Tänker på dig..
Jag hörde av henne idag, väldigt lite, Hon orkade inte prata, det var allt hon sa, fick ett sms direkt efter, hon mådde verkligen skit. Jag tror jag vet varför hon mår dåligt, jag antar att det inte har hänt nått annat. Jag har faktiskt svårt att föreställa mig hur man kan må så dåligt, att bara ligga i sängen i flera dagar i sträck, det är ju inte så att jag inte förstår hur hon har det. Jag har mått dåligt ibland, men aldrig så dåligt.
Kändes bra på ett sätt att få veta hur hon hade det iaf, även om det var skit. Ville så gärna bara hålla om henne men hon orkar visst inte prata med nån, som jag förstått det, hoppas hon gör det snart, längtar så efter henne.
Kom på att istället för att lägga små romantiska lappar lite här och var åt sin tjej så kan man skriva så korta saker på msn, när hon är offline, så när hon loggar in så står det "jag älskar dig" eller nått sånt. Nu har jag tyvärr ingen att skirva sånt till, jag skrev "jag saknar dig" iaf, och det är så jävla sant...
Lördagkväll är det med känns inte som det riktigt, och telefonen är tyst. Alla är upptagna. En kompis skulle till en annan kompis på parmiddag, med den nya tjejen. Förstår inte den grejen riktigt. Vad jag vet blev han aldrig bjuden på middag förut, men nu när dom är två par så...märkligt...
Jag jobbar mest, så när hon orkar att ses igen så ska jag kunna åka nästan direkt. Inga "måste göra" saker, även om jag har en del såna kvar, och kommer alltid att ha. Har jobbat 14 timmar idag. Oron över vad som ska hända med oss har nog bytts lite mot längtan (stavning?) efter att få träffa henne, höra henne känna henne. För en vecka sen hade vi en av dom bästa stunderna jag varit med om...
Kändes bra på ett sätt att få veta hur hon hade det iaf, även om det var skit. Ville så gärna bara hålla om henne men hon orkar visst inte prata med nån, som jag förstått det, hoppas hon gör det snart, längtar så efter henne.
Kom på att istället för att lägga små romantiska lappar lite här och var åt sin tjej så kan man skriva så korta saker på msn, när hon är offline, så när hon loggar in så står det "jag älskar dig" eller nått sånt. Nu har jag tyvärr ingen att skirva sånt till, jag skrev "jag saknar dig" iaf, och det är så jävla sant...
Lördagkväll är det med känns inte som det riktigt, och telefonen är tyst. Alla är upptagna. En kompis skulle till en annan kompis på parmiddag, med den nya tjejen. Förstår inte den grejen riktigt. Vad jag vet blev han aldrig bjuden på middag förut, men nu när dom är två par så...märkligt...
Jag jobbar mest, så när hon orkar att ses igen så ska jag kunna åka nästan direkt. Inga "måste göra" saker, även om jag har en del såna kvar, och kommer alltid att ha. Har jobbat 14 timmar idag. Oron över vad som ska hända med oss har nog bytts lite mot längtan (stavning?) efter att få träffa henne, höra henne känna henne. För en vecka sen hade vi en av dom bästa stunderna jag varit med om...
Missing...
Jaha, det är sent och jag har inte fått nått gjort, ikväll iaf, jobbat har jag gjort idag som fan åtminstone. Var på "dans" ikväll med en kompis. Kom på att jag är nog den enda som går ut och inte vill prata med nån, kände så ikväll iaf, men kompisen hade druckit och känner nästan alla, typ. Men vi kom iväg rätt bra ändå.
Tänkte på henne hela tiden. Hade velat visa upp mer av mitt liv och min tillvaro, och om hon var med hade vi åtminstone haft tråkigt ihop.
Om jag bara visste hur hon har det. Jag har egentligen ingen aning, kan bara försöka tänka mig., men hjärnan drar det några varav extra ibland känns det som. Det som är värst är ovissheten och saknaden.
När jag åkte hem förut så funderade jag på hur jag ändrat på mig sen i höstas. Jag har bekämpat mina egna begränsningar, dom var rätt som, det känns så nu iaf, men ändå ett stort steg. Jag känner mig inte lika maktlös inför att stötta henne längre, förutom nu då. Jag vill verkligen finnas där för henne, så det känns jobbigt när jag inte "får" vara det, men det finns säkert en bra förklaring till hennes beslut, och nu är det nog inte så långt tid kvar innan jag får höra hennes röst igen...
