Magnusevangeliet

Jag vill inte göra nått idag, vill inte vara här. Jag vill vara hos henne, vill vara där för henne, men jag kommer nästan alltid försent, får redan på allt efteråt. Känns skit att inte kunna finnas där för henne. Jag har sagt att hon får ringa när hon vill, men nått säger mig att hon inte skulle göra det, om det inte varit riktigt illa.

Jag ringde henne igår kväll, när vi pratat en stund så sa hon att hon var tvungen att sova, och att det var absolut inget emot mig, jag förstod knappt vad hon menade med det. Det är klart att hon får gå och sova om hon behöver det, ibland undrar jag om hon mest träffat oförstående personer. Som när hon sa att hon hade väldigt mycket att göra så vi kunde nog inte ses. Hon avslutade med "jag hoppas att du förstår". Jag svarade ja, lite tveksamt. Vad finns det att förstå, eller inte förstå, det är väl som det är helt enkelt.
När vi lagt på så tänkte jag hur illa det här kan bli. Hon frågade hur jag skulle känna om dom blev ihop igen, kommer inte exakt ihåg vad jag sa, men jag kände innan allt det här att det var rätt jobbigt att vara vänner, när jag känner som jag gör, och att se dom ihop och så, och det kommer att kännas annu värre efter det som varit den senaste tiden emellan oss. Det handlar om våran framtid, om vi har nån ihop eller inte. 

När vi träffades i Torsdags och satt och prata lite så kom in på hennes familj och en släkting. Hon sa först att jag inte behövde bli indragen i familjebråk, det kändes konstigt att hon sa så, vi kan prata om allt och är väldigt ärliga emot varann, och jag vill inte att hon undanhåller nått. Jag är inte rädd för det hon varit med om, jag är beredd att dela allt med henne, även om det är mycket skit som hänt.

Jag har försökt att tänka lite positivt, försöker tänka mer på senaste gången vi sågs istället för fundera över hur långt tid det kan ta tills nästa gång, men när hon gråter och jag känner bara att jag sitter fast här så finns det inget som är bra, det är bara skit, att jag inte är där. Dessutom finns det redan nån där, han är alltid där...

"Vem vill ha stolthet när man kan få den man vill ha"
Så får du mig ändå - Emil Jensen

Nu hat jag en sån där helgdag igen då jag inte gör nått alls. Låg och såg på film ett tag för jag hade sovit förlite, nu är klockan ett, jag äter frukost nu. Jag har ingen lust att göra nått ändå. ikväll ska jag på Winnerbäck, mest för att jag har billjett, tror jag. det blir nog kul när jag kommer dit. Hade varit en helt annan sak om hon kunnat följa med.  
Idag är en sån dag då jag blir deppig över att jag inte har nån lust, och när jag inte har nån lust får jag inget gjort, och blir deppig över det också. 
Den senaste tiden har jag tänkt att jobba så mycket som möjligt, när hon är upptagen. Då skulle jag ha saker gjorda och kunna ta ledigt när hon har tid, men om jag förstått det rätt så ska hon inte vanligtvis ha så här mycket att göra.

Jag försöker hålla kvar vid dom bra minnena, dom fina minnenna, särskillt dom från sist vi sågs, men det försöker jag att göra varje gång. Men det finns många jobbiga tankar med. Allt är ju så osäkert och förvirrat, och tankar om dom. Dom bor ju fortfarande ihop, hon sa att det är är så stor skillnad emot förut. Själv sitter jag och försöker pussla ihop allt för att vi ska kunna ses så ofta som möjligt, men det känns inte särskillt ofta. 

Tänkte förut att jag har ju inte mycket att komma med. Jag har inte mycket tid, eller pengar. Jag har ju så att jag klarar mig men skulle två klara sig om det behövs? Det kanske det skulle, men det vore inget emot vad hon har nu, men det har egentligen inget med saken att göra. Det handlar om vad hon känner, och det har jag ingen aning om, så jag sitter väl mest och hittar på saker, saker som har en viss betydelse men inte avgörande..

