Magnusevangeliet

Jag saknar dig.
Jag saknar att få tjata på dig om din rökning
Jag saknar när du tvingar mig att prata om pinsamma saker
Jag saknar att få trösta dig när du är ledsen
Jag saknar nätterna vi har suttit och pratat
Jag saknar vägen hem från dig när jag knappt kan hålla mig vaken
Jag saknar dina knäppa djur
Jag saknar att få prata med dig om saker jag tänkt på under dagen
Jag saknar hur du retas ibland



I helgen är det klassåterträff, eller hela årskursen från gymnasiet. Jag har varit nervös enda sen jag fick reda på det, men jag vet inte riktigt över vad. Dom enda planerna jag har är att jag ska vara full, så jag inte blir så nervös, och mer social. Jag vet inte hur jag kommer dit, eller hem, ingen från min klass är härifrån. Skulle ringt en kompis ikväll men jag var på dåligt humör, får göra det imorgon. Jag tycker det är jobbigt att ringa folk jag känner men nästan aldrig pratar med, sist jag gjorde det gick det ju bra iaf, vi pratade i en timme och tjugo minuter. Jag tänkte i början att jag kanske kunde be L om skjuts, hon bor ju närmare än vad jag gör och jag hade kunnat sova över hos henne, eller så kunde vi åka hem till mig, men vi träffas ju inte ens längre, det kanske är tillfälligt, eller för evigt, det är väl ingen som vet.. 

Efter att jag slutade gymnasiet så var jag mycket på skolan ibland, men med åren blev det ju mindre och mindre, och det är väl logiskt egentligen. Nu har jag nästan samma konstiga relation till det som LW har till Linköping. Jag känner ingen där längre, jag hade min tre bästa år där, ibland har jag känt att det var där jag växte upp, egentligen. Men varken människor eller platser minns mig. I lägenheten där jag bodde bor det andra nu, lärarna har andra att skälla på för deras bilkörning.
Jag åkte förbi där förra hösten, det kändes konstigt, mycket var sig likt, en del var lite annorlunda. När jag åkte förbi parkeringen kände jag inte igen en enda bil.

Jag kommer aldrig komma tillbaka till den tiden, det närmaste jag kommer är återträffen på Lördag..