Tänkte på henne hela tiden. Hade velat visa upp mer av mitt liv och min tillvaro, och om hon var med hade vi åtminstone haft tråkigt ihop.
Om jag bara visste hur hon har det. Jag har egentligen ingen aning, kan bara försöka tänka mig., men hjärnan drar det några varav extra ibland känns det som. Det som är värst är ovissheten och saknaden.
När jag åkte hem förut så funderade jag på hur jag ändrat på mig sen i höstas. Jag har bekämpat mina egna begränsningar, dom var rätt som, det känns så nu iaf, men ändå ett stort steg. Jag känner mig inte lika maktlös inför att stötta henne längre, förutom nu då. Jag vill verkligen finnas där för henne, så det känns jobbigt när jag inte "får" vara det, men det finns säkert en bra förklaring till hennes beslut, och nu är det nog inte så långt tid kvar innan jag får höra hennes röst igen...
Allt handlar om dig
Satt och läste i hennes blogg och insåg att jag lyssnade på "hennes" låt. Sen du var här med Lars Winnerbäck, jag lyssnade mycket på den när vi hade träffats, den stämde in så bra tycker jag.
Satt som sagt och läste lite, det finns rätt mycket jobbiga saker att läsa, som jag undviker just nu, men också en del roliga, som när hon fick ett jack i pannan, är nog bara vi två som vet vad som hände egentligen :P. Har suttit och kollat på dom få bilder jag har på henne med, saknaden är stor.
Allt handlar verkligen om henne, hela mitt liv. Jag tänker alltid för mycket, mest på det som varit med henne, och emellan oss, men när hon vara här i helgen så tänkte jag nästan bara på nuet, att vi var där just då. Jag tänkte väl lite framåt, men det var ju så osäkert så jag ägnade inte många tankar åt det heller. Hon styr över mina framtidsplaner, vad jag vill göra och sånt. Jag har kännt ett behov av att komma bort, ha lite semester, men efter helgen så känner jag inget av det längre.
Jag har gått och lagt mig extremt tidigt hela veckan, lite för att inte vara trött om vi skulle ses, det går oftast åt en hel natt när vi ses. Igår gick jag och sov för att jag orkade inte vara uppe när jag inte fick tag på henne i telefon.
Jag är väldigt rädd för att bli besviken, och risken finns verkligen. Jag hoppas nog på för mycket, det skulle hon också gjort, det värsta är hon har nog gjort det, flera gånger, men det visste jag inte då.
Saker jag vill prata med henne om får jag hålla inne med ett tag, så jag skriver väl en del här så får jag hoppas att hon läser snart.
Hon har sagt att hon tror inte att jag blivit kär i henne tillslut om hon inte hade haft pojkvän. Jag tycker att det är så svårt att svara på eftersom jag har ingen aning om hur det hade varit emelln oss då, jag har försökt förklara för henne, men det är gått sådär.
När det var nära att bli nått emellan oss så kände jag mig osäker, och var väldigt rädd för att såra henne, jag hade gjort det förut och det fick inte hända igen, så jag sa att jag inte ville ha ett förhållande med henne, trots att jag inte var säker, jag kände att jag inte kunde låta henne vänta längre. Jag trodde det blev bäst så. Två veckor senare så var vi på Winnerbäck, det kändes lite konstigt och jag tänkte mest på vad jag fick göra som vän, om jag fick stå bakom och hålla om henne som jag gjort på alla andra konserter vi varit på. När vi kom ut så ringde hon sin kille direkt, hon sa att hon ville ha massage när hon kom hem, nått som jag hade gett henen två veckor innan, kändes jättekonstigt.
Vi träffades i stan ett tag innan jul, kändes rätt bra, men jag såg på henne nångång och tänkte att jag aldrig mer skulle få röra henne.
Sen så sågs vi inte på ett bra tag. Hon gick igenom rätt jobbiga saker och jag ville vara där för henne men kände mig maktlös på nått sätt, jag vågade inte ringa för jag var rädd för vad hon skulle säga, och att jag inte skulle ha nått att komma med, när jag ringde tillslut var det över, hon hade flyttat in hos sin kille.
