Det där med kärlek..
Jag har ett komplicerat förhållande till kärlek, jag har aldrig varit riktigt lyckligt kär, det har bara känts härligt vissa stunder, har aldrig svävat på rosa moln.
Det känns som jag har stått vid sidan om och sett alla andra bli ihop och göra slut osv, och jag gillar inte riktigt det jag har sett.
En kompis från gymnasiet och hans flickvän var två månader ifrån att fira fyra år tillsamans när hon gjorde slut, och enligt honom slängde ut honom, en månad senare var hon ihop med hans kompis.
Jag satt nyss och kollade runt lite mest, har sovmorgon så jag vill sitta uppe lite extra. Kollade på en tjejs bildagbok. man kan nog inte säga att jag känner henne, men vi har många gemensamma kompisar från gymnasiet. Hon har varit ihop med sin kille i över tre år och dom är förlovade. Nu såg jag på bilddagoken att hon hade skrivit att han varit otrogen, dom som verkade så fina ihop. jag fick en mindre chock faktiskt, och jag blir sällan chockad.
Ja, det var dom exemplen jag kom på just nu.
Jag pratade med Elinor igår på msn. Hon var ledsen. Två av hennes katter hade blivit ihjälkörde med tre dagars mellan rum. Dessutom så är hennes son sjuk väldigt ofta och hon hade blivit varslad från sitt jobb, vilket jag tänkte att det kunde vara lite bra för att både jobba, studera och vara mamma är extremt påfrestande, men jag sa det inte för det finns andra sidor av det också, som att dom nyss har flyttat till hus, hus är dyra. Hon sa också att förhållande knakade, vilket jag, mot min vilja började fundera mycket på.
Grejen är att jag nog läst en eller två "vi fann varandra efter 40 år"artiklar för mycket. Att det mest otroliga kan hända. Visst, det är kanske möjligt att det kunde bli nått emellan oss i framtiden, men det är väldigt osannolikt, men jag tänker ofta osannolika tankar, vilket kommer leda till att jag inte kommer bli förvånad särskillt ofta, eftersom jag redan har tänkt på det. Vet inte om det duger som förklaring...
Hon har skrivit på sin facebookprofil "kan livet bli mer motigt?" Jag tänkte att jag skulle skriva nått uppmuntrande, men vad svarar man på det. "Nä, det kan det inte", eller "ja, det kan det", det är ju inte särskillt uppmuntrande.
"När du träffat botten, kom ihåg mig då"
"I hope you have the time of your life"
Vi var några stycken som gick på bio ikväll. Innan vi skulle gå in så såg jag en en kompis satt utanför, och en till, och en till, från gymnasiet, sen kom det ännu en till. Vi hann inte prata så mycket egentligen, men jag kände efteråt att jag saknat dom. Jag har tänkt minst hundra gånger att jag ska ringa, men det blir liksom inte.
"Jag borde ringt men att ringa nu känns lite fånigt och kort"
Jag har ju några lediga dagar, jag kanske borde ta nån av dom och åka upp och hälsa på.
Jag är ledig på onsdag, men jag tänkte försöka att hälsa på henne, har inte pratat med henne så mycket, hon ringde idag för att tala om hur det var med henne, det var inget vidare. Så jag måste ägna mig åt henne, jag har inte mycket tid men den tiden lägger jag gärna på henne.
Men när jag träffade dom vid bion så blev det en liten väckaklocka, måste styra upp det här snart.
"Vi har skuggorna bakom oss trots allt"
Jag försöker rycka upp mig lite. Gå upp i tid på morgonen, äta bra, och gå och lägga mig tidigt, det sista går väldigt dåligt just nu.
Vid tio kom jag på att jag hade en gitarr, så jag satt med den i nästan en timme, inte för jag kan spela, men det är skönt att bara sitta och plinka lite. Försöker lära mig men det går väl sådär, har inte ägnat så mycket tid heller.
Kollade på en liveversion av solen i ögonen, den senaste liveversionen är jävligt bra. klippet var från den 23/8:de, då var vi där. Jag stod bakom henne och höll om henne, som vi alltid gör när vi är på konsert. Efter nästan två timmar kunde jag inte röra armarna, men det gjorde inte så mycket. Det kom en tjej och försökte komma längre fram. Jag hörde att hon sa: "här står bara kärlekspar", jag tänkte då att om det ändå vore så bra, men det var en underbar kväll, som jag aldrig kommer att glömma.
Fick se idag att Mustasch spelar i närheten den 27:de. Jag har tänkt att jag ska försöka att se mer livemusik, och nu verkar det gå min väg också. Tänkte ju åka till Hultsfred bara en kväll i somras, men jag var för trött då.
Och Emil Jensen spelar nästa vecka, det borde jag åka på. Är ledig dagen efter så jag skulle kunna hälsa på henne efteråt när jag är i närheten. För jag kommer nog få gå dit själv, för hon förstår inte vad han sjunger :P. Fast hon är ju inte ensam. Det kom fram en kille till Emil efter en konsert och sa: "Emil, det var en jävligt sjyst konsert, men vad var det för språk du sjöng på? var det franska?" han satt dessutom längst fram..
Tänkte lite idag på hur det har blivit emellan oss, tänker ju nästan jämt på det. jag kan se positvit på det, för vi har kommit varann så mycket närmare det senste året, kanske mest det senaste halvåret, och vi växer fortfarande. hade vi blivit ihop för ett år sen hade vi nog inte gjort det på samma sätt, men det är ju min största dröm fortfarande..
