Magnusevangeliet

Jag har velat säga många gånger att hon alltid varit speciell för mig, men jag har inte varit säker på att det varit så, det var ju över tre år sen vi träffades, känns som att det är lätt att säga i efterhand, men när jag tänker på första gången vi sågs och tiden efter det så känner jag verkligen att hon alltid varit speciell för mig. Jag vart annorlunda när vi träffades, mer framåt, kunde prata om saker som jag har haft svårt för förut. Borde ha förstått hur speciellt det var redan då.

Läste hennes blogg förut, vet inte om det var så farligt egentligen, men jag vart väldigt ledsen. Har inte varit det på länge, har inte lyssnat på Broder Daniel på länge heller så det kanske hör ihop, nyss gjorde jag båda.

Det är inte lätt det här, men jag försöker. Jag vill ju hellre ha henne som flickän än vän, men hellre som vän än inte alls.

Vi ska ses ihelgen iaf, frågan är hur det kommer att bli. Om det kommer känns så bra som jag hoppats på, eller om det kommer kännas konstigt, beror ju mycket på vad som händer efteråt med.

Jag läste att Magnus Bet´ner inte firar födelsedagar, för det är inget speciellt med det, alla blir ju äldre och på ett sätt kan jag hålla med.  men jag känner ibland att det är en jävla bedrift att lyckas överleva ett år till. Jag tror inte jag kommer att bli gammal..