Magnusevangeliet

Vad är det som händer egentligen? Det är en sak att jag går och deppar ihop av mina tankar och så, men så kommer det ännu mer problem. Mest för hennne, men jag går ju ner mig ännu mer, och jag tvivlar på om jag kan vara den vän som jag vill vara, och borde vara.

För bara några dagara sen var jag rätt glad. Jag hade gjort framsteg, jag hade börjat ringa henne mycket mer och var beredd att träffa hennes kille. jag hade to.m kunnat se att det kom nått gått ur det här, den sidan som hon säger att jag visat mer för henne den sista tiden. Nu känns det som allt är borta. Finns inget ljus, inget hopp. Hur ska vi kunna vara vänner? Hur skulle vi inte kunna vara det?

Vår sista natt ihop känns så lång bort så det känns som att det knappt har hänt. Känns som matrix. Jag fick se en glimt av den "rätta" världen, men jag fegade ur och nu sitter jag in min gamla tomma värld, och försöker minnas den andra världen...

"Vi tar oss aldrig mera dit igen"