Vid tio kom jag på att jag hade en gitarr, så jag satt med den i nästan en timme, inte för jag kan spela, men det är skönt att bara sitta och plinka lite. Försöker lära mig men det går väl sådär, har inte ägnat så mycket tid heller.
Kollade på en liveversion av solen i ögonen, den senaste liveversionen är jävligt bra. klippet var från den 23/8:de, då var vi där. Jag stod bakom henne och höll om henne, som vi alltid gör när vi är på konsert. Efter nästan två timmar kunde jag inte röra armarna, men det gjorde inte så mycket. Det kom en tjej och försökte komma längre fram. Jag hörde att hon sa: "här står bara kärlekspar", jag tänkte då att om det ändå vore så bra, men det var en underbar kväll, som jag aldrig kommer att glömma.
Fick se idag att Mustasch spelar i närheten den 27:de. Jag har tänkt att jag ska försöka att se mer livemusik, och nu verkar det gå min väg också. Tänkte ju åka till Hultsfred bara en kväll i somras, men jag var för trött då.
Och Emil Jensen spelar nästa vecka, det borde jag åka på. Är ledig dagen efter så jag skulle kunna hälsa på henne efteråt när jag är i närheten. För jag kommer nog få gå dit själv, för hon förstår inte vad han sjunger :P. Fast hon är ju inte ensam. Det kom fram en kille till Emil efter en konsert och sa: "Emil, det var en jävligt sjyst konsert, men vad var det för språk du sjöng på? var det franska?" han satt dessutom längst fram..
Tänkte lite idag på hur det har blivit emellan oss, tänker ju nästan jämt på det. jag kan se positvit på det, för vi har kommit varann så mycket närmare det senste året, kanske mest det senaste halvåret, och vi växer fortfarande. hade vi blivit ihop för ett år sen hade vi nog inte gjort det på samma sätt, men det är ju min största dröm fortfarande..
Misslycka är också en sorts lycka..
Ännu en misslyckad Lördagkväll, eller misslyckad, men det har inte blivit nått med den. Först var jag lite taggad på att göra nått, men sen blev jag trött, och kompisarna skulle hyra en film och gå och lägga sig tidigt.
Jag har suttit och kollat på kort, mest på facebook. Jag måste erkänna att anledningen till det är att hon sa en gång att en tjej hade lagt upp några bilder där hon var med, men jag får inte se hennes profil så jag försöker komma runt det, men det är kul att se på kort också, men också lite jobbigt.
Många kort är från skolan, där jag gick i gymnasiet. Jag gick ut 04, dom korten jag kollar på är på folk som gick ut förra året, eller i år. Jag känner igen några stycken, men annars är dom helt okända för mig, och dom själ mina minnen. Det är samma hus, samma skolgård, samma lägenheter, men med helt andra männsikor, som jag inte känner igen. Jag lämnade det där för några år sen, jag hängde kvar ett tag, men med tiden så blev det mindre och mindre folk jag kände. Jag och en kompis var uppe på julfest för två år sen, det var väl sista gången.
I början på förra sommaren så träffade jag en tjej som skulle ta studenten en vecka senare, på samma skola. Senare på hösten ringde hon och frågade om jag skulle på fest på skolan, det var samma kväll. Egentligen är det inget speciellt med det, men det var min enda kontakt med vad som hände där och så, nu har jag ingen aning, och jag känner nog ingen där ändå, förutom en tjej, hon var ihop med en klasskompis. Hon jobbar på skolan nu, mer vet jag inte, hon svarade inte när jag skcikade mitt andra inlägg på facebook, sånt är jobbigt. Man kan ju inte skriva och säga: "ska du inte svara?". Utan man måste vänta en tag och sen skriva:" Hej! hur är det? Vad gör du nu för tiden ?"
När jag kollade runt lite på lunar så kom jag in på en gammal kärleks sidan, det var tiden innan jag visste hur kärlek på riktigt kändes. Läste lite i hennes blogg, hon och hennes kille håller på och renoverar ett hus, fanns visst ett stall också. Jag kände mig lite nere, jag var väl avundsjuk, kände mig misslyckad. Ibland tänker jag att jag vill ha nått att komma med när man träffar gamla kompisar. Visst, jag har ett företag men knappt nått mer. Jag skulle vilja säga att jag har en familj, vet inte varför, men just nu känns det viktigt, som ett bevis på lycka.
Jag har en fundering om de tre lyckliga bröderna. Mellanbrodern gick i min klass på gymnasiet, han var populär, fick ligga och var rätt bra i skolan. han fyllde den 2/1, vilket bara det är en fördel. Han lillebror var också populär, storebrodern vet jag inte, men jag antar det. Dom var med i tidningen för ett tag sen. Dom äldre bröderna har ett företag ihop, som den yngsta är anställd i. Alla har fasta förhållanden som varat i minst några år, och den älste har barn. Dom tre bröderna är på nått sätt ett exempel på lyckade männsikor.
I början på nästa år tror jag det är nån slags återträff. Jag skulle så gärna vilja ha nått att säga så, och inte bara:"jag har jobbat hemma sen studenten tills jag tog över företaget i våras, sen har jag köpt några bilar också". Det kan jag ju säga till en klasskompis som har rest i indien, jobbat på liseberg och nu lever studentliv. Jag kan ju säga" jag har en blogg som man måste ta sobril för att kunna läsa".