Allt blir roligare om du är med...

 
    

Hade massa tankar som ville ut, annars tänkte jag att det räckte med den där låttexten.

Jag har gjort små försök att spela några melodier på gitarr, går sådär, det är rätt svårt, speciellt när man kollar på youtube hur te.x Björn Dixgård spelar, det hjälper inte självförtroendet för en nybörjare.


Sitter och lyssnar på Elegi med Anna Ternheim och Lars Winnerbäck, från hans 30-årsdagskonstert, en fin och sorlig låt. Det som känns mest sorligt är hur det var då, i Oktober 05. Jag hade svikit henne och trodde att hon aldrig ville se mig mer. Jag hade två biljetter till den där konserten, den andra sålde jag sen till en kompis kompis. Vi hade nog ingen kontakt alls då. När jag tänker på det nu så känner jag att jag borde ha gått med henne, men det är mycket då jag borde gjort annorlunda.
Nu lyssnar jag på samma låt, men en liveversion från Linköping 06, som handlar ännu mer om henne. Efter den konserten så träffades vi, för första gången på över åtta månader, det kändes lite konstigt men väldigt bra, även om hon var i en väldigt jobbig situation då.

På Lördag är det dags igen, men hon kunde inte följa med. Först kände jag inte för att gå alls, inte utan henne, men nu ska jag väl dit iaf, och typ sakna henne hela tiden.

Jag har lite förhoppningar om när vi kan ses, det är det som håller mig uppe för tillfället. Jag ringde henne idag. Hade inte tänkt att göra det först, vi pratade ju igår, men jag ville prata med henne, så jag ringde. Vart ett kort samtal, hennes ex hade just kommit med mat eller nått, dom skulle äta iaf. Det är såna småsaker som känns jobbiga. Dom sitter och äter lunch ihop och jag längtar efter att bara få träffa henne, eller åtminstone prata med henne. Nu komemr jag nog göra henne ledsen, men det känns lite "svalare" emellan oss på sista tiden. Som igår när jag sa att jag ville träffas rätt snart så undrade hon om det var nått speciellt, jag tycker inte det behöver vara nått speciellt för att vilja träffas, särskilt inte eftersom vi inte träffas särskilt ofta. Det där var ett dåligt exempel på att det känns svalare, men jag känner lite så. 

En sak som känns jobbig är att vi träffades mycket mindre förra året, när det var på gång att bli nått emellan oss. Vi träffades åtta gånger förra året, det är rätt illa att jag kan räkna gångerna. Hitils i år har vi träffats några fler gånger, men då hade vi knappt nån kontakt dom första månaderna. När jag tänker på vad vi hade förra året känns det konstigt. Att jag hade det jag saknar så och längtar ihjäl mig av. Det känns overkligt, som att det mer är en fantasi än minnen..

"Don´t let me fall deeper now"
/Lykke Li - Tonight    

a precious kiss from your luscious lips
is more than any man can stand
a glimpse undernieth your silver skirt
is a miracle
the scent of your skin your ivory skin
is the thing one would kill a man
in an instant to get close to

but i'll wait for the day you will see
you can't say no to me

one more day is a life span
and i would give anything
to be the one that tears of your wing

You Can't Say No To Me - Tiger lou

Jag ringde henne nyss, det vart ett rätt kort samtal, hon rökte och körde bil och lite annat tydligen. Jag vet knappt varför men jag vart skitledsen efter det där samtalet. Hon sa att hon jobbade hela helgen och att hon ändå inte skulle orka, samtidigt hör jag hur dom ( hennes ex var med) skrattar och har kul.
Det blev väl för mycket, ännu ett tecken på hur omöjligt det tro att det skulle bli nått emellan oss. Det finns mycket tecken annars som pekar åt "vårt håll", och det är inte bara saker jag tror och vill tro. Saker hon sagt och skrivit, och andra saker jag lovat att inte skriva om, det måste betyda nått.

Det är en berg och dalbana som håller på att spåra ur.

