Magnusevangeliet

 

Igår tillbringade jag större delen av dagen ett stenkast ifrån hennes hem, träffade hennes kusiner som sedan hälsade på henne, och såg hennes bil vända runt framför mig, med en kille vid ratten.

 

Det är ju oftast bra men det känns ju, och jag känner så väl igen känslorna. Att dom minsta småsakerna kan få mig att tänka på henne, att så fort man är själv så kommer tankana och sparkar mig i magen. Det är alla känsor och tankar som jag inte vet vad jag ska göra av nu. Jag vill ju fortfarande ha henne i mitt liv. Har gärna trottt att vi skulle vara bra för varann.

 

Igår var jag ute, samma ställe med samma människor, hade ångest hela kvällen. Måste hitta nått nytt, nått som känns meningsfullt. Jag får mindre ångest av att sitta hemma ensam en Lördagkväll än att gå ut.