Magnusevangeliet

"After ten years as guitarist in Mustasch Hannes Hansson decides to leave the band. His last concert will be in Gothenburg, 25th of June at Liseberg. "It's been a fantastic period of ten years with the band, but now the band has grown so much with touring all over the world. It takes too much from my family and other things in life which I now want to put all my priority to", Hannes comments. Hannes Hansson leaving the band will not mean any changes in tourplans and Mustasch will keep on with a temporary replacer."

Det här läste jag nu, men det publicerades den 19:de

Jag vet aldrig vad jag ska göra på midsommar. Ikväll så ska jag iaf på fest med några kompisar, mest för att slippa sitta hemma själv på midsommarafton. En kompis sa att han hatade midsommar för man visste aldrig vad man skulle göra. Men nu är han med "den nya tjejen och hennes familj. Undrar varför jag tjatar om det, är väl lite bitter kanske, att jag inte är en tjej jag träffade för två veckor sen. Fast helst skulle jag ju vilja vara med en tjej jag träffade för tre år och sex dagar sen.
Jag tänkte summera lite midsommaraftnar för att se att det inte är så roligt:

03 ev 02, vet inte säkert: Hängde med en kompis bara, utan dricka eller sovsäck. Var mycket av hans kompisar, men lite kul var det väl.

04: Skulle till några kompisar från gymnasiet och deras kompisar. Efter drygt en mil så går kammremmen sönder, jag får tag på en kompis pappa som bogserar mig hem till dom, jag håller på med bilen i flera timmar tills jag blir hämtad och får låna pappas bil. När jag kommer dit så har en kompis typ fått snedtänding (fast på alkohol) och har slaigit sönder saker och sig själv.

05: En kompis jag och är dom enda som inte har nått att göra. Vi åker runt mest och upptäcker te.x att Max är stängt. Jag hade träffat henne några veckor innan och hade föreslagit att hitta på nått. Jag ringde henne, sen stod vi mest och pratade på parkering utanför där hon bodde ibland. Kvällen avslutas med en kyss, av henne. Bästa midsommarn hitils..

06. Vi var hos en kompis som vi varit hos förut ibland. Vi är 5-6 personer, fler än som är där när vi kommer, två tycker att dom ska gå(/lifta hem, det gick visst bra. Vi hade väl trevligt, men det kändes rätt dött.

07. Ringde en kompis på kvällen, han satt och söp några mil bort hos några av hans kompisar från gymnasiet. Jag åkte dit när jag jobbat klart och stod mest vid diskbänken och pratade med dom jag kände. Roligast var väl när jag kom och skulle gå in i huset så fick jag vända för att alla skulle kolla på min bil. 

Känns som att jag är för sent ute för att ta mig till Peace and love, men jag ska kolla lite iaf. Jag lade semester planerna åt sidan när hon hade det jobbigt, utan att dom egentligen inte har nått samband..Om man skulle skänka hjärnan till forskning sen, det värsta vore väl isf om dom inte hittade nått speciellt :P

Pratade med en kompis om midsommar, han visste inget om vad som hände, inte jag heller, men han var bjuden på fest, hos "den nya tjejen". Jag har inte nått problem med det, har haft annat att tänka på de senaste dagarna, tyvärr, helst skulle jag inte tänka så mycket alls. Det är kul för honom, att han träffat nån. Det är inte ofta, inte ofta som nån i vårat "gäng" träffar nån. Ibland tänker jag att vi är ett gäng ensamma tragiska människor på landet.

En sak jag blev lite orolig för är att komma lite vid sidan av, om dom blir ihop, tänkte samma sak för två år sen när det verkade som att han hade nått på gång på en annan tjej. Vi gör det mesta ihop, och när vi inte hittar på nått att göra så har vi iaf tråkigt ihop. Ett bra exempel är en midsommar när vi inte hade nått att göra, så vi åkte runt lite, sen träffade jag ju henne , men jag tror inte att han kände sig utanför då. 
Även om vi är ett gäng som kännt varann länge så är det honom jag kommer bäst överens med. Men det blir väl så, att det kommer annat som är viktigare, Egentligen har jag inte märkt nått av det än, men tankarna har snurrat igång.

