It´s a mess..

Jag var inne på E´s facebooksida igår. Det stod att hon hade ett förhållande med en kille. Jag blev förvånad för det var ju inte längesen det tog slut med hennes förra, som hon var förlovad med och har barn ihop med. Sen mådde jag jättekonstigt, sen blev jag ledsen. Jag var ju inte haft några direkta känslor för henne men mycket tankar, jag gillade tanken på att det skulle bli nått emellan oss. Tanken på att vänner som vi umgicks med på gymnasiet skulle se på facebook att det bli vi till slut, jag var ju dökär i henne då. Eller att helt plötsligt bli en familj, och hur jag skulle hantera en ny roll, nu får visst en annan göra det.

Jag var och hälsade på henne för ett tag sen, nån månad sen kanske. Jag var hemma hos henne/dom, men hennes ex var inte hemma då, fick se huset som dom skulle sälja. Fick träffa hennes son som grät när han fick se mig, men det gick över ganska snabbt. Han kom fra msen och visade och gav mig saker, sen fick jag hjälpa honom att få på sig sin tröja, skorna vågade jag inte, det var svårt och jag vågade inte att ta in nånting, vet inte hur omtåilgt ett litet barn är. 
Vi åkte in till stan för att äta. När vi skulle gå in så fick hon kämpa med att hålla upp dörren samtidigt som hon försökte få in barnvagnen, jag stod och kollade på, inte var att jag inte ville hjälpa till, men hon var ju van att klara sig själv så hon sa ingenting, när jag erbjöd mig att hjälpa till så sa hon nej.

När vi gick ut så tog jag barnvagnen, utan att hon bad mig, hennes son var inte i. Vi gick in på Ica för hon skulle handla lite. Hon bad mig att se efter hennes son. Jag blev lite nervös, jag har ingen erfarenhet av barn, och nu skulle jag hålla redan på en ett och ett halvt åring samtidigt som jag skulle dra runt på en barnvagn, E gick och handlade och verkade inte orolig för oss. Det kändes speciellt, vi hade träffats tre gånger på ett år ungefär, och innan dess hade vi inte setts på 2 och ett halvt år, men hon verkade lita på mig, att jag skulle ta hand om hennes barn, hennes allt. Jag upptäckte också att folk log emot oss, och jag tänkte att dom kanske trodde att vi var en famlij, det kändes faktiskt rätt bra, att låtsas vara en famlij en liten stund.

Jag hade väl hoppas på att det kunde bli nått emellan oss, vad om helst egentligen. Nu känns det som det inte blir nått mer alls, jag känner så iaf, att det är kört. Inte bara för att hon har kille. När vi började ta upp kontakten igen så smsade vi mycket, och pratade på msn ibland också. Hon har sagt att hennes mobil var dåligt, att det var därför hon inte svarat på mess förut. Hon hade skaffade en ny då. Hon skickade mess en gång tidigt på morgonen, hon skrev vad dom gjorde och sånt. jag gillar sånt, det vardagliga. Jag har aldrig delat vardagen med någon, därför känns det extra speciellt när nån delar med sig. Som när L ringde och väckte mig och frågade om en artikel hon hade läst när hon var hos mig, dagen efter smsade hon han sa förlåt, fast jag hade ju inget emot det.

På senare tid har det varit tyst ifrån E, sist jag messade så sa hon att det var dålig täckning där hon var, vet inte om det är där hon bor nu, men hon kan ju inte vara där jämt. Det känns som förut, jag får svar på kanske 1 av 4 sms. Jag får se vad som händer, jag ska nog inte höra av mig iaf, får se om hon gör det. Det känns lite som jag duger när hon har tid, förut så vet jag att hon satt ensam mycket på kvällarna, hennes kille jobbade natt och hennes son sov..


Jag vet inte hur det kommer bli emellan oss, mig och L.. Förra veckan var jag på bra humör och frågade om hon vile komma hit på valborg, det ville hon inte, sen var jag inte på lika bra humör längre. Det här med E känns jobbigt mest för att om det inte skulle funka emellan mig och L så var det en trygghet att tänka att jag kunde vända mig till henne. Om Jag skulle förlora L nu så är jag helt ensam, då vet jag inte om jag vill vara med längre.


Fick hem Lowood´s skiva idag iaf, har lyssnat bara på den nästan. I den här videon är Therese väldigt snygg. jag har ju nästan träffat henne. jag stod bakom henne när Tiger Lou spelade. Jag hade ju kunnat säga typ att dom var bra och så, men jag är ju så självkritisk så jag tyckte inte att det räckte att säga, fast dom hade säkert blivit glada.

Det dröjer en knapp minut innan låten börjar..


Kommentarer
Postat av: Ida

Tycker du det, mono-guy?

Nej nej nej ; ) Hihihi.

2009-04-01 @ 23:33:55
URL: http://kawrtnee.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0