Vi hördes inte av mycket i början på året. Innan jag visste vad som hade hänt så var jag lite bitter över att vi inte hade nån kontakt, hade för mig om att hon hade sagt att det inte skulle bli så stor skillnad mot föut, och jag trodde att det vara just det som hänt. Kommer ihåg att jag visste knappt om jag ville vara vän med henne, råkade säga det till henne med, det vara nära att det tog slut emellan oss, som vänner, känns hemskt såhär efteråt.
Tiden så vi inte hördes av så insåg jag vilket misstag jag hade gjort, jag hade tänkt så förut men hela tiden trott att det skulle gå över. Jag tänkte på att om vi skulle bli ihop så skulle hon blivit min första flickvän, och nån mer perfekt kunde jag inte tänka mig. Jag insåg hur lika vi var, hur bra vi hade passat ihop.
En kompis sa i Lördags att vi var rätt lika, men det hade mest med bilkörning att köra.
Hoppas jag kunde förklara bättre den här gången.
Har det nått några dagar än ? Nä, det har gått knappt en, hon sa det i morse. Har jobbat i typ tretton timmar idag, har mest suttit och kört så det är inte så jobbigt, fysiskt iaf. Psykiskt är det skitjobbigt, inte pga jobbet utan för att tiden går så långsamt, vill att dom där dagarna ska gå snart så jag får höra hennes röst igen. Ska sova nu, imorgon har det en dag iaf..
Saknaden sliter...
I´m yours forever..
"Vi kanske kan höras om några dagar". Om några dagar?? Jag har knappt klarat en dag. I början kändes det bra att veta hur det låg till och så, men saknaden och längtan sliter i mig, men också en oro, hur det kommer att bli. Jag vet att jag är ute på svaga is, att det kan brista när som helst.
Känns tråkigt också att hon valde att lämna mig utanför det här, hade hon velat har jag varit där och stöttat henne, men hon har nog en bra anledning till det, hoppas jag.
Hur länge är några dagar? Hur länge måste jag vänta?
Kompisar jag pratat med har frågat lite om oss. I Måndags hade jag nog kunnat berätta hur det låg till, men idag så ville jag inte säga nått alls, orkade inte. Jag har ju knappt pratat med henne, några korta telefonsamtal, känns mer och mer som att helgen bara var en dröm...
Nu tänker jag på mig själv igen, jag måste försöka att ställa upp för henne, när som helst hon behöver det, det är hon som har det jobbigt, hon behöver inte mer saker att oroa sig för, te.x hur jag har det.
"I will remember those hours for the rest of my days"
Oh Horatio - Tiger lou
Känns tråkigt också att hon valde att lämna mig utanför det här, hade hon velat har jag varit där och stöttat henne, men hon har nog en bra anledning till det, hoppas jag.
Hur länge är några dagar? Hur länge måste jag vänta?
Kompisar jag pratat med har frågat lite om oss. I Måndags hade jag nog kunnat berätta hur det låg till, men idag så ville jag inte säga nått alls, orkade inte. Jag har ju knappt pratat med henne, några korta telefonsamtal, känns mer och mer som att helgen bara var en dröm...
Nu tänker jag på mig själv igen, jag måste försöka att ställa upp för henne, när som helst hon behöver det, det är hon som har det jobbigt, hon behöver inte mer saker att oroa sig för, te.x hur jag har det.
"I will remember those hours for the rest of my days"
Oh Horatio - Tiger lou
Workingclass hero..
Har fått två sms av henne nu, förstår nu varför hon inte svarat, känns lite tråkigt bara att jag inte fick veta nått innan, men jag får försöka att inte tänka på mig själv så mycket, hon går före allt annat. Hon sa att vi kunde höras av några dagar.
Tre dagar framåt ska jag ägna mig åt tre saker, jobba mycket, sova lagom och äta när jag hinner. Ska jobba så att allt blir klart på Lördag, så jag kan vara ledig på Söndag, vet ju inte än om vi kommer att ses, men jag har dom tankarna. fast det spelar ju ingen roll vilken dag det är, jag skulle släppa allt för henne...
Tre dagar framåt ska jag ägna mig åt tre saker, jobba mycket, sova lagom och äta när jag hinner. Ska jobba så att allt blir klart på Lördag, så jag kan vara ledig på Söndag, vet ju inte än om vi kommer att ses, men jag har dom tankarna. fast det spelar ju ingen roll vilken dag det är, jag skulle släppa allt för henne...
Var finns du...?