Vi i "gänget" har kännt varann nästan hela livet, men dom är inte nära vänner, dom är bra vänner, oftast, men inte nära. Känns märkligt på nåt sätt. Ibland har jag märkt några försök att bryta igenom det gamla mönstret, men jag har inte varit så intresserad av att bryta det. Vill nog inte släppa in dom så. Det kan bero på att det varit mycket skitsnack ibland, speciellt från en person.

Dom är en trygghet, man vet att man kommer att ses varje helg, även om man inte gör nått kul. Men jag har också tänkt att det vore ingen större uppoffring (stavning?) att flytta ifrån dom, om jag nångång skulle göra det.

I Lördags när vi såg på film så gick jag in i negativ stämning, typ. En kompis hade hyrt svensexan 2. Enda sen han hyrde date movie så är jag väldigt negativ mot såna filmer. Jag satt och analyserade sönder hela filmen, och sa te.x "haha, det är kul för att hon är både tjock och svart" och "han är tönten för han har glasögon". Det var en rätt dålig film egentligen, men jag kände igen mig lite. Huvudpersonen skulle gifta sig men hans kompisar var helt emot äktenskap överhuvudtaget, och sex var väldigt viktigt. Men för honom så var det äkta kärlek som gällde. Jag pratar ju aldrig med mina kompisar om sånt, men det känns lite så ibland. Jag tror nog inte att jag imponerade på "den nya tjejen" iaf, när jag satt och var negativ och så..

"Den globala uppvärmningen har gjort Arktis intressant"

"Stora fyndigheter av olja, gas och mineraler kan gömma sig under om arktiska ismassorna."
 
Ja, men grattis då. Den globala uppvärmningen har gjort att isen i Aktis smälter, men då kan man borra efter olja. Det blir vara en ond varm cirkel av allting. Oljan ska fram till varje pris, även om det vore billigare med andra alternativ.

Såg nu på nyheterna om en film som handlar om hajfens industrin, som omsätter näst mest pengar efter narkotika. Såg ett klipp där som skar av fenorna av en haj och sen kastade i den igen där den sjönk till botten. Jag antar att dom svalt ihjäl sen. Känns förjävligt sånt där, men vad ska man göra.
Jag har kommit fram till att enda sättet är att inte bry sig. Det finns en bok som heter God is not great, som handlar om religonens luckor och förtryck, men jag tror inte att jag vill läsa den, jag kommer bara bli arg och känna mig maktlös. Jag försöker undvika allt sånt, jag kan ändå inget göra.

Enkelt sammanfattat: It takes a fool to remain sane...

Satt och kollade i en gammal kompis bilddagbok förut, eller kompis. Vi har ju känt varann sen lågstadiet men vi vi träffas aldrig. Sist sågs vi på statoil när han och några skulle hyra film, jag var skittrött och sa bara hej och nått om att det inte fanns några bra filmer i hyllan. Han hade iaf bilder på när han var i Skåne hos en tjej, sin tjej, var det tydligen, och allt var så mysgt och gulligt.
I Christer i P3 för nån vecka ses pratade Rebecka Vinterbarn Elg om att hon var nykär och kände sig som femton. Hon har nog aldrig pratat förut om lycklig kärlek. Jag känner mig faktiskt lite provocerad ibland, av lykliga männskor, som är kära. I Lördags när vi skulle gå in på en mack så stod det några utanför och hånglade, jag sa lite halvhögt att dom kunde väl åka hem och hålla på. Dom hörde nog inte, eller så brydde dom sig inte..

"Högerextremistiska gruppen Obraz i Serbien har hotat med att slå ner alla homosexuella i samband med eurovision song contest i Belgrad."

"70 % av befolkningen i Serbien tror att homosexualitet är en sjukdom"


Det har P3 nyheter pratat en del om idag. Jag gillar inte heller eurovision, men det här är väl lite överdrivet.

Det är en sak som jag undrar över: Hur ser Obraz sjukvårdpolitik ut egentligen ?

Här kommer jag skriva om persoliga saker, politik och populärkultur, och mycket annat. Allt utom mode kan man säga.