Dagen efter.
Sitter i soffan och kolla på discovery. Ikväll har jag grav Söndagsångest. Var ute ett gäng igår, öltält och bra musik. Det var jättetrevligt, och jag var i full gång. Men idag är det dagen efter, och det känns tomt och ensamt. Jag var väldigt trött idag så jag har inte orkat göra så mycket, vilket också bidrar till ångesten. När jag var och hämtade bilen förut så var dom jag var med igår inte hemma, men jag träffade deras bror iaf, och vi pratade en del. Jag tror det är bra att ha nån slags återkoppling dagen efter, förra helgen så träffade jag folk från Lördagskvällen både på dagen och kvällen efter. Vi var 7 st och åt pizza, det kändes som ett bra avslut på helgen.
Igår hade vi två ställen att välja på att åka till, det var tal om båda men det blev bara ett till slut. Det var ju folk jag hade hoppats att få träffa, förväntningar.
Sen finns det ju nån jag verkligen vill träffa. Hon jag träffade på valborg, och som jag stalkat på fb rätt länge. Jag har aldrig sett henne utanför krogen, och om två veckor så hoppas jag att vi ska till samma ställe. Jag lade ju till henne som vän på fb, men när det hade gått en vecka utan varken avvisning eller bekräftelse så kändes det lite pinsamt, så jag drog tillbaka den. Tydligen så gjorde jag inte så stort intryck.
Den är låten har funnits i bakhuvudet länge, men jag visste inte ens vilka som hade gjort den. Jag hörde den på P3 och även om den inte sticker ut så mycket så är den speciell.
Plötsligt händer det
På Valborg när vi skulle åka hem, trött och bara ganska full, längst bak i en Cheva van så kom jag på det, namnet på Es son.
"Det här vet du inte om, men jag väntar på dig."
Kom hem nyss, satte mig vid datorn och kollade runt ett tag. Kom på att jag inte hade nån musik på, och det måste jag ju ha, eller tv:n, eller nått som låter. Jag har det aldrig tyst omkring mig, vet inte varför egentligen, gillar väl inte när det blir för tyst. Har alltid musik på när jag ska sova. En gång när det var strömavbrott så tog jag min gamla cd-freestyle (heter det ens så) och en gammal datahögtalare, så jag slapp somna i tysthet.
Annars är det väl bra, har jobbat mycket, och tänk, för mycket, på henne, som knappt vet vem jag är. Nojar som fan över allting. Känslorna har sprungit iväg och jag hinner inte ifatt. Har to.m fått mig själv må rätt dåligt emellanåt, bra jobbat, när det mesta äntligen känns rätt bra.
Förra helgen var L här och hälsade på. Det var längesen sist och det känns ju lite som att vi inte är lika nära längre, men det känns inte jobbigt, vi har kommit ifrån varann förut men det har alltid löst sig. Hon kom iaf med en otroligt glädjande besked, ett stort steg i hennes liv och en stor sten som försvann ur mitt. Kändes lite som en film. Vi satt¨på en restaurang, som var en pizzeria när hon berättade för mig.
"Du har inte en aning, att jag tänker på dig precis just nu"
Passade låt tycker jag, speciellt eftersom den var citerad i hennes blogg.
Pinsamt jävla kär i dig..
Lite deppig ikväll, tänkte komma i tidigt och skriva av mig, men det blev att jobba tills nu istället.
Jag vill så mycket, men det händer ingenting. Hade gärna sett Björnstammen ikväll, hade gärna träffat henne, vet inte när jag får göra det nästa gång. Får lite panik också, på valborg sa hon att hon hade pojkvän, inget jag har sett, när jag stalkat henne på fb. Men jag har ju velat det här i över ett år, men jag har varit för feg. Nu känns det ändå lättare att gå fram och prata med henne, men då ska man helst vara på samma ställe också. Det är därför jag kollar fb var femte minut, men än så länge har inget hänt med vänförfrågan, då skulle jag ju iaf ha möjlighet att "prata" med henne.
Tänkte redan för ett tag sen att nu när jag mår rätt bra vore det ju dumt att förstöra det med att bli intresserad av nån...
hej
"Jaha, nu var valborg över", tänkte jag när jag vaknade igår. Kändes lite tomt efteråt, att vakna upp ensam i sin säng efter en halv natt omgiven av en massa folk, kändes tomt också efter alla förväntingar, även om jag försöker att inte ha det, jag är ju en realist/pessimist.
Kvällen blev egentligen väldigt bra, men jag var ju lite för full, men jag pratade ju med nästan alla. Pratade en del med den där tjejen jag velat lära känna i över ett år nu, det gick väl rätt bra, slog mig ner där hon satt två gånger, andra gången satt vi en stund innan vakterna kom och körde ut oss, det var visst stängningsdags. Vi stod utanför och pratade lite, och hon trodde visst att jag var nån annan, och jag ångrar att jag bara sa vem jag inte var och vilken förfest jag inte var på, jag sa inte ens vad jag hette, bara första gången jag hälsade på henne, sen gick hon, men kom tilbaka efter en stund, det var problem med hennes skjuts,så jag erbjöd henne att åka med oss, för jag visste att våran chaufför åkte den vägen hem. Men vi hade med oss en extra hem så det fanns inte plats, och vi skulle visst äta pizza med, en omväg på minst fyra mil, så hon gick, sa inte ens hej.
Jag lade till henne som vän på fb igår, men än har inget hänt, vet inte ens om hon kommer ihåg mig, om jag gjorde nått intryck. Hon var jättetrevlig när vi stod och pratade, och jag vet att vi är ganska lika.
Framtiden får väl utvisa, jag bara önskar att den kom väldigt snart..