Jag har ringt 4 gånger idag, lika många gånger har hon inte svarat. vet inte vad jag ska göra, finns inget jag kan göra egentligen, saknar henne så mycket, Jag vill inte nåt speciellt egentligen, vill bara höra hennes röst.
Jag är också rädd för att hon ska säga att hon har gett honom en andra chans, och att hon inte svarar för att hon inte vet hur hon ska berätta det för mig. men jag hoppas det bara är saker jag hittar på, även om det är fullt möjligt. Det kan bli så bra, men det kan också bli väldigt dåligt...
Ska sova nu, orkar inte vänta längre. Jag har sagt att hon får ringa vilken tid som helst, men jag tror inte att hon ringer inatt,....
Jag är också rädd för att hon ska säga att hon har gett honom en andra chans, och att hon inte svarar för att hon inte vet hur hon ska berätta det för mig. men jag hoppas det bara är saker jag hittar på, även om det är fullt möjligt. Det kan bli så bra, men det kan också bli väldigt dåligt...
Ska sova nu, orkar inte vänta längre. Jag har sagt att hon får ringa vilken tid som helst, men jag tror inte att hon ringer inatt,....
En sorgens dag, för 6 dagar sen...
"After ten years as guitarist in Mustasch Hannes Hansson decides to leave the band. His last concert will be in Gothenburg, 25th of June at Liseberg. "It's been a fantastic period of ten years with the band, but now the band has grown so much with touring all over the world. It takes too much from my family and other things in life which I now want to put all my priority to", Hannes comments. Hannes Hansson leaving the band will not mean any changes in tourplans and Mustasch will keep on with a temporary replacer."
Det här läste jag nu, men det publicerades den 19:de
En röst i natten..
Hon ringde igår, och väckte mig, men det gjorde inget. Hon hade läst nått om hästar men kom inte på var hon hade läst det, hon var rätt irriterad över att hon inte kom på det. Jag tyckte mest att det var trevligt att prata med henne, gick och lade mig med ett leende iaf, hon är ju så gullig.
Saknar henne som fan, och jag vet inte riktigt när vi kan ses nästa gång. Har inte blivit så långa samtal så jag har inte kunnat frågat om det.
Men jag är lite rädd också, att allt bara var en dröm och att allt kommer att bli som förut igen. Vet inte om jag ska tänka på det för att vara lite förberedd, men då blir jag ju deppig, och det vill jag inte vara, inte efter en sån här helg. Egentligen vet väl ingen hur det kommer att bli..
Jag försöker att vara en bra vän iaf, under dom förutsättningar vi har, med avstånd och tidsbrist..
Saknar henne som fan, och jag vet inte riktigt när vi kan ses nästa gång. Har inte blivit så långa samtal så jag har inte kunnat frågat om det.
Men jag är lite rädd också, att allt bara var en dröm och att allt kommer att bli som förut igen. Vet inte om jag ska tänka på det för att vara lite förberedd, men då blir jag ju deppig, och det vill jag inte vara, inte efter en sån här helg. Egentligen vet väl ingen hur det kommer att bli..
Jag försöker att vara en bra vän iaf, under dom förutsättningar vi har, med avstånd och tidsbrist..
Good night sweetheart..
Pratade med henne förut, det var trevligt, även om det kändes lite tungt när jag frågade hur det var med henne, men sånt måste man också prata om, och kunna prata om, och prata är nått vi verkligen är bra på känns det som. Blev inget långt samtal, hon skulle se på tv, jag antar (och hoppas lite) att det fanns nån annan aledning till att hon ville avsluta.
Ska ringa imorgon, så nu ska jag sova så jag får några timmar att gå, väntar redan på att få ringa henne när hon slutat jobba...
Lite mer om helgen
Det var jätte härligt att få visa upp lite mer av mitt liv och att hon träffade mina kompisar, även om hon inte förstod vad dom sa först :P. Var härligt att veta att hon skulle vara hemma när jag kom in på morgonen, var inte alls lika kul idag. Vi låg och såg på dålig tv, och lite annat som hon gillade, te.x hästhoppning. Jag är ju inte alls intresserad, men man får ju offra sig lite, och det är dessutom roligare att kolla på när nån är intresserad.
Hon sa igår att hennes kille kanske läser i min blogg, det känns sådär. Hon gjorde slut med honom precis innan hon åkte till mig. Jag förstår henne mer ju mer jag tänker på det. Vet inte vad som händer nu, det visste inte hon heller.