Grejen är väl att jag vill träffa folk egentligen, men jag änstränger mig inte så hårt. som i Lördags när jag var ute en sväng, pratade inte med många alls, det kanske bara var en när jag tänker efter. Jag vill vara full, och bland folk jag känner, eller jättefull på festival, då kan man ju träffa nytt folk.
Föresten så har ännu en tjej som jag inte känner lagt till mig som vän på facebook. Jag har ingen aning om vem hon är, men hon såg ganska bra ut så jag godkände det :P, så kan man också göra. Jag har ju en bild på min bil som profilbild, men jag har ju andra också, lite research tycker jag man kan begära.
Jag blev vän med en tjej jag kände på gymnasiet också, kollade lite på hennes sida, hon ska visst ha barn, alla ska visst ha barn. två tjejer som är lika gamla som mig från gymnasiet har två barn, var alltså. Vad har jag lyckats med? Jag har nån slags åldersnoja. Min pappa är 45 år äldre än mig, jag vill inte vara 45 när jag får barn. Mina kusiner är snart 40, jag lekte med deras barn när jag var liten. Min farfar kommer jag knappt ihåg, han dog när jag var 4-5 år, min farmor hade inget vidare liv så länge jag kunde minnas, hon satt antingen i rullstolen eller låg i sängen, sen flyttade hon till ett hem, där hon gjorde likadant.
Det blir lätt deppigt när man sitter hemma själv en Lördagkväll, och har misslyckats med att både ha roligt eller att gå och lägga sig tidigt.
Pictures of you..
En tjej lade till mig som vän på facebook idag, bara det är ju ovanligt :P. Jag känner henne inte alls, hon gick visst på samma gymnasium, men hon är 88, då hade jag slutat.
Jag kollade runt lite på hennes bilder och så, och hittade en mapp från en annan tjej.
Hon (som är allt för mig) har sagt att det fanns bilder på henne som den tjejen hade lagt upp. Jag gick igenom mappen, alla 40 bilder utan att se henne, gick igenom den en gång till, men hittade inget .Grejen är att jag inte rikigt vill se dom bilderna egentligen, dom är nog tagna precis innan vi träffades, vet inte varför jag känner att jag inte vill se dom, är väl rädd för vad som ska komma tillbaka, har inga minnen från den tiden i övrigt, inga konkreta iaf, för minns, det gör jag verkligen.
Jag kollade runt lite på hennes bilder och så, och hittade en mapp från en annan tjej.
Hon (som är allt för mig) har sagt att det fanns bilder på henne som den tjejen hade lagt upp. Jag gick igenom mappen, alla 40 bilder utan att se henne, gick igenom den en gång till, men hittade inget .Grejen är att jag inte rikigt vill se dom bilderna egentligen, dom är nog tagna precis innan vi träffades, vet inte varför jag känner att jag inte vill se dom, är väl rädd för vad som ska komma tillbaka, har inga minnen från den tiden i övrigt, inga konkreta iaf, för minns, det gör jag verkligen.
Värre än FRA
På Facebook kan alla se vad man gör. Jag har ca 45 vänner, och alla ser vem jag skriver till och vad jag jag skriver, fast jag skriver ju aldrig nått, fast jag har börjat lite med det nu iaf.
Jag pratade med henne förut. Hon hade fått bromsa hastigt när en bil svängde ut framför henne, och hon hade fått ett däck dom låg bakom i huvet. Hon sa att det inte var nån fara, men hon skulle till sjukan iaf, känns bra, för jag vet hur mycket hon hatar att vara där. Hennes kille skulle nog aldrig låta henne slippa heller. Jag är glad att hon har honom, annars skulle jag nog inte kunna sova på nätterna, om hon var ensam.
För ett år och en vecka sen..
Vi var på Mustasch. Jag hittade inte så bra istan så när jag kom till Max ringde jag och sa vart jag var, träffade en kompis från gymnasiet och vi pratade en stund. Sen kom hon, vi pratade lite till sen åkte vi till spelstället, när vi hade gått ur bilarna så gick jag fram och kysste henne.
Sen gick vi in och satt mest och väntade, kysstes ännu mer. Sen började dom spela. Det var ganska lite folk och vi stod lite högre upp vid ett räcke, och kysstes. Hon gick ut för att röka och jag kommer ihåg att jag såg henne direkt när hon kom in igen, hon var så vacker. Jag minns så tydligt när dom spelade "bring me everyone" och hon vände sig om och sa " det här är den bästa låten". Hon har sagt efteråt att hon verkigen var lycklig då.
Sen åkte vi hem till henne, kommer ihåg att jag ställde om klockan på vägen, till vintertid.
Sen spenderade vi natten ihop, det härligaste och underbaraste jag varit med om. Hon har sagt efteråt att närmare varann kan man inte komma.
I Våras när svt visade en livekonsert med Mustasch så grät jag, jag grät när dom spelade "bring me everyone", jag mindes så tydligt allt jag skrivit om nu, och hur mycket jag saknade det.
Känns jobbigt att tänka på det, det har hänt mycket se dess. Just nu känns det sådär, mest för att vi inte har hörts av på ett tag. Jag har varit sjuk i snart en vecka, vi pratade i går morse lite. Jag funderarde på att ringa henne ikväll, men jag orkade inte, får ringa på Onsdag istället, i morgon tänker jag inte ringa, mer om det imorgon..
