Magnusevangeliet

Dom senaste dagarna har jag kännt en stor saknad, Saknar gymnasietiden. Det beror nog på elfte September. Det är sju år sen. Jag kommer ihåg vad jag gjorde när det hände, inget speciellt men endå. Vi bodde tre kompisar i ett hus och det var nyheter på tv. Jag tänkte mest "jaha" och så var det inget mer med det. Men att det är sju år sen, känns som en slags ålderskris.
Det var verkligen en bra tid. När man kom hem vid fyra och såg på Simsons och om man var trött så kunde man sova lite mellan avsnitten.
Tiden går så långsamt, men åren går så fort. Jag jobbar på och så, och väntar, jag väntar på att nått stort ska hända, vill att det ska komma nått nytt, nån som väcker upp känslor, nån ny. Egentligen vill jag inte träffa nån ny, men jag är väl tvungen.

Förut satt jag och kollade på mitt skirvbordunderlägg, ett riktigt alltså, inte på datorn. Det var ett flygfoto, man såg en slätt med en massa fält och ett samhälle med hus. Jag kollade efter vart det var taget. Det var över stället där jag gick på gymnasiet. man såg skolan på kortet, och alla vägar, och jag bara satt och mindes en stund...

På facebook läste jag att en klasskompis från gymnasiet hade flytta till Växsjö. Det är ju "bara" 15 mil dit, mycket närmare äm Göteborg där hon bodde förut iaf. Hon skulle ha inflyttningsfest, Det vore möjligt för mig att åka dit. Men vi var aldrig jättebra kompisar, och har ingen kontakt alls idag. Hon är som många andra från den tiden: bara en person i en lista på msn eller facebook, alla har sitt nu.