Hon har det väldigt jobbigt just nu, och jag måste försöka stötta henne, även om jag inte är riktigt rätt person, med tanke på hur jag känner för henne. Jag kan ju inte te.x ge henne råd som kan göra att dom kanske blir ihop igen, det vore lite som självmord, fast plågsammare...
Ska ringa imorgon, så nu ska jag sova så jag får några timmar att gå, väntar redan på att få ringa henne när hon slutat jobba...
Lite mer om helgen
Det var jätte härligt att få visa upp lite mer av mitt liv och att hon träffade mina kompisar, även om hon inte förstod vad dom sa först :P. Var härligt att veta att hon skulle vara hemma när jag kom in på morgonen, var inte alls lika kul idag. Vi låg och såg på dålig tv, och lite annat som hon gillade, te.x hästhoppning. Jag är ju inte alls intresserad, men man får ju offra sig lite, och det är dessutom roligare att kolla på när nån är intresserad.
Hon sa igår att hennes kille kanske läser i min blogg, det känns sådär. Hon gjorde slut med honom precis innan hon åkte till mig. Jag förstår henne mer ju mer jag tänker på det. Vet inte vad som händer nu, det visste inte hon heller.
Hon har det väldigt jobbigt just nu, och jag måste försöka stötta henne, även om jag inte är riktigt rätt person, med tanke på hur jag känner för henne. Jag kan ju inte te.x ge henne råd som kan göra att dom kanske blir ihop igen, det vore lite som självmord, fast plågsammare...
Brighter Day
Helgen var toppen. Det mesta känns bra faktiskt, fast osäkert med, vad som ska hända.
Ja, det blir inte mer, vet inte vad jag ska skriva mer så..
Låt den rätta komma in :P
Det kör ihop sig ikväll. Hon ska komma hit, men är försenad. kompisarna ska inte ha med husvagnen, så vi kan inte sitta där innan vi går in, och då vill jag inte lämna bilen där över natten heller. Jag vet inte om hon ska dricka, även om hon inte ska det så är det nog inte så kul för henne att köra på mig. Men det ska väl lösa sig tillslut, men inget blir som jag tänkte från början..
Vi sågs igår. Jag var på fest med några kompisar. När vi kom dit hade dom en partytält bakom huset och en högtalare vänd utåt. Just när jag skulle gå in så ringde hon. Vi pratade en stund, hon sa bl.a att hon tyckte att jag skulle komma upp, vet inte hur alvarligt menat det var, men vi sa hejdå sen och så. Efter fem minuter i tältet hade jag tråkigt. så jag sms:ade till henne att jag kunde komma upp om hon ville. Hon sa att hon var trött och att det nog inte skulle bli så kul för mig. Men sen ändrade hon sig.
Vi satt i bilen och pratade som vanligt, kändes jättebra. Det som kändes jobbigt sist vi sågs var som bortblåst.
Jag hade ju skjutsad två kompisar till den där festen, och jag var 10 mil bort när dom ringde. Men den ena gick hem till sin bror och den andra fick lift, så det löste sig med.
Jag är ju lite hemlig mot mina kompisar när det gäller henne, så när jag sa att hon skulle med så fick dom nått att prata om. det vet jag eftersom en kompis mobil är lite fel på, så han trodde att den dog men samtalet var kvar, så jag hörde när dom sa :"han skulle ha en tjej med sig" och "är det hon 740 tjejen" och "nu blir jag nyfiken". Jag tyckte det var skitkul att höra dom ,men jag lade på sen, är inte mycket för att tjuvlyssna och hade jag forsatt att lyssna så kanske jag hade hört saker jag inte ville höra.
Om en timme borde hon vara här...
Vi sågs igår. Jag var på fest med några kompisar. När vi kom dit hade dom en partytält bakom huset och en högtalare vänd utåt. Just när jag skulle gå in så ringde hon. Vi pratade en stund, hon sa bl.a att hon tyckte att jag skulle komma upp, vet inte hur alvarligt menat det var, men vi sa hejdå sen och så. Efter fem minuter i tältet hade jag tråkigt. så jag sms:ade till henne att jag kunde komma upp om hon ville. Hon sa att hon var trött och att det nog inte skulle bli så kul för mig. Men sen ändrade hon sig.
Vi satt i bilen och pratade som vanligt, kändes jättebra. Det som kändes jobbigt sist vi sågs var som bortblåst.