Jag skulle ta in mitt usb-minne jag har i bilstereon för att lägga in nya låtar, jag gick ca 20 meter från bilen in i huset, nu är det borta, har letat på alla möjliga ställen, och omöjliga. Idag så köpte jag ett nytt, ett precis likadant, jag vill inte bli påmind utan försöka forsätta som inget har hänt, tyvärr kom jag på att mapparna kommer nog inte bli i samma ordning som förut..
Det kan verka överdrivet att bli deppig över en sån sak, men det där minnet var så bra att det var som en vän, med över tusen låtar, jag har suttit och flytttat, låtar gjort mappar och fixat för att allt skulle bli så bra som möjligt, och nu är allt borta, kan ju inte förstå hur det har kunna komma bort.
För några år sen skrev jag till en tjej på lunar, jag tyckte jag kände igen henne, och hon bodde i en stan där jag hade många kompisar. Vi började prata på msn, men inte så ofta så vi började med sms istället. Vi blev vänner på lunar och som kommentar skrev hon: "magnus, jag vill lära känns dig!", och som personlighet hade hon valt söt. Vi träffades aldrig egentligen, eller en gång. Jag stod brevid när hon pratade med en gemensam kompis, men jag sa aldrig vem jag var, hade väl ingen lust. Tänkte idag om jag missade nått med henne, hon måste ju varit intresserad, tror jag, hon skickade en bild på sig själv en kväll. Jag vet att jag tänkte minst en gång: "vad är det för fel på henne". Hon var lite mycket ibland, typ som när hon skickade bilden på sig och jag funderade ut nått bra att skriva så skickade hon ett sms till. Var inne på hennes bilddagbok idag, när man kollade från 06 och jämförde med idag så har hon förändrats väldigt, mycket hårfärgningar och percingar och så, nästan för tuff för mig. Jag tror inte hon kunde varit den stora kärleken men jag kanske hade varit några erfarenheter rikare med henne. Hon hade även en bild där hon låg på sin bil topless och höll för brösten med ena armen. Dom tjejerna jag blir kär i har inte såna biler, inte som jag får se iaf :p.
Igår natt drömde jag att jag just hade börjat trean i gymnasiet. Jag drömde att vi hade lunchrast och jag gick mest omkring lite. Några kompisar satt vid ett bord och jag gick fram och kollade vad dom gjorde, såg i en bok att det stod "kvantfysik", då sa jag att det var absolut inget för mig och gick. Jag hittade ingen att umgås med så jag gick hem, lade mig i sängen, kände mig trött, sen vaknade jag, med en enorm känlsa av ensamhet och saknad. Jag kände mig ju ensam i drömmen, men när jag gick på skolan var jag aldrig ensam, inte som jag känner mig nu ibland, där av saknaden. Det var verkligen en bra tid. idag var en klasskompis taggad i ett album på facebook. han stod med en kärra med en verktygslåda på en öl i handen och jobbarklädd. När jag såg bilden tänkte jag på när vi skulle bygga en friggebod när vi var bakfulla, han hade såna kläder då, saknar honom faktiskt. Det kan vara första gången jag känner saknad av en annan kille, det beror nog mest på att jag har haft närmare relationer till tjejer.
Till sist ett skämt: Vad gillar agent 007 i sängen? Bond-age.
Jobb..
Har blivit förkyld, det går upp och ner, ibland vill jag hellre dö och ibland känns det bättre. Det enda jag har hemma som jag har hört ska hjälpa är whiskey, har druckit lite, men inte så jag kännt av nån alkohol.
Måste jobba några timmar ikväll, kommer inte hinna ringa henne ikväll. Jag ringde igår, då satt hon och försökte få i sig lite mat, och hon var tvungen att sluta för det skulle bli ett jävla liv om hon inte åt. Vi pratade på msn idag, frågade om hon ville komma hit ikväll, hon ville men kunde inte, hon är så klen när hon inte ätit som hon ska. Det var ju lika bra med tanke på vad jag ska göra ikväll. Hon kanske kunde komma imorgon, får hoppas det..
Måste jobba några timmar ikväll, kommer inte hinna ringa henne ikväll. Jag ringde igår, då satt hon och försökte få i sig lite mat, och hon var tvungen att sluta för det skulle bli ett jävla liv om hon inte åt. Vi pratade på msn idag, frågade om hon ville komma hit ikväll, hon ville men kunde inte, hon är så klen när hon inte ätit som hon ska. Det var ju lika bra med tanke på vad jag ska göra ikväll. Hon kanske kunde komma imorgon, får hoppas det..
To be continued...
Det känns jag jag kommer forsätta skriva här, men just nu känner jag inget starkt behov av att skriva.
Det känns rätt bra emellan oss. Hon var här i Fredags, och firade min födelsedag. var väl inte så mycket firande, jag har inte firat sen jag var liten, men vi hade väldigt trevligt, tyvärr blev det sent, och igår blev det ännu senare, så jag ska sova nu..
Det var så trevligt när hon var här och jag längtar till nästa gång, men jag har bara jobb framför mig, massor med jobb, typ nästa Tisdag kanske jag kan börja funderar på nått annat att göra, men jag har själv valt det och jag strävar ofta efter att få saker gjorda, istället för att ha saker att göra..
Tack för mig..
Hon ringde förut, och var jätteledsen. Hon hade läst kommentarerna om henne. hon sa om nån hade skirvit så om mig så hade hon tagit bort dom direkt, men vi tänker väl inte lika antar jag, jag såg inte så allvarligt på dom.
