Magnusevangeliet

Jaha, det är sent och jag har inte fått nått gjort, ikväll iaf, jobbat har jag gjort idag som fan åtminstone. Var på "dans" ikväll med en kompis. Kom på att jag är nog den enda som går ut och inte vill prata med nån, kände så ikväll iaf, men kompisen hade druckit och känner nästan alla, typ. Men vi kom iväg rätt bra ändå.
Tänkte på henne hela tiden. Hade velat visa upp mer av mitt liv och min tillvaro, och om hon var med hade vi åtminstone haft tråkigt ihop.
Om jag bara visste hur hon har det. Jag har egentligen ingen aning, kan bara försöka tänka mig., men hjärnan drar det några varav extra ibland känns det som. Det som är värst är ovissheten och saknaden.

När jag åkte hem förut så funderade jag på hur jag ändrat på mig sen i höstas. Jag har bekämpat mina egna begränsningar, dom var rätt som, det känns så nu iaf, men ändå ett stort steg. Jag känner mig inte lika maktlös inför att stötta henne längre, förutom nu då. Jag vill verkligen finnas där för henne, så det känns jobbigt när jag inte "får" vara det, men det finns säkert en bra förklaring till hennes beslut, och nu är det nog inte så långt tid kvar innan jag får höra hennes röst igen...