Magnusevangeliet

Hela sommaren har jag haft mina kompisars lillebror (fast han kan väl kallas kompis med) som har jobbat hos mig. Jag hade väl inte planerat hur mycket han skulle vara här men det har blivit i stort sett varje dag. Mina föräldrar hjälper ju till en del och gnäller ibland på att det är för dyrt att ha honom här, vilket jag mest blivit sur över, för jag hinner inte med det jag ska nu och mamma (som är svensk mästare i tjat och gnäll) tycker att pappa ska hjälpa henne mer, och alltså mig mindre. Jag vill ha saker gjorda, inte saker att göra, och jag mår bra över att se praktiska resultat, ekonomi kommer efter sånt. pengar går att spara eller låna, men tiden bara går, hela tiden.
Jag är rätt öppen av mig så jag har sagt till honom att dom gnäller. Idag var han sjuk, men vi pratades vid lite, och det var lite oklart om lite lön och timmar, som mamma hade gnällt om.

När vi pratades vid några timmar senare så pratade han om att det inte kändes kul att vara här om det skulle bli en massa tjafs och att det fanns andra ställen han kunde vara på. Efter ett tag förstod jag att det lät som att han inte ville vara här. jag sa att jag skulle prata med pappa om det. Nu pratade jag med honom igen och han sa att han hellre var på några andra ställen, och det kändes som att han redan hade bestämt sig, och allt rasade..

Jag kan erkänna att jag är rätt slö ibland, men ibland känns det också som att jag sliter ihjäl mig. Pappa kan ju göra en del, men han är väldigt opålitlig, på två sätt. Han har lite dålig hälsa, så ibland kan han bli trött plötsligt utan vidare, och då står jag där ensam. Det andra är att han kan vara jävligt svår att ha att göra med om man ska göra nått som han inte håller med om, då kan det bli en sån jävla uppförbacke så att det oftast är enklast att göra det själv.

Det som var väldigt skönt med att ha en somarjobbare var att kunna göra som man tyckte utan en massa diskussion och tjafs.

Men nu är jag tydligen själv. Jag hade planerat hela veckan, hela sommaren efter att han skulle vara här, även funderat på hur vi skulle göra nästa sommar.

Jag är både arg och ledsen. Jag gillar inte sättet han slutade på, känns bara som undanflykt det han sa, och på¨så kort varsel. Hade ju ordnat med saker han skulle göra imorgon. Är arg på mina föräldrar också, det känns som att jag bara får skit ifrån dom. Dom hjälper till praktiskt men metalt så är dom en katastrof. Pappa har också börjat gnälla över saker jag inte kan påverka på något sätt. 

Det är jag som driver mitt företag, på mitt sätt, och egentligen behöver jag inte deras bekräftelse, men det blir jobbigt med allt tjat och gnäll.

Skrev till L förut, men har inte fått nått svar. hon har väl nog med sitt, känns dumt att söka stöd hos henne när jag vet att hon har det jobbigt, men jag har inte nån annan att vända mig till. Saknar henne så. Hon skulle ju varit här i helgen, men så blev det inte. Och nu står alla (fusk)städade rum och välkommnar henne, men det kommer ingen...  

På nyårsafton fick L två billjetter till Winnerbäck i sommar. För två veckor sen så var vi på första spelningen, det var en jättehärlig kväll. Ikväll skulle vi ha gått igen, men nått har hänt, men har ingen aning om vad.

Vi har haft så mycket att göra på varsitt håll så vi har väl inte hållt kontakten så bra, men i Söndags så sms:ade vi lite iaf, och då var det bra med henne. Häromdagen så loggade hon in på msn, och då stod det efter hennes namn att hon kunde inte säga att hon var ledsen, men nu är det slut. Vi pratade bara lite kort, frågade om hon ville att jag skulle ringa, men hon ville vara ifred ett tag.

Sen dess har det varit tyst, till igår kväll. Jag messade och frågade hur det var med henne och om hon skulle komma hit. Hon sa att hon skulle försöka, och hon ville gå på Winnerbäck med, för hon behövde komma ut och ha kul sa hon. Imorse skrev hon att hon blev tvungen att ställa in, jag frågade om jag fick hälsa på istället, hon sa kanske, men det blev ett nej ikväll, hon ville inte att jag skulle åka så långt för att kanske bara ses en stund.

Det var att vi skulle ses som var det viktiga, Winnerbäck har jag redan sett två gånger i år, och jag ville inte åka utan henne, men nu när jag kom in med en live dvd jag hittade i bilen som jag köpte för två veckor sen så ångrade jag att jag inte åkte, men det hade ju inte varit samma sak utan henne.

Nu försöker jag mest att vara ett stöd för henne, även om jag inte alls vet vad som har hänt. Har ju tänkt att det kanske är slut emellan L och hennes kille, vilket har satt igång en våg av "tänk om tankar", tänk om det blev vi, och jag vill inte ens tänka så, även om jag trivs i den fantasivärlden jag hunnit bygga upp. Jag har ju fortfarande såna känslor för henne, men kanske inte lika starka och jag har blivit bättre på att hantera dom.

Om det är slut emellan dom så skulle det ju kunna bli så att hon träffar nån ny och blir ihop med, det skulle bli väldigt tufft för mig isf, men eftersom jag inte vet vad som hänt så ska jag nog inte fundera så mycket på sånt..

slut

Nu tar jag mig äntligen tid att skriva igen, eller, tretton minuter före middag. Tänkte häromdagen att jag skulle fråga Alex Schulman om han kunde gästblogga här, han har ju ingen eget blogg nu tänkte jag..

Jag har nästan bara jobbat konstant sen i Maj, har aldrig jobbat så här mycket innan, har även kört ett 22 timmars pass och ett 25 timmars, men på midsommarafton somnade jag i nån timme..märkligt.

Under den här tiden har jag fått märka av alkoholens negativa effekter, träffade en trevlig tjej på Midsommarafton, varit på Peace ´n Love, mött Kitty Jutbring som pratade i telefon, sprungit ifatt och hälsat på min favoritbloggare i Borlänge, vunnit två platser till Lars Winnerbäcks genrep, bjudit med tjejen från midsommar till genrepet, hon hade inte tid men tyckte att det var kul att jag frågade, och träffat Lars Winnerbäck.

Blir nog lite mer skrivet om dom händelserna senare.

Nu känns det mest som att den här sommaren som skulle bli så kul håller på att ta slut, det tänkte jag igår och ville verkligen iväg och hitta på nått, men jag visste inte vad och jag hade ingen bil heller, elelr jag fick låna pappa bil men jag tycker väldigt illa om den, så jag slipper helst. det slutade med att jag lade mig i soffan och kollade på Scrubs, och idag såg såg jag klart säsong 8.

När jag var i Borlänge så kände jag att jag hade lyckats att skärpa till mig lite. jag stod ocg kolalde på Elin Sigvardsson när jag smsade den där tjejen om genrepet. Det var ett stort steg för mig att fråga henne för jag har bara träffat henne en gång, och jag har lite "så gör man inte" tänkt. Och att springa fram och hälsa på nån vars blogg man läser och som läser min är inget jag bara gör, men när jag kom hem kändes det som att jag fastande i vardagens vana fåror igen...