Magnusevangeliet

"Tonight I give up at last
I´m now a memory of your past"

Tiger Lou - Days will pass.

Egentligen betyder den texten inget, men den är fin. Jag har ju iofs gett upp, många gånger, men jag kämpar på trots det.

Jag är väldigt känslig just nu, alla motgångar blir besvikelser. Vi pratade på msn förut idag. Jag skrev om hur nere jag var och hur jag kände. Hon orkade visst inte med sånt nu. Hon hade haft så kul igår och vill leva på det ett tag. Jag tänkte att det kanske vore bäst att inte höras ikväll då, för hennes skull, och det tyckte hon också. Jag som hade tänkt att att trotsa mina begränsningar och ringa hennes istället för msn, med tanke på hur nere jag är, men det blev inget av det, Den enda jag kan prata med får jag inte prata med ikväll.

Jag läste i hennes blogg om hennes utekväll igår. Hon hade fått en designerklänning när hon skulle gå in, fått fribilljett till nästa helg och blivit bjuden av bartendern, och tårarna kom tillbaka. Det kunde ha varit min flickvän, min älskade. Hon är verkligen speciell. Nu var det här mest ytliga saker, men endå. Samtidigt är det ett bevis på hur olika vi är. egentligen gillar jag inte att kategorisera, men jag gör det jämt, och hon är aldeles för bra för mig, för snygg, för vacker, men jag vet ju också att enda anledningen till att det inte är vi var att jag tvekade.

Nu kom "jag vill gå hem med dig" fram på spellistan. Jag kommer ihåg när vi hade varit på Winnerbäck första gången. Vi kysstes i flera timmar efteråt, när jag skulle åka hem runt tre på natten så spelades den här låten på stereon. Jag skulle göra vad som helst för att få vara där med dig igen. Det var innan nått dåligt hade hänt,  vi hade kännt varann i tre veckor typ, Jag åkte i min röda risiga 240 som jag gav 2000 spänn för. Längtan och saknaden bara sliter i mig. Hur kunde det bli såhär? Tyvärr har jag redan svaret..

Det här med kärlek är nog inget för mig. Ju starkare känslor jag kännt, ju mer åt helvete har det gått. Och hur kommer jag över henne? Sist jag kom över nån så hade vi knappt nån kontakt på över två år, lite msn och lite sms, det var allt, och nu finns det endå inget kvar emellan oss. Vi träffades i början på året och allt kändes jättebra, sen har vi knappt hörts av, hon har inte svarat på mina sms, jag har ringt en gång, utan svar och hörde inget efteråt, vi har pratat lite på msn och sist vi gjorde det kändes det inte bra alls. Så snart är det slut, helt, vi kommer nog inte ha så mycket kontakt känns det som, men minnena av vad hon gjorde mot mig finns kvar.

Det får inte hända emellan oss, om jag förlorade henne skulle jag inte ha så mycket att leva för., knappt jag har det nu känns det som. Jag har inget längtan till att dö, men att leva är jävlig jobbigt, men om jag tänker allvarligt på det så skulle jag aldrig kunna gör så emot som omkring mig. Även om jag känner mig jävligt ensam nu så är det så många som skulle påverkas om jag dog. Bara tanken på att nån skulle hitta mig, antagligen mina föräldrar känns så jävla hemsk, och dom skulle vara tvungna att hitta nån som kunde rycka in på jobbet på morgonen, och dom skulle behöva berätta det för mina vänner och grannar, och allra värst för henne. Jag skulle aldrig kunna göra nåt sånt emot henne. Så jag kämpar på, och ger upp, men kämpar fortfarande på..

Livet är så fullt och besvikelser och misslyckanden. Jag skickade ett mms till henne och skrev att jag gärna ville att hon kom hit på Fredag. Då skulle hon kunna vara med och jobba lite och sen kunde vi se på film. Som svar fick jag." Jag kan inte ta emot mms". Jag var så spänd när jag kände telefonen vibrera, men jag vart besviken. Skrev samma sak i ett vanligt sms, fick svar ett tag efter: "jag vet inte, får se hur det blir". besviken igen. Kändes inte som hon var väldigt intresserad. Om hon var ledsen eller så får jag be om ursäkt. Jag vill verkligen att hon kommer, har tänkt så mycket på hur kul kan bli, men jag är så rädd för att bli besviken. Om det inte blir nåt vet jag vad jag gör på Fredag kväll, träffar botten.

Förut ringde det. Jag ville så gärna att det skulle vara hon, men det var det inte. När jag lagt på så satt jag bara där, och kändes besvikelsen igen..

Hon kan ju samtidigt göra mig väldigt glad. Hon ringde i Fredags och berättade att det gått jättebra hos veterinären med hunden. Det kändes så bra att hon ringde mig bra för att berätta det. Igår när hon var på fest så ringde hon. Hon var full och hade kul, men hon tänkte ändå på mig och ringde. Jag kom fram till idag att jag är rädd att bli bortglömd, särskillt av henne. När vi sa att inte höras ikväll så sa hon "jag ringer nån annan istället". Det känns jävligt tungt..

Det blev ett långt inlägg det här, och jag har nog glömt hälfen av vad jag tänkte skriva. Jag läste i Calle Schulmans blogg att han letade efter en ny blogg att läsa. Det stod att den blogg ska ha korta inlägg och att sen ska uppdateras minst en gång om dagen. Jag tänkte då att det är min blogg, jag skriver hur jag jävla långt jag vill, och hur ofta jag vill. 



Weeping Willows - Unchained Melody