Magnusevangeliet

(Jag började skriva det här på Lördagkväll)

Det spelar igen roll om man har en bra anledning, att sitta hemma en Lördagkväll känns deprimerande. Jag sov knappt två timmar i natt så jag behöver nog inte göra nått ikväll.
Jag tror att om jag hade ett förhållande så skulle jag nog bli lika tråkig som jag tycker andra är nu. En kompis vet jag inte när jag träffade sist, och en gång när vi skulle ha med honom på nått så skulle han vara hemma för hans tjej skulle jobba, en väldigt märklig ursäkt iofs. Men jag skulle nog var hemma mer, om det fanns nån mer hemma.

Jag var uppe hos henne igen igår. har blivit tre gånger på en vecka, tretton mil enkel resa, men det har det varit värt tycker jag. Vet inte hur mycket sömn jag förlorat men det är nog 5 -6 timmar per gång.

Jag har blivit lite förvirrad dom senaste dagarna. Först så förstod hon att jag inte ville träffa henne kille, sen vart det viktigt för henne att vi träffades, hon tyckte att det var lite barmsligt också. Ja, känner hon så så. jag vet inte om det är så barnsligt, det gör ont att se dom ihop, man vill inte ha ont, alltså undviker jag det. Men jag gick med på det eftersom det var viktigt för henne. Han hade visst accepterat att hon vill var vän med mig också. Jag har sagt att jag ska försöka lägga mina känslor åt sidan, för hennes skull.

Det började sådär, igår när jag vaknade så var jag deppig från början, men det gick över och resten av dagen kändes det ganska bra, tänkte att det inte skulle göra så mycket att behöva träffa honom ikväll, men jag försökte att inte tänka för mycket på det heller. Men när jag kom fram var det bara hon där, som vanligt och vi åkte iväg. Det känns lite synd för att jag är lite rädd för att den där känlsan blir svår att få tillbaka, att det vore inte så farligt att se dom ihop.

Jag hade hunnit att bli rätt sur eftersom min torkare inte funkar på bilen och att det var spöregn.
Jag hade också bokat en Winnerbäckbiljett som hon skulle få, och jag hade tänkt ut det rätt bra, tyckte jag. Det var bara det att det fanns inte ett enda ställe som hade öppet där man kunde lösa ut den. Tills slut fick jag bara visa pappret och
säga det till henne, och jag vart väldigt överraskad. Jag tror inte jag gjort henne så glad förut nångång, inte som hon visat så iaf.

Det vart det vanliga att åka runt och stanna och prata. Jag hade tänkt att vi skulle äta nånstans men det kändes inte så viktigt. Det var väldigt trevligt att prata. Förra gången var det mer att hon försökte få mig att inse att det aldrig skulle bli nått emellan oss, nu kunde vi bara prata om det, och det gjorde vi. Hon sa att hon verkligen älskade mig, då. Sen så kom vi fram till att vi verkligen hade nått speciellt, nått alldeles extra. Det har vi fortfarande, men inte på samma sätt. Vi hade klarat allt ihop, inget hade kunnat stoppa oss. Synd bara att det var jag som stoppade. Det är ju skönt att få höra att hon tänker/tänkte såna saker, men också så jävla deppigt att det aldrig blev av. Hon sa att hon hade haft fantasier och kallat mig älskling för sig själv....Snacka om kasta vinstlotten. Hon säger att hon kan sakna tiden vi hade, men att det känns fel att göra det. det känns som att hon kan se tillbaka på det och känna att det var rätt bra. Jag har svårt att tänka på den tiden utan att bara känna saknad...

Det kändes bra och hon "fick" ringa sin kille utan att jag tyckte att det var jobbigt och så, men det vart lite jobbigt när hon visade filmer och bilder i mobilen. Det var en film där han filmade när dom åkte till Elmia, han kallade henne älskling och hon ville inte bli filmad, hon körde hans bil...

Det vart sent som vanligt och när jag skulle släppa av henne så tyckte hon att jag skulle hälsa på honom. Jag ville inte riktigt och var dessutom trött och mådde rätt dåligt, hade ont i magen och så, så jag "slapp" Kom på sen varför jag mådde dåligt, jag hade inte ätit på tio timmar, jag åt middag klockan fem och då var klockan tre på natten.

Om det går som det är tänkt så ska hon komma hit på Söndag, om en vecka exakt. Det känns bra, lite nervöst kanske, men mest bra, synd att hon kommer att åka hem också. Jag måste städa och fixa hela veckan, har börjat med att slå ihjäl lite flugor.

Idag (Söndag) är det deras halvårsdag, känns lite jobbigt. Jag kommer nog inte att grattulera, tyvärr. Jag kan sitta hem och dricka gravöl för oss istället, eller inte tänka på det alls. Och så har han hittat på nått för henne på Lördag, nån slag överaskning...

Jaja, i första hand ska jag vara en bra vän, den bästa, om jag kan.