Hon sa emellan tårarna att det kanske var bäst att inte ses mer, jag hoppas att det var mest för att hon var ledsen.
Vi sågs igår och allt kändes jättebra, men nu har jag förstört allt, igen.
Att skriva här har varit skönt många gånger, att skriva av sig så att man slipper gå och bära på det, men det har ställt till med mycket också, särskiltl nu.
Jag får se om jag skriver mer, om några dagar kanske allt är som vanligt igen, eller så är det inte det..
Rubriksättaren har fått sparken..
Det känns bättre idag. Det verkar som jag har olika känslor som går runt i cykler, eller nått.
Jag har fixat så att jag ska besikta bilen i stan när hon ska till veterinären med sin hund, så vi kan ses då, jag tror hennes kille ska med, har inte frågat, det är sånt som märks.
Soran Ismail hade den här låten på sin blogg. När jag lyssnade på den blev jag tårögd, den påminde om gymnasietiden, inte några speciella minnen utan en känsla, och jag tänker på en tjejkompis som bodde i lägenheten under mig, hon lyssnade mycket på sån musik. Vi har inte hörts på länge, kanske skulle ta tag i det..
"Bitter broken twisted mind"
Jag kände att jag behövde utveckla lite efter dom fina kommentarerna.
När hon sa att hon älskade mig och att hon inte skulle kunna se mig med nån annan, hon sa också att hon önskade att man kunde ha två pojkvänner. Hon sa det två dygn efter att hon hade försökt att ta livet av sig, så jag förstår att hon var förvirrad och så, och när hon sa det så brydde jag mig inte så mycket om det, med tanke på hur hon mådde och så, och då var jag väldigt tacksam för att hennes kille fanns där, för annars hade hon nog inte levt idag, men hon har sagt förut att det skulle kunna bli problem för henne om jag hade en annan, hur allvarliga vet jag inte. Hon har också sagt att när jag hittar en ny så kommer jag inte ha tid med henne, det gör mig bara ledsen, att jag skulle förlora min närmaste vän om jag har en flickvän, och jag vet inte om hon verkar så ledsen över det, fast det dröjer nog innan det blir aktuellt. I sommras så trodde hon hade det hade hänt, och hon blev ledsen över att jag inte var lika trevlig i telefon eller nått, då sa hennes kille en dum grej om att det inte gick att lita på såna som mig, nått som han inte vet nåt om, hon blev arg och slängde ut honom. Hon blev arg på honom flera gånger sen och det slutade med att hon gjorde slut innan hon åkte till mig på midsommardagen, och vi hade en underbar kväll ihop, och med mina kompisar. Så när det var dåligt emellan dom så var det skitbra emellan oss, jag har erkännt för henne att jag är ganska missunnsam, och det jar jag ju skäl till.
Jag har inte gjort rätt mot henne innan, svek henne mer än nån någonsin hade gjort, och jag fattar inte hur det kunde bli så.,men det är förlåtet nu, men det finns ju ändå kvar. Det hon har gjort mot mig är knappt i närheten av vad jag gjorde, men hon har ju sagt att jag är förlåten, så man kan nog inte hålla på att jämföra, även om hon började göra det när jag tog upp det hon gjorde.
Jag kan inte skriva om det hon har gjort, för jag har lovat att inte göra det, men jag har blivit kastad emellan hopp och förtvilan.
Jag ringde henne igår, och dom senaste gångerna vi har pratat så har hon skrikit älskling rakt in i luren när hon ropat på sin kille, känns jobbigt, men jag känner inte att jag kan begära att hon ska anpassa sig.
Hon pratade om att hon hade skrivit till komux för hon hade tänkt börja plugga, så det var klart tills att hon skulle skaffa barn om några år, kändes ännu jobbigare, och jag berättade för henne att jag tänkt mycket på det och att jag har tänkt att vi kunde varit en familj nu, då sa hon nått om att det inte var hennes fel. jag vet att det är mitt fel, men jag var inte ute efter att skylla på nån, utan att bara förklara varför jag var nere, kändes konstigt att hon sa så.
Sen pratade vi lite mer om hennes "plan" och så, och hon frågade om jag inte hade några planer. Jag har massor med planer, för företaget och hur jag ska kunna förbättra saker, men i övrigt har jag inga, och jag gick och lade mig med en känsla av att inte ha nått liv...
Vi har kännt varann i över tre år nu, vi har varit ifrån varann men alltid hittat tillbaka, ingen av oss har varit någon närmare förut och vi känner båda att vi hör ihop, och jag älskar verkligen henne, men ibland kommer tvivlen, hur jag ska få det att funka bra emellan oss, för som det är nu känns det ohållbart.
Ibland känns det som att vi är som Romeo och Julia, vi älskar varann med kan inte leva ihop, men ibland känner jag ett stort avstånd, vet inte hur jag ska förklara det riktigt...
"Jag vill bara gå hem med dig"
Jag är så kluven om förvirrad, och orolig.
Vi var ute igår, jag kände ingen större lust för att dricka så jag körde. När vi kom fram och skulle parkera så ringde hon, jag släppte av kompisarna, sen satt vi och pratade en lång stund. vi har inte pratat på ett tag, hon är fortfarande sjuk och orkar knappt göra nått. Hon berättade att hon inte mådde så mycket bättre, men att hennes kille skulle tvinga henne till sjukhuset om hon visade att hon fortfarande var dåligt, och återigen är jag i en väldigt svår sits. Jag vill att hon ska gå till sjukan, men hon vill inte, hon villte inte vara till besvär. Hon ljuger för sin pojkvän så han inte ska vara orolig, sen berättar hon för mig hur det egentligen är. Jag har inte lovat att jag inte ska säga nått, men det behövs kanske inte jämt heller, hon berättar det för mig för att hon vet att hon kan lita på mig.
