Magnusevangeliet

Egentligen hade jag inget problem med den här dagen förut idag, jag har to.m skickat några grattismms.
 
Men kvällen blev en jättebesvikelse. Vi skulle ut, men vi var lite uppdelade. En kompis visste inte om han skulle med, några hade nån slags förfest och skulle få skjuts dit, och en annan kompis skulle hämta dom sen. Kvar blev jag, så jag fick åka dit själv. Det blev precis som jag trodde, att mina fulla kompisar skulle prata med andra fulla kompisar och jag skulle bli lite utanför. Jag stod och tittade lite och tänkte att det vore helt osannolikt att jag te.x skulle få en kram av nån. Då träffade jag på en tjejkompis, som sa hej och frågade hur det var och så, så fick jag en kram också. Det var väl kvällens höjdpunkt typ. Sen åkte jag. Jag hade betalat 150:- för att få trängas. Jag köpte en pizza med mig hem, och såg på rambo när jag kom hem.

Jag undrar hur länge det ska vara såhär. Jag kan inte riktigt komma ihåg när jag hade riktigt roligt sist. Ofta har det med alkohol att göra, jag blir gladare och mer social då. Som en gång vi var ute och jag var rätt full. Jag gick fram och pratade med folk jag kände igen som hade varit där förut, dom tyckte väl mest att jag full och lite dum, men det fattade jag ju inte då :P 

Det är när det är såhär som jag känner att jag skulle vilja flytta nånstans. Typ, Karlstad, eller Östersund kanske, varför just dom vet jag inte riktigt. Om jag bodde inne i stan kunde jag ju vara full jätteofta, och därmed träffa folk :P Annars skulle jag nog vara lika osocial som nu, fast det är ju ibland jag vill åka iväg på nått, men ingen annan, och då är det väldigt tråkigt att behöva åka själv.

Pratar med L nu på msn. Jag hade inte tänkt att "störa" henne ikväll. Hon och hennes kille skulle ha romantisk middag, och då ville inte jag komma med mina deppigheter, men det var hon som sa hej så..När hon sa att dom skulle ha middag så kändes det knappt jobbigt alls, tills jag tänkte på hur jag hade det ikväll.

Det här är första alla hjärtans dag vi har kontakt med varann. Vi har alltid varit ifrån varann vid den här tiden på året, av olika anledningar. Förra året fick jag ett mail från henne på den här dagen. Hon mådde jättedåligt då, och jag kunde inte förmå mig till att ringa henne. Känns så längesen nu, och det är väl bara bra egentligen, vi är så mycket närmare nu.

Jag vet egentligen inte hur det kommer bli emellan oss. Jag försöker tänka på oss som kompisar bara, men hon har det jobbigt. Vi har pratat på msn varje dag sen hon kom hem, och det har känts bra. Hon har anförtrott mig saker som hon inte har berättat för nån annan..

Nu är jag trött..