Magnusevangeliet

Jag skulle ju vara stark, skulle göra allt för henne, men jag är nere, det känns inte bra och jag har ingen aning om varför. Jag vet inte om jag har nått bekräftelsebehov som måste uppfyllas för att det ska känns bra, att jag måste få det bevisat att vi hör ihop på nått sätt hela tiden.
Och värre blev det idag. Vi pratade lite på msn och hon sa att hon ringt flera gånger men att jag inte hade svarat eller ringt tillbaka. Jag har inte sett att hon har ringt, tills jag kollade bland missade samtal och såg att hon hade ringt igårkväll, när jag sov. Hon hade mått dåligt och ville förklara det hon sa om sitt ex, men jag sov rätt tungt, känns som jag svikit henne. Nu har jag iaf bytt ringsingnal till nått mer högljutt.

Tänker på hur det var förra året, det var helt underbart. Idag hade jag pappas bil när jag skulle åka och handla, jag var sen och körde rätt fort, Plötsligt fick jag nån slags återblick, om när jag körde fort en annan gång med pappas bil, När vi åkte igenom stan och skulle gå på Mustasch, sen åkte vi hem lika fort till henne.

Det känns ju som att vi hör ihop, även om jag är nere och tvivlar lite just nu, men vi blev inte ihop, och hon hade nått på gång med en annan. Nu är dom förlovade, bor ihop och hon kommer jättebra överens med hans föräldrar. Dom kanske hör ännu bättre ihop. Känns som vår relation är så skör, så ömtålig. Det har varit nära at få ett slut några gånger.

Hon har sagt om att hon känner väldigt mycket för mig, för mycket nästan. Jag har försökt att slå ifån mig det hon sagt, för jag försöker att inte hoppas, om jag börjar hoppas så kommer jag att bli besviken och det kan bli ett hinder. Känner redan att jag är nere är har blivt ett hinder. Jag vet ju att det antagligen bara är en svacka, att det kommer bli bättre, men jag är orolig att det kommer gå ner igen, och upp igen och att det kommer hålla på så, och att jag inte har en aning om hur det ska få ett slut..

Önskar jag kunde vara bättre för dig..