Hon skulle ringa mig senare, jag tänkte fråga om hon vill ses nått i veckan istället, med risk för ännu en besvikelse.. 

Jag hittade texten till Prominent låten:

can't fall down on my knees
and apologize to you
cause that ain't my style
It's very hard to say I'm wrong
Even though I know it's true
that just ain't my style

Love is all, love is deep
Love was you, loving me
love is something you love to hate
I was wrong, you were right
must have been, my damn pride
That took your love away
I'm a liar, I'm a fake,
burn in hell for my mistakes
now you're gone, It's too late
to say I'm sorry
should've kept u safe from fear
should've wiped away your tears
should've been there, should've cared
you know I love you

I love you more than life
love you more with time
I'd do anything to have you back by my side
I'm drowning in my tears,
wishing you were here
but it's not too late to say,
I love you, I love you

A song for you
like the cries of Donny Hath'
But I wrote from you point of veiw
u do the math
It's like knowing what you're supposed 2 do,
still u can't
cuz when u had the chance,
u hesitated man
it's like talking with a ghost,
an image stuck in your mind
how could I've been so cold,
when u were so kind
I drove u away,
I was stuck in my ways
and all the things I wanted to say
I don't know what got in the way
must have been my pride man,
I'm too damn proud
for what?
Look at me now
look at me cry,
trynna deal with my emotions,
trynna get some sort of closure
what have I done, can't believe you're gone
this is much more than a song,
this is me on my knees,
holding my rosary-beads
between my palms losing a lady
Looosing the light of your life
and somehow
finding the stregth to carry on
like the true love between a child and a mom
like a bond between a father and a son
you and that special one
this is you waiting in vain
4 words that never come
respect is what we owe
and love is what we give
u deserve both
while I guess I never did

I love you more than life
love you more with time
I' d do anything to have you back by my side
I'm drowning in my tears,
wishing you were here
but it's not 2 late 2 say,
I live you , I love you, yeah yeah
I want you
I need you
Love you yeah he hey
Well well well

I'm a liar, I'm a fake,
burn in hell for my mistakes
now you're gone, It's to late
to say I'm sorry
should've kept u safe from fear
should've wiped away your tears
should've been there, should've cared x2

I love u more than life
love u more with time
I'd do anything to have you back by my side
I'm drowning in my tears,
wishing u were here
but it's not too late to say,
I love you
I can't fall down on my knees
and apologize to u
cuz that ain't my style
It's very hard to say I' wrong
Even though I know it's true
that just ain't my style

Jag kan inte sluta tänka på henne. Tog lite ledigt på förmiddagen, låg och såg på Die hard, men det var lite mycket kärlek i den. Jag låg i soffan, i den soffan vi låg i för tretton dagar sen och slötittade på tv. Vi åt frukost ihop också, var helt underbart.

Vi var ute igår ett gäng. Jag körde, mest på mig själv. Jag satt mest vi ett bord och saknade henne, och tyckte illa om fulla människor, men lite kul var det väl också. Ska ut igen ikväll, vill ju inte sitta hemma, och jag tänker lite mindre på henne när jag är ibland folk.

Det var några kompisar som frågade igår hur det gick med henne. Jag har svårt att komma på svar som inte leder till följdfrågor, "det går inte alls" fick jag ur mig..

Två kompisar satt och pratade om tjejen den ena av dom träffade för ett tag sen, den andra kompisen hade inte träffat henne. Han frågade hur hon såg ut hur stora bröst hon hade och sånt, och att han ville träffa henne så han kunde besikta henne. Jag vart så jävla trött på dom till slut så jag sa "fy fan vad glad jag är att jag inte är som ni". Jag skulle aldrig sitta och prata om henne så. Om nån frågade hur hon såg ut skulle jag säga att hon är världens finaste. Det är väl därför det tog dit innan hon träffade mina kompisar, folk pratar så mycket.

Det är nått speciellt med oss, vi två. Det är varit en lång och krokig väg, och tyvärr har hon fått ta de största smällarna, men vi växer hela tiden känns det som, kommer närmare varann. För mig känns det som nått högre än kärlek. Vi kunde verkligen varit nått tillsammans, tyvärr så insåg jag det när det var försent, om det är försent..