Egentligen vill jag nog bara skicka ett sms till hennes kille och berätta det hon har berättat för mig, men då skulle jag svika henne, och även om jag är beredd att göra det för hennes eget bästa så känner jag att jag kanske bara har en chans, och när ska jag använda den isf. Risken finns att hon inte anförtror mig igen, och det vore en katastrof för oss båda. Hon berättade igår hur viktigt det var för henne att ha nån att prata med..
När vi pratat klart så gick jag in, det var rätt mycket folk. Det verkar bli bättre i år än annars. Vi satt i baren och hörde knappt vad nån sa. Jag pratade lite med en tjej, som en kompis verkade ha nått på gång med i somras, men det blev visst aldrig nått, mest pga av henne tror jag, men nu verkar det vara tvärtom enligt min kompis. Jag är inte så bra på att prata om sånt med mina kompisar, och jag vill knappt heller. Jag vill inte att dom ska lägga sig i om jag har nått på gång med nån tjej och jag vill därför inte göra likadant.
Vi hörde knappt vad vi sa och jag var nykter, trött och kände mest pressen av att det inte skulle vara tyst.
Men kvällen fick mig att börja fundera. Jag kanske kan träffa nån annan, men hur kommer det bli då. Jag har väldigt ont om tid, och mycket av den lilla fritid jag har ägnar jag åt henne, det skulle inte funka om jag hade en flickvän. Hon har sagt att hon skulle nog ha problem med det. Hon har också sagt att hon inte skulle kunna se mig med nån annan, fast då mådde hon jättedåligt och hon har sagt att det bara var svammel. Det var samtidigt som hon sa att hon älskar mig, det känns tärande att få höra nått man längtat efter, för att sedan höra att det är svammel.
Om jag träffade nån ny snart så skulle det nog aldrig kunna leda till nått seriöst, och jag vet inte om jag vill ha det heller, jag är så kluven.
På ett sätt känns det skönt om man skulle ha nån att typ bara fyllehångla med ibland, inga förpliktelser eller djupa känslor, samtidigt känns det falskt. Jag gillar när det är äkta och djupt, som vi kunde ha haft det, eller som vi har egentligen. Jag vet inte om jag orkar släppa in nån, så nära..
Den här låten är en av våra låtar. Vi hade varit på Winnerbäck för första gången och vi hade kyssts halva natten, klockan var tre när vi sa hejdå, och den här låten spelades i bilstereon..
Vi var ute igår, jag kände ingen större lust för att dricka så jag körde. När vi kom fram och skulle parkera så ringde hon, jag släppte av kompisarna, sen satt vi och pratade en lång stund. vi har inte pratat på ett tag, hon är fortfarande sjuk och orkar knappt göra nått. Hon berättade att hon inte mådde så mycket bättre, men att hennes kille skulle tvinga henne till sjukhuset om hon visade att hon fortfarande var dåligt, och återigen är jag i en väldigt svår sits. Jag vill att hon ska gå till sjukan, men hon vill inte, hon villte inte vara till besvär. Hon ljuger för sin pojkvän så han inte ska vara orolig, sen berättar hon för mig hur det egentligen är. Jag har inte lovat att jag inte ska säga nått, men det behövs kanske inte jämt heller, hon berättar det för mig för att hon vet att hon kan lita på mig.
Egentligen vill jag nog bara skicka ett sms till hennes kille och berätta det hon har berättat för mig, men då skulle jag svika henne, och även om jag är beredd att göra det för hennes eget bästa så känner jag att jag kanske bara har en chans, och när ska jag använda den isf. Risken finns att hon inte anförtror mig igen, och det vore en katastrof för oss båda. Hon berättade igår hur viktigt det var för henne att ha nån att prata med..
När vi pratat klart så gick jag in, det var rätt mycket folk. Det verkar bli bättre i år än annars. Vi satt i baren och hörde knappt vad nån sa. Jag pratade lite med en tjej, som en kompis verkade ha nått på gång med i somras, men det blev visst aldrig nått, mest pga av henne tror jag, men nu verkar det vara tvärtom enligt min kompis. Jag är inte så bra på att prata om sånt med mina kompisar, och jag vill knappt heller. Jag vill inte att dom ska lägga sig i om jag har nått på gång med nån tjej och jag vill därför inte göra likadant.
Vi hörde knappt vad vi sa och jag var nykter, trött och kände mest pressen av att det inte skulle vara tyst.
Men kvällen fick mig att börja fundera. Jag kanske kan träffa nån annan, men hur kommer det bli då. Jag har väldigt ont om tid, och mycket av den lilla fritid jag har ägnar jag åt henne, det skulle inte funka om jag hade en flickvän. Hon har sagt att hon skulle nog ha problem med det. Hon har också sagt att hon inte skulle kunna se mig med nån annan, fast då mådde hon jättedåligt och hon har sagt att det bara var svammel. Det var samtidigt som hon sa att hon älskar mig, det känns tärande att få höra nått man längtat efter, för att sedan höra att det är svammel.