Jag hade ju skjutsad två kompisar till den där festen, och jag var 10 mil bort när dom ringde. Men den ena gick hem till sin bror och den andra fick lift, så det löste sig med.
Jag är ju lite hemlig mot mina kompisar när det gäller henne, så när jag sa att hon skulle med så fick dom nått att prata om. det vet jag eftersom en kompis mobil är lite fel på, så han trodde att den dog men samtalet var kvar, så jag hörde när dom sa :"han skulle ha en tjej med sig" och "är det hon 740 tjejen" och "nu blir jag nyfiken". Jag tyckte det var skitkul att höra dom ,men jag lade på sen, är inte mycket för att tjuvlyssna och hade jag forsatt att lyssna så kanske jag hade hört saker jag inte ville höra.
Om en timme borde hon vara här...
Glad midsommar..? Nja...
Jag vet aldrig vad jag ska göra på midsommar. Ikväll så ska jag iaf på fest med några kompisar, mest för att slippa sitta hemma själv på midsommarafton. En kompis sa att han hatade midsommar för man visste aldrig vad man skulle göra. Men nu är han med "den nya tjejen och hennes familj. Undrar varför jag tjatar om det, är väl lite bitter kanske, att jag inte är en tjej jag träffade för två veckor sen. Fast helst skulle jag ju vilja vara med en tjej jag träffade för tre år och sex dagar sen.
Jag tänkte summera lite midsommaraftnar för att se att det inte är så roligt:
03 ev 02, vet inte säkert: Hängde med en kompis bara, utan dricka eller sovsäck. Var mycket av hans kompisar, men lite kul var det väl.
04: Skulle till några kompisar från gymnasiet och deras kompisar. Efter drygt en mil så går kammremmen sönder, jag får tag på en kompis pappa som bogserar mig hem till dom, jag håller på med bilen i flera timmar tills jag blir hämtad och får låna pappas bil. När jag kommer dit så har en kompis typ fått snedtänding (fast på alkohol) och har slaigit sönder saker och sig själv.
05: En kompis jag och är dom enda som inte har nått att göra. Vi åker runt mest och upptäcker te.x att Max är stängt. Jag hade träffat henne några veckor innan och hade föreslagit att hitta på nått. Jag ringde henne, sen stod vi mest och pratade på parkering utanför där hon bodde ibland. Kvällen avslutas med en kyss, av henne. Bästa midsommarn hitils..
06. Vi var hos en kompis som vi varit hos förut ibland. Vi är 5-6 personer, fler än som är där när vi kommer, två tycker att dom ska gå(/lifta hem, det gick visst bra. Vi hade väl trevligt, men det kändes rätt dött.
07. Ringde en kompis på kvällen, han satt och söp några mil bort hos några av hans kompisar från gymnasiet. Jag åkte dit när jag jobbat klart och stod mest vid diskbänken och pratade med dom jag kände. Roligast var väl när jag kom och skulle gå in i huset så fick jag vända för att alla skulle kolla på min bil.
Känns som att jag är för sent ute för att ta mig till Peace and love, men jag ska kolla lite iaf. Jag lade semester planerna åt sidan när hon hade det jobbigt, utan att dom egentligen inte har nått samband..Om man skulle skänka hjärnan till forskning sen, det värsta vore väl isf om dom inte hittade nått speciellt :P
Tankar om vänner och andra saker, eller mest om vänner..
Pratade med en kompis om midsommar, han visste inget om vad som hände, inte jag heller, men han var bjuden på fest, hos "den nya tjejen". Jag har inte nått problem med det, har haft annat att tänka på de senaste dagarna, tyvärr, helst skulle jag inte tänka så mycket alls. Det är kul för honom, att han träffat nån. Det är inte ofta, inte ofta som nån i vårat "gäng" träffar nån. Ibland tänker jag att vi är ett gäng ensamma tragiska människor på landet.
En sak jag blev lite orolig för är att komma lite vid sidan av, om dom blir ihop, tänkte samma sak för två år sen när det verkade som att han hade nått på gång på en annan tjej. Vi gör det mesta ihop, och när vi inte hittar på nått att göra så har vi iaf tråkigt ihop. Ett bra exempel är en midsommar när vi inte hade nått att göra, så vi åkte runt lite, sen träffade jag ju henne , men jag tror inte att han kände sig utanför då.
