Ont och blandat....
Hon åkte i tisdags natt, hon skulle vara borta en vecka, men jag vet inte exakt när hon kommer hem, och jag vet inte varför jag tänker på det. Om hon vill prata så hör hon väl av sig, vill hon inte prata så känns det ju inte så kul att höra av sig, men jag vill ju prata med henne. Jag försöker ge henne den tiden hon behöver, det går väl inte så bra egentligen. Vi har snart känt varann i fyra år nu, bara tanken på att det inte blir några fler känns skit, helt enkelt. Jag har verkligen försökt, jag har alltid ställt upp för henne, så gott jag kunnat och jag har förändrats mycket tack vare henne, och tack vare det har vi kommit varann så mycket närmare, men det spelar ingen roll, det känns som jag kommer förlora henne, vad eller hur jag än gör. På ett sätt är det väl så jag tänker nu, för att det ska göra mindre ont om det blir så, men om jag verkligen tänker på hur det vore så känns det omöjligt. Vi hör ju ihop.
Jag borde ha gått och lagt mig för en och en halvtimme sen, efter jag hade duschat och betalat räkningar, inget av det är gjort, och kommer inte bli heller. MIna kvällar har den senaste veckan bestått av tv och gitarr. Jag kollade mycket på 24 när det var maraton, och igår köpte jag Scrubs på dvd. Gitarr kan jag ju inte spela direkt, men jag trivs med att bara sitta och plinka.
När jag tänker på det har jag inte fungerat så bra den senaste veckan. Jag går och lägger mig sent, går upp försent och är väldigt trött, humöret är dåligt och jag hinner inte med mycket om dagarna.
Ja, finns väl inte mer att skriva. Känner mig helt tom, och jag har ingen aning om när vi kommer höras av nästa gång..
