Magnusevangeliet

Igår var jag på återträff från gymnasiet. Jag hade väldig ångest innan över att jag antagligen skulle få åka dit själv, vara nykter och åka hem själv igen, och jag var nervös. En kompis hade en lägenhet i närheten så vi skulle ses där först. Det visade sig att det var samma lägenhet en annan kompis bodde där för några år sen, och sist jag var där var Juni 05, samma sag som jag träffade L för första gången.
När jag skulle parkera träffade jag en kompis som precis hade kommit dit, så vi gick upp till lägenheten. När vi hade hälsat och sånt så bjöd dom på öl, jag s att jag var tvungen att köra, men jag blev erbjuden sovplats så det var inga problem. Jag drack öl, för det var det enda som fanns, jag gillar inte öl egentligen.

Vi gick ner till resturangen där vi skulle äta middag, när vi hade kommit in satt det en gäng med gamla kompisar som vi gick och hälsade på, jag slog mig ner och började prata med en klasskompis jag inte sett på länge. Det var väldigt trevligt, men det var nog bara hälften från vår årskurs som var där, vilken var lite tråkigt, men dom viktigaste var iaf där.

Det blev mycket att sitta och prata. Men jag hade väldigt kul..och det var på tiden tyckte jag. Det som var lite synd var att dom flesta åkte in till stan efteråt, men jag kände att jag borde hålla ihop med dom som erbjudit sovplats, även fast dom är dom som jag träffar mest, om man bortser från det senaste året då, och vi kom aldrig iväg till stan., och jag har en liten känsla av att ha missat nått..men det har jag ibland så..

Det är även en skön känsla att kunna umgås helt avslappnat och naturligt trots att man inte träffats på flera år..

Lite tomt känns det också, och jag känner mig lite förvirrad. igår satt jag och drack och träffade gamla kompisar, nu är allt som vanligt igen. Men jag känner mycket mer lust att försöka hålla kontakten med dom nu. 


Jag pratade lite med L förut. Det som är emellan oss är en mycket större orsak till att jag är förvirrad. Jag sa att jag hade kunnat hälsa på henne idag när jag var ledig, men kommit på att det inte gick. Hon sa då att hon hade välkommnat mig med öppna armar, och att hon saknade mig. Jag har trott att hon inte ville ses. Hon sa iaf dte sist vi pratade i telefon, vilket är över en månad sen. bara det känns hemskt, jag har inte hört henne röst på över en månad. Jag vet också att jag försöker se tecken på saker som talar emot sånt som hon har sagt, alltså negativa saker då, som jag inte vill tro på, men jag har försökt att komma ihåg det hon har sagt och tänkt att det är det som gäller tills hon säger nått annat, men om hon vill ses är det ju underbart, men allt är nog inte över bara för det..



 
 

Vart tog elden vägen..?