Om jag träffade nån ny snart så skulle det nog aldrig kunna leda till nått seriöst, och jag vet inte om jag vill ha det heller, jag är så kluven.
På ett sätt känns det skönt om man skulle ha nån att typ bara fyllehångla med ibland, inga förpliktelser eller djupa känslor, samtidigt känns det falskt. Jag gillar när det är äkta och djupt, som vi kunde ha haft det, eller som vi har egentligen. Jag vet inte om jag orkar släppa in nån, så nära..
Den här låten är en av våra låtar. Vi hade varit på Winnerbäck för första gången och vi hade kyssts halva natten, klockan var tre när vi sa hejdå, och den här låten spelades i bilstereon..
Ruriksättaren har fått prestationsångest...
Jag vill byta bil. den jag har går ju väldigt bra, men den är faktiskt väldigt ful. Jag sitter och kollar ibland, och drömmer om en nyare bil, och det är ju inte alls omöjligt. Grejen är väl att jag redan har ett lån på en annan bil, som stått utan bakaxel i ett år nu. Jag vet inte om banken vill låna mig till en till bil. Skulle vara skönt med en bil som man kan kosta på lite extra, hitils har jag bytt bil varje år.
Jag tänker mycket på det som varit emellan oss, saknar de fina stundera och ångrar misstagen, men jag känner typ att jag har förstört mitt liv, för vi kunde varit jävligt lyckliga ihop, svårt att vara glad då.
En del känner jag skuld för som jag inte kunnat ändra på, men tanken finns ju endå. Om vi blivit ihop från början och hon flyttat hem till mig så hade hon sluppit mycket skit, eller om jag bara hade ställt upp för henne när hon verkligen behövde det.
Jag orkar inte skriva nått mer ikväll, ska lägga mig i soffan och äta tunnbröd tror jag. Tunnbröd är världens godaste sak som går att äta just nu.
Lämnar en liten rolig låt..
"I´m glad you stood in my way"
Hon hade varit inne på facebook idag, min första riktiga kärlek. Hon hade skrivit till en kompis hon hade när vi gick på gymnasiet, hon skrev att hon tänkte på henne, jag tänkte då att mig tänker hon visst inte på. Jag kanske borde skriva till henne, men jag vill inte ha nån envägs relation, fast det har jag ju med dom flesta, som msn te.x. det är nästan aldrig nån som skriver till mig, det finns egentligen bara en...
Jag skulle ringa henne ikväll tänkte jag, sen läste jag hennes blogg. Hon skrev att älsklingen var så snäll och hjälpte henne, jag vill ju va hennes älskling och hjälpa till. Jag är rätt nere några gånger varje dag nu för tiden.
Hon har varit sjuk i några dagar, jag föreslog att jag kunde komma upp idag, men hon ville inte det riktigt, hon kunde må illa precis när som helst, och det vore väl lite jobbigt om jag åkte 12 mil upp och hon orkade ses i en kvart, men jag vill ju vara hos henne. Hennes kille får ju det, får se henne hur dålig hur hon är, och känner sig..
Jag tar och ringer henne nu, Saknar henne så..
Om man är nere är det här kanske inte rätt låt, men den är bra.
Rubriksättaren har gått och lagt sig..
Ikväll blev det ensamt med, har jobbat tills nu. Hörde att det kunde bli mycket regn imorgon så jag har fixat lite, så nu jävlar ska det regna, annars jävlar.
När jag loggade in på msn förut så var hon inne. Hon som var min första riktiga kärlek. jag var väl online i 20 25 minuter, men jag "hörde" inget från henne. Jag hade ju kunnat skriva till henne, men jag är trött på att vara den som hör av sig, utan att få nått tillbaka. Jag trodde det kunde bli riktigt bra emellan oss när vi sågs i vintras, men tydligen inte. Jag hade varit rätt mottaglig för nån att prata med förut ikväll, jag var rätt nere.
Den där månaden som dom inte varit ihop plågade mig, allt var så oviisst, fast det är väl knappt bättre nu. Jag skulle vilja berätta för henne hur den tiden var för mig, men jag är rädd att jag ska låta anklagande.
Har ju massor att skriva om, men jag håller på att somna. Har en teori pågång om att jag är allerigsk mot kärlek..
Tack r för din kommentar. Det hjälpte lite, hade nog hjälpt mer om jag läste den igår när jag var nere, nu är jag mest..trött..
Rubrik saknas
Känner mig så jävla ensam ikväll. Ringde en kompis förut, dom var påväg till en annan kompis som fyller år i morgon, skulle väl fira eller nått, Jag visste inget om det. Jag är ju dålig på att höra av mig ibland, och jag har bara egentligen en kompis jag kan ringa till utan att vilja nått särskilt. när jag ringde ikväll sa han " vi kan ju höras senare". Det var över två timmar sen. Om han hör av sig och jag kommer dit så finns säkert det enda att göra och se på tv, och få höra om vad dom gjorde innan jag kom.
Jag hann inte med att äta middag idag, funderar på att åka och köpa pizza, åka själv och köpa en pizza, ensam. På pizzerian kommer dom tänka "han ska äta pizza ensam ikväll". Jag åt pizza förra fredagen, då var hon med.
VI har inte pratat på några dagar nu, förutom sms då. Hon mår jättedåligt och orkar inte göra nått. Mer vet jag inte egentligen. Skrev i ett sms förut att hon kunde höra av sig när hon orkade, hoppas bra det kom fram, tekniken är emot oss. För några veckor sen så svarade hon på ett sms jag skickade i sommras... Känns skit att inte kunna vara hos henne. Önskar att det var jag som fick torka upp hennes spyor...