Jag älskar dig....

Är rätt förvirrad, vet inte vad jag ska tro, helst ska jag inte tro nått alls, men jag är inte sån, tyvärr.

Tankarna pendlar från att det är ingen idé att ens tro att det kommer nåt emellan oss igen, till att jag drömmer om att få bygga upp ett gemensamt hem ihop. Det enda jag kan göra är att ge henne den tiden som hon behöver.

Vi pratade på msn idag när jag åt frukost. När jag sa att jag var rädd för att bli besviken för att jag kanske hoppades på för mycket, så sa hon: "gör inte det".

Får inte ner fler tankar just nu..

Jag var uppe hos henne i Tisdags, vi hade inte setts på ett tag och det har hänt mycket sist. Hon vart förvånad över att jag gick ur bilen, har inte blivit så förut bara, eller i början var det för att hon inte skulle tvinga mig att träffa hennes kille. Jag hade tänkt att hon skulle få en kram när vi sågs, så vart det inte. Hon ville inte att hennes ex skulle se. När jag tänkt på det efteråt känns det jättekonstigt. Deras hus ligger runt hundra meter från gatan och man "råkar" inte bara se oss. Hon har sagt att hon krävt sin frihet, men då kändes den väldigt bergränsad, att hon inte kan krama en av sina närmaste vänner för att hennes ex kanske kunde se. På morgonen samma dag fick jag ett sms från henne, det stod " skanar dig som fan", så får man inte ens en kram när vi äntligen ses.

Jag försöker att inte hoppas på för mycket, men jag drömmer mycket. Ingen vet hur det kommer att bli. Jag försöker bara att låta tiden gå, att hon ska få den tid hon behöver, och under den tiden kan henens ex forsätta att fjäska och väcka henne ur mardrömmar.
Det är ju inte så att hon väljer emellan honom och mig, utan emllan honom och inte honom, men det är klart att möjligheterna för att det skulle bli vi ökar ju om hon är singel.

Jag är så rädd att bli besviken, det värsta som kan hända mig i det här fallet är att dom blir ihop igen, och att allt blir som förut, fast det skulle nog bli värre än förut. Jag försöker vara en bra vän iaf, vet inte om jag lyckas, är ju rätt partisk, det är en svår balansgång. 



  

Jag hörde av henne idag, väldigt lite, Hon orkade inte prata, det var allt hon sa, fick ett sms direkt efter, hon mådde verkligen skit. Jag tror jag vet varför hon mår dåligt, jag antar att det inte har hänt nått annat. Jag har faktiskt svårt att föreställa mig hur man kan må så dåligt, att bara ligga i sängen i flera dagar i sträck, det är ju inte så att jag inte förstår hur hon har det. Jag har mått dåligt ibland, men aldrig så dåligt.
Kändes bra på ett sätt att få veta hur hon hade det iaf, även om det var skit. Ville så gärna bara hålla om henne men hon orkar visst inte prata med nån, som jag förstått det, hoppas hon gör det snart, längtar så efter henne.

Kom på att istället för att lägga små romantiska lappar lite här och var åt sin tjej så kan man skriva så korta saker på msn, när hon är offline, så när hon loggar in så står det "jag älskar dig" eller nått sånt. Nu har jag tyvärr ingen att skirva sånt till, jag skrev  "jag saknar dig" iaf, och det är så jävla sant...

Lördagkväll är det med känns inte som det riktigt, och telefonen är tyst. Alla är upptagna. En kompis skulle till en annan kompis på parmiddag, med den nya tjejen. Förstår inte den grejen riktigt. Vad jag vet blev han aldrig bjuden på middag förut, men nu när dom är två par så...märkligt...

