Allting var för längesen

 
Var och hämtade gamla bilder på min gamla dator idag, det finns några bilder på oss, dom enda som finns på oss tror jag, jag är ju partisk, men vi passar rätt bra ihop. Fanns även andra bilder som hon har skickat på msn, några var på henne, hon är så vacker.
 
Men de flesta bilderna är 5 år gamla. Satt förut och kollade gamla kommentarer på bloggen och hon hade skirvit en som fick mig att gråta. Inlägget handlade om att jag tänkte väl sluta skriva för att hon blev ledsen av att läsa det. Hon tyckte inte att jag skulle göra det och att vi kunde prata och reda ut om det blev några missförstånd, och att hon ville ha mig nära, att vi skulle fixa med hennes hade till hästarna, det blev aldrig av.
Jag hade samma mobil i 4,5 år, hela inkorgen är full med sms från henne.
Det känns som det var bättre förut,
Det är tio år sen jag tog studenten, tiden innan är rätt så ointressant. De första fem åren innehöll mycket mer och gick mycket långsammare än dom sista, både när det gäller L och resten av mitt liv, det är klart, i första halvan hade jag henne, två gånger to.m. Det var ju nått speciellt med henne från början, det klickade liksom, tyvärr visste jag inte att det var det var. Det finns ingen som hon, jag har aldrig känt så här för nån, har aldrig varit så nära nån, men vi var nog närmare förut. Det kanske är så att det behövs lite "drama" för att hålla en relation vid liv, höll ju på at förlora henne 2009, men sen har det varit rätt så bra.
 
Jag älskar ju henne, över allt annat, men jag tror väl inte att det kommer att bli vi, det jag är mest rädd för nu är att hon ska träffa nån ny. Jag trodde för längesen att om det tog slut med hennes kille så skulle det nog bli vi, sen insåg jag att det var inte alls självklart, knappt troligt, förstod då att jag skulle nog aldrig klara av att hon träffade nån ny, det tog flera år innan det kändes ok att se henne ihop med nån annan. Hon har ju träffat nån ny, men det var väl inget emellan dom, sa hon, men känslor kan ju finnas ändå. Hon ska på Bråvalla, hon sa inte med vem, så jag antar att det var med honom. Hon gillar inte festivaler eller är intresserad av några band, så det är väl bara sällskapet som drar.
 
Datorn dog förut, så jag skrev bara klart sista stycken nu, har lätt att tappa tråden. Under tiden så bestämde jag mig för att jag borde nog söka nån form av hjälp. Även om det är det här med L som att utlöst det så ligger det mycket annat bakom, en del av det har nog också med henne att göra också. Jag ska ju prata md henne om allt det här, men jag vill inte lägga över allt på henne, har gjort det förut, även när det har handlat om henne, och jag har varit nära att förlora henne pga det.  Tänker ju mycket tillbaka på det som varit, mest dåliga saker, som den gången hon inte orkade längre, vi skulle inte ses mer. Vi sågs en kväll och pratade, och jag grät, när jag åkte hem så trodde jag att det var sista gången vi träffades, någonsin.
 
Så jag ska söka hjälp, dels för att få ett bättre liv långsiktikt, och för att L:s och min relation ska överleva
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0