Ska försöka komma iväg och köpa mat. Nått som är värre än att sitta hemma och äta pizza ensam en Fredagkväll måste väl vara att sitta hemma och vara hungrig.
Jag hann inte med att äta middag idag, funderar på att åka och köpa pizza, åka själv och köpa en pizza, ensam. På pizzerian kommer dom tänka "han ska äta pizza ensam ikväll". Jag åt pizza förra fredagen, då var hon med.
VI har inte pratat på några dagar nu, förutom sms då. Hon mår jättedåligt och orkar inte göra nått. Mer vet jag inte egentligen. Skrev i ett sms förut att hon kunde höra av sig när hon orkade, hoppas bra det kom fram, tekniken är emot oss. För några veckor sen så svarade hon på ett sms jag skickade i sommras... Känns skit att inte kunna vara hos henne. Önskar att det var jag som fick torka upp hennes spyor...
Ska försöka komma iväg och köpa mat. Nått som är värre än att sitta hemma och äta pizza ensam en Fredagkväll måste väl vara att sitta hemma och vara hungrig.
"Everybody hurts...sometimes"
Det är bra nu. Vi har pratat lite i telefon, och hon kanske kommer hit på Fredag. Det mesta känns rätt bra.
Everybody hurts måste vara en av världens finaste låtar, som man kan se på två olika sätt. Antingen att allt är skit, eller att det finns hopp...
Everybody hurts måste vara en av världens finaste låtar, som man kan se på två olika sätt. Antingen att allt är skit, eller att det finns hopp...
For the good old times
Dom senaste dagarna har jag kännt en stor saknad, Saknar gymnasietiden. Det beror nog på elfte September. Det är sju år sen. Jag kommer ihåg vad jag gjorde när det hände, inget speciellt men endå. Vi bodde tre kompisar i ett hus och det var nyheter på tv. Jag tänkte mest "jaha" och så var det inget mer med det. Men att det är sju år sen, känns som en slags ålderskris.
Det var verkligen en bra tid. När man kom hem vid fyra och såg på Simsons och om man var trött så kunde man sova lite mellan avsnitten.
Tiden går så långsamt, men åren går så fort. Jag jobbar på och så, och väntar, jag väntar på att nått stort ska hända, vill att det ska komma nått nytt, nån som väcker upp känslor, nån ny. Egentligen vill jag inte träffa nån ny, men jag är väl tvungen.
Förut satt jag och kollade på mitt skirvbordunderlägg, ett riktigt alltså, inte på datorn. Det var ett flygfoto, man såg en slätt med en massa fält och ett samhälle med hus. Jag kollade efter vart det var taget. Det var över stället där jag gick på gymnasiet. man såg skolan på kortet, och alla vägar, och jag bara satt och mindes en stund...
På facebook läste jag att en klasskompis från gymnasiet hade flytta till Växsjö. Det är ju "bara" 15 mil dit, mycket närmare äm Göteborg där hon bodde förut iaf. Hon skulle ha inflyttningsfest, Det vore möjligt för mig att åka dit. Men vi var aldrig jättebra kompisar, och har ingen kontakt alls idag. Hon är som många andra från den tiden: bara en person i en lista på msn eller facebook, alla har sitt nu.
down in black
Jag kollar lite på kristallengalan. Mia och Klara vann nyss för bästa humorprogram. Jag undrar hur det kommer sig att jag hatar saker som är populära. Det är väldigt jobbigt ibland iaf. Mia och Klara har jag alltid tyckt illa om, så det är ingen "grej" jag har att tycka illa om populära saker.
Fast jag funderar på att sluta använda google, för att dom är väldigt stora. Jag gillar inte när saker blir för stora. Fast jag har inget emot Microsoft, för det började med några kompisar som starade ett företag ihop, från grunden.
Jag känner mig rätt allmänsbildad. Jag lyssnar massor på radio hela dagarna, men ibland blir det för mycket, nyheter som man inte vill veta egentligen, sånt som man känner sig ledsen och maktlös över..
Jag är nog en rätt deppig männsika egentligen...
Jag ringde henne ikväll, vi pratade rätt mycket. Sånt som jag har trott tydde på lite avstånd emellan oss vara bara missförstånd, och jag kanske överdriver en del, men en del kan jag inte förklara. Men jag vill och tänker inte förlora henne som vän. Jag har börjat le för mig själv när jag tänker på saker hon sagt eller gjort..
Fast jag funderar på att sluta använda google, för att dom är väldigt stora. Jag gillar inte när saker blir för stora. Fast jag har inget emot Microsoft, för det började med några kompisar som starade ett företag ihop, från grunden.
Jag känner mig rätt allmänsbildad. Jag lyssnar massor på radio hela dagarna, men ibland blir det för mycket, nyheter som man inte vill veta egentligen, sånt som man känner sig ledsen och maktlös över..
Jag är nog en rätt deppig männsika egentligen...
Jag ringde henne ikväll, vi pratade rätt mycket. Sånt som jag har trott tydde på lite avstånd emellan oss vara bara missförstånd, och jag kanske överdriver en del, men en del kan jag inte förklara. Men jag vill och tänker inte förlora henne som vän. Jag har börjat le för mig själv när jag tänker på saker hon sagt eller gjort..