Jag jobbar mest, så när hon orkar att ses igen så ska jag kunna åka nästan direkt. Inga "måste göra" saker, även om jag har en del såna kvar, och kommer alltid att ha. Har jobbat 14 timmar idag. Oron över vad som ska hända med oss har nog bytts lite mot längtan (stavning?) efter att få träffa henne, höra henne känna henne. För en vecka sen hade vi en av dom bästa stunderna jag varit med om...

Satt och läste i hennes blogg och insåg att jag lyssnade på "hennes" låt. Sen du var här med Lars Winnerbäck, jag lyssnade mycket på den när vi hade träffats, den stämde in så bra tycker jag.

Satt som sagt och läste lite, det finns rätt mycket jobbiga saker att läsa, som jag undviker just nu, men också en del roliga, som när hon fick ett jack i pannan, är nog bara vi två som vet vad som hände egentligen :P. Har suttit och kollat på dom få bilder jag har på henne med, saknaden är stor.

Allt handlar verkligen om henne, hela mitt liv. Jag tänker alltid för mycket, mest på det som varit med henne, och emellan oss, men när hon vara här i helgen så tänkte jag nästan bara på nuet, att vi var där just då. Jag tänkte väl lite framåt, men det var ju så osäkert så jag ägnade inte många tankar åt det heller. Hon styr över mina framtidsplaner, vad jag vill göra och sånt. Jag har kännt ett behov av att komma bort, ha lite semester, men efter helgen så känner jag inget av det längre.

Jag har gått och lagt mig extremt tidigt hela veckan, lite för att inte vara trött om vi skulle ses, det går oftast åt en hel natt när vi ses. Igår gick jag och sov för att jag orkade inte vara uppe när jag inte fick tag på henne i telefon.
Jag är väldigt rädd för att bli besviken, och risken finns verkligen. Jag hoppas nog på för mycket, det skulle hon också gjort, det värsta är hon har nog gjort det, flera gånger, men det visste jag inte då.

Saker jag vill prata med henne om får jag hålla inne med ett tag, så jag skriver väl en del här så får jag hoppas att hon läser snart.

Hon har sagt att hon tror inte att jag blivit kär i henne tillslut om hon inte hade haft pojkvän. Jag tycker att det är så svårt att svara på eftersom jag har ingen aning om hur det hade varit emelln oss då, jag har försökt förklara för henne, men det är gått sådär.
När det var nära att bli nått emellan oss så kände jag mig osäker, och var väldigt rädd för att såra henne, jag hade gjort det förut och det fick inte hända igen, så jag sa att jag inte ville ha ett förhållande med henne, trots att jag inte var säker, jag kände att jag inte kunde låta henne vänta längre. Jag trodde det blev bäst så. Två veckor senare så var vi på Winnerbäck, det kändes lite konstigt och jag tänkte mest på vad jag fick göra som vän, om jag fick stå bakom och hålla om henne som jag gjort på alla andra konserter vi varit på. När vi kom ut så ringde hon sin kille direkt, hon sa att hon ville ha massage när hon kom hem, nått som jag hade gett henen två veckor innan, kändes jättekonstigt.

Vi träffades i stan ett tag innan jul, kändes rätt bra, men jag såg på henne nångång och tänkte att jag aldrig mer skulle få röra henne.
Sen så sågs vi inte på ett bra tag. Hon gick igenom rätt jobbiga saker och jag ville vara där för henne men kände mig maktlös på nått sätt, jag vågade inte ringa för jag var rädd för vad hon skulle säga, och att jag inte skulle ha nått att komma med, när jag ringde tillslut var det över, hon hade flyttat in hos sin kille.
Vi hördes inte av mycket i början på året. Innan jag visste vad som hade hänt så var jag lite bitter över att vi inte hade nån kontakt, hade för mig om att hon hade sagt att det inte skulle bli så stor skillnad mot föut, och jag trodde att det vara just det som hänt. Kommer ihåg att jag visste knappt om jag ville vara vän med henne, råkade säga det till henne med, det vara nära att det tog slut emellan oss, som vänner, känns hemskt såhär efteråt.