Även om vi är ett gäng som kännt varann länge så är det honom jag kommer bäst överens med. Men det blir väl så, att det kommer annat som är viktigare, Egentligen har jag inte märkt nått av det än, men tankarna har snurrat igång.
Vi i "gänget" har kännt varann nästan hela livet, men dom är inte nära vänner, dom är bra vänner, oftast, men inte nära. Känns märkligt på nåt sätt. Ibland har jag märkt några försök att bryta igenom det gamla mönstret, men jag har inte varit så intresserad av att bryta det. Vill nog inte släppa in dom så. Det kan bero på att det varit mycket skitsnack ibland, speciellt från en person.
Dom är en trygghet, man vet att man kommer att ses varje helg, även om man inte gör nått kul. Men jag har också tänkt att det vore ingen större uppoffring (stavning?) att flytta ifrån dom, om jag nångång skulle göra det.
I Lördags när vi såg på film så gick jag in i negativ stämning, typ. En kompis hade hyrt svensexan 2. Enda sen han hyrde date movie så är jag väldigt negativ mot såna filmer. Jag satt och analyserade sönder hela filmen, och sa te.x "haha, det är kul för att hon är både tjock och svart" och "han är tönten för han har glasögon". Det var en rätt dålig film egentligen, men jag kände igen mig lite. Huvudpersonen skulle gifta sig men hans kompisar var helt emot äktenskap överhuvudtaget, och sex var väldigt viktigt. Men för honom så var det äkta kärlek som gällde. Jag pratar ju aldrig med mina kompisar om sånt, men det känns lite så ibland. Jag tror nog inte att jag imponerade på "den nya tjejen" iaf, när jag satt och var negativ och så..
Du är inte vackrast i världen, världen är vackrast i dig..
Hon ringde förut, hon mådde skit, fast det märktes inte så mycket. Jag hade inte så mycket att säga. Jag var rädd för det förut, att inte ha nått att säga när hon var ledsen, men nu har jag kommit över det.
Jag vet inte vad som händer nu. Allt bara snurrar. Antagligen händer inget, allt är som vanligt...
Jag vet inte vad som händer nu. Allt bara snurrar. Antagligen händer inget, allt är som vanligt...
Komunikationsproblem..
Jag har skärpt til mig på sistone och börjat ringa mer till henne och så, och jag skulle ringt henne ikväll, om jag visste vilket nummer hon hade. Hon har haft sin killes mobil ett tag nu, men jag skickade ett sms förut och fick inget svar, han har abonnemang så pengar finns. Jag var ute på msn i mobilen förut när jag jobbade, bara för att hon kanske kunde vara inne, det var hon, men då funkade inte som det skulle och hon loggade ut efter en stund. Så jävla frustrerande. Jag vill inte ringa för att riskera att hennes kille svarar, dom har bråkat, om mig, så det vore inte så lyckat...
Har skickat ett sms till båda numren nu, får se vad det blir. Om jag fick tag på henne så kunde jag säga att jag kunde komma upp om hon ville...men det blir väl inget med det..känner jag på mig..
Fy fan så jävligt det är, att inte bara kunna ringa upp henne. jävla skit...
Var tvungen at svära lite till över det..
Har skickat ett sms till båda numren nu, får se vad det blir. Om jag fick tag på henne så kunde jag säga att jag kunde komma upp om hon ville...men det blir väl inget med det..känner jag på mig..
Fy fan så jävligt det är, att inte bara kunna ringa upp henne. jävla skit...
Var tvungen at svära lite till över det..
Är jag saknad....?
Jag har gått över till att bli mer hennes vän, kändes som att det behövdes, frågan är vad som händer när det inte känns att det behövs längre, om tvivlen kommer tillbaka, och om det ska gå up och ner såhär en tid framåt.
Hon hade skrivit en låttext i sin blogg idag, en text som jag tycker handlar om oss, sen första gången jag hörde den, men eftersom det är en schlagerlåt så lyssnar jag aldrig på den.
Jag hoppas egentligen inte på nått, när jag tänker att det kanske finns nått kvar, så kommer jag på i samma stund att det är otänkbart. Men jag tror att jag endå hoppas, undermedvetet så vill jag nog tro på oss, och dom tankarna kan jag inte styra över, eftersom jag knappt vet att dom finns...
"You and I belong together
We share a hidden past"
"Jag har gått den kalla gatan ner.."
Eftersom jag känner att livet tog slut när jag förlorat henne så måste jag försöka på nått sätt att få igång det igