Magnusevangeliet

I Lördags var jag och hälsade på den där tjejen, jag var väldigt nervös innan. Vi känner inte varann så bra och har nog aldrig träffats annat än på krogen eller nån fest. Jag hade inte en aning om vad vi skulle göra. Hon hade sagt att hon skulle bjuda på våfflor, men när jag kom dit så tyckte jag att klockan var lite för mycket för det. Jag ångrar att jag tackade nej, för så hade vi iaf haft nånting att göra en stund. Istället så satt vi och kollade på tv, och sa några ord nångång ibland, och jag försökte verkligen komma på saker att säga. Det blev väldigt sent, så det känns som jag lika gärna kunde ha stannat hemma. men på ett sätt känns det bara att jag gjorde det, kanske jag utvecklas lite till som människa.

För ett tag sen drömde jag att jag såg en bild på E på facebook, och jag tror jag kollade på hennes profil också. Häromdagen så såg jag henne ibland en kompis vännerlista, hon hade ny profilbild och jag gick in och kollade. Hon har en pojkvän nu, sen en månad tillbaka.

Det är så mycket olika känslor och tankar som kommer upp när jag tänker på E. Missunnsamhet, avundsjuka, saknad, gläjde, hat.
Jag kom på mig själv med att tänka nedvärderande tankar om henne kille. Hon får gärna leva sitt liv, på sitt håll, men jag vill inerst inne att hon mår lite dåligt över det som hände emellan oss, vil inte att hon ska kunna gå vidare som ingenting. Mig påverkar det fortfarande. Jag kan också sakna det som var bra, och hon var den första jag verkligen kände att jag älskade, och gjorde det i flera år, men på senare år hade vi mindre kontakt, och jag var övertygad om att vi aldrig skulle komma att ses igen..., men det gjorde vi, men det var ju jag som så till att det hände.

Hon var väldigt speciell för mig i flera år, men tillsist så förstod jag att det inte skulle funka, och det var endel saker i det där som sårade L, så jag var egetligen tvungen att välja. Det var lätt att välja L, svårare att välja bort E. Att aktivit avsluta en relation efter mer en fem år, och eftersom det bara fanns två som sod mig nära och hon var en av dom så halverade jag antalet riktigt när vänner, och det finns nog en litenrädsla för ensamhet.

Jag tror inte att vi kommer träffa på varann igen, hon kanske blir bjuden till nån fest i sommar, men jag hoppas hon förstår att hon inte borde komma, men man vet ju aldrig..