Tiden så vi inte hördes av så insåg jag vilket misstag jag hade gjort, jag hade tänkt så förut men hela tiden trott att det skulle gå över. Jag tänkte på att om vi skulle bli ihop så skulle hon blivit min första flickvän, och nån mer perfekt kunde jag inte tänka mig. Jag insåg hur lika vi var, hur bra vi hade passat ihop.
En kompis sa i Lördags att vi var rätt lika, men det hade mest med bilkörning att köra.

Hoppas jag kunde förklara bättre den här gången.

Har det nått några dagar än ? Nä, det har gått knappt en, hon sa det i morse. Har jobbat i typ tretton timmar idag, har mest suttit och kört så det är inte så jobbigt, fysiskt iaf. Psykiskt är det skitjobbigt, inte pga jobbet utan för att tiden går så långsamt, vill att dom där dagarna ska gå snart så jag får höra hennes röst igen. Ska sova nu, imorgon har det en dag iaf..

Saknaden sliter...

"Vi kanske kan höras om några dagar". Om några dagar?? Jag har knappt klarat en dag. I början kändes det bra att veta hur det låg till och så, men saknaden och längtan sliter i mig, men också en oro, hur det kommer att bli. Jag vet att jag är ute på svaga is, att det kan brista när som helst.
Känns tråkigt också att hon valde att lämna mig utanför det här, hade hon velat har jag varit där och stöttat henne, men hon har nog en bra anledning till det, hoppas jag.

Hur länge är några dagar? Hur länge måste jag vänta?  

Kompisar jag pratat med har frågat lite om oss. I Måndags hade jag nog kunnat berätta hur det låg till, men idag så ville jag inte säga nått alls, orkade inte. Jag har ju knappt pratat med henne, några korta telefonsamtal, känns mer och mer som att helgen bara var en dröm...

Nu tänker jag på mig själv igen, jag måste försöka att ställa upp för henne, när som helst hon behöver det, det är hon som har det jobbigt, hon behöver inte mer saker att oroa sig för, te.x hur jag har det.

"I will remember those hours for the rest of my days"
Oh Horatio - Tiger lou

Har fått två sms av henne nu, förstår nu varför hon inte svarat, känns lite tråkigt bara att jag inte fick veta nått innan, men jag får försöka att inte tänka på mig själv så mycket, hon går före allt annat. Hon sa att vi kunde höras av några dagar.

Tre dagar framåt ska jag ägna mig åt tre saker, jobba mycket, sova lagom och äta när jag hinner. Ska jobba så att allt blir klart på Lördag, så jag kan vara ledig på Söndag, vet ju inte än om vi kommer att ses, men jag har dom tankarna. fast det spelar ju ingen roll vilken dag det är, jag skulle släppa allt för henne...

Jag har ringt 4 gånger idag, lika många gånger har hon inte svarat. vet inte vad jag ska göra, finns inget jag kan göra egentligen, saknar henne så mycket, Jag vill inte nåt speciellt egentligen, vill bara höra hennes röst.

Jag är också rädd för att hon ska säga att hon har gett honom en andra chans, och att hon inte svarar för att hon inte vet hur hon ska berätta det för mig. men jag hoppas det bara är saker jag hittar på, även om det är fullt möjligt. Det kan bli så bra, men det kan också bli väldigt dåligt...

Ska sova nu, orkar inte vänta längre. Jag har sagt att hon får ringa vilken tid som helst, men jag tror inte att hon ringer inatt,....

Hon ringde igår, och väckte mig, men det gjorde inget. Hon hade läst nått om hästar men kom inte på var hon hade läst det, hon var rätt irriterad över att hon inte kom på det. Jag tyckte mest att det var trevligt att prata med henne, gick och lade mig med ett leende iaf, hon är ju så gullig.

Saknar henne som fan, och jag vet inte riktigt när vi kan ses nästa gång. Har inte blivit så långa samtal så jag har inte kunnat frågat om det.

Men jag är lite rädd också, att allt bara var en dröm och att allt kommer att bli som förut igen. Vet inte om jag ska tänka på det för att vara lite förberedd, men då blir jag ju deppig, och det vill jag inte vara, inte efter en sån här helg. Egentligen vet väl ingen hur det kommer att bli..

