alla har satt sig och sitter och pratar, och alla tittar på en när man kommer in ensam och försöker hitta en plats med folk som jag känner bra. Jag kom en timme sent, men det enda jag missade var början på en schlagerfrågesport, och jag gillar ju inte schlager så det gjorde ju inget. Sen blev det mat och jag hamnade brevid H, men jag kände mig inte så bekväm så vi pratade inte så mycket. Sen blev det dans och då såg jag inte till henne mer sen..
Det var ganska kul i början att träffa och prata med folk, men sen blev det nästan nonstop med dans. Jag orkade inte gå runt och säga hejdå till alla, så jag gick ut och åkte hem, väldigt tyst..

Idag känner jag att jag inte trivs med den jag är. Jag kan vara avundsjuk på dom som har bra relation till sin familj, men jag vill inte ha min familj närmare, jag har väldigt svårt för dom faktiskt. Jag gillar inte att jag är så osäker, och kunde jag inte fått bli riktigt jävla snygg om jag nu ska vara så osäker.

Idag kan man se bilder och folk som skriver hur lyckad gårdagkvällen var....kul för dom.

Jag tänkte igår på festen om hur det hade varit om jag hade haft L, även om hon inte skulle varit med på festen så skulle jag nog känt mig mer bekväm, och inte alls lika vilsen.

Började tänka på andra saker med L ikväll med.. Hur livet kunde ha sett ut. Hur jag kunde uppfyllt mina drömmar innan de ens blev drömmar...

Nu är hon lycklig med en annan, och det är hon verkligen värd. Vi står varann väldigt nära, men aldrig närmare än L och hennes kille. Även om vi pratar om saker ibland som hon inte säger till honom så har dom ett liv ihop. Den som säger att vänner är närmare än flick/pojkvänner ljuger..

Det börjar bli min nya inställning, att alla ljuger.... 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0