Jag försöker att vara en bra vän iaf, under dom förutsättningar vi har, med avstånd och tidsbrist..

Pratade med henne förut, det var trevligt, även om det kändes lite tungt när jag frågade hur det var med henne, men sånt måste man också prata om, och kunna prata om, och prata är nått vi verkligen är bra på känns det som. Blev inget långt samtal, hon skulle se på tv, jag antar (och hoppas lite) att det fanns nån annan aledning till att hon ville avsluta.

Ska ringa imorgon, så nu ska jag sova så jag får några timmar att gå, väntar redan på att få ringa henne när hon slutat jobba...

Lite mer om helgen

Det var jätte härligt att få visa upp lite mer av mitt liv och att hon träffade mina kompisar, även om hon inte förstod vad dom sa först :P. Var härligt att veta att hon skulle vara hemma när jag kom in på morgonen, var inte alls lika kul idag. Vi låg och såg på dålig tv, och lite annat som hon gillade, te.x hästhoppning. Jag är ju inte alls intresserad, men man får ju offra sig lite, och det är dessutom roligare att kolla på när nån är intresserad.

Hon sa igår att hennes kille kanske läser  i min blogg, det känns sådär. Hon gjorde slut med honom precis innan hon åkte till mig. Jag förstår henne mer ju mer jag tänker på det. Vet inte vad som händer nu, det visste inte hon heller.
Hon har det väldigt jobbigt just nu, och jag måste försöka stötta henne, även om jag inte är riktigt rätt person, med tanke på hur jag känner för henne. Jag kan ju inte te.x ge henne råd som kan göra att dom kanske blir ihop igen, det vore lite som självmord, fast plågsammare...

Helgen var toppen. Det mesta känns bra faktiskt, fast osäkert med, vad som ska hända.

Ja, det blir inte mer, vet inte vad jag ska skriva mer så..

 Hon ringde förut, hon mådde skit, fast det märktes inte så mycket. Jag hade inte så mycket att säga. Jag var rädd för det förut, att inte ha nått att säga när hon var ledsen, men nu har jag kommit över det.

Jag vet inte vad som händer nu. Allt bara snurrar. Antagligen händer inget, allt är som vanligt...

Jag har skärpt til mig på sistone och börjat ringa mer till henne och så, och jag skulle ringt henne ikväll, om jag visste vilket nummer hon hade. Hon har haft sin killes mobil ett tag nu, men jag skickade ett sms förut och fick inget svar, han har abonnemang så pengar finns. Jag var ute på msn i mobilen förut när jag jobbade, bara för att hon kanske kunde vara inne, det var hon, men då funkade inte som det skulle och hon loggade ut efter en stund. Så jävla frustrerande. Jag vill inte ringa för att riskera att hennes kille svarar, dom har bråkat, om mig, så det vore inte så lyckat...

Har skickat ett sms till båda numren nu, får se vad det blir. Om jag fick tag på henne så kunde jag säga att jag kunde komma upp om hon ville...men det blir väl inget med det..känner jag på mig..

Fy fan så jävligt det är, att inte bara kunna ringa upp henne. jävla skit...

Var tvungen at svära lite till över det..

Jag har gått över till att bli mer hennes vän, kändes som att det behövdes, frågan är vad som händer när det inte känns att det behövs längre, om tvivlen kommer tillbaka, och om det ska gå up och ner såhär en tid framåt.

Hon hade skrivit en låttext i sin blogg idag, en text som jag tycker handlar om oss, sen första gången jag hörde den, men eftersom det är en schlagerlåt så lyssnar jag aldrig på den.

Jag hoppas egentligen inte på nått, när jag tänker att det kanske finns nått kvar, så kommer jag på i samma stund att det är otänkbart. Men jag tror att jag endå hoppas, undermedvetet så vill jag nog tro på oss, och dom tankarna kan jag inte styra över, eftersom jag knappt vet att dom finns...

"You and I belong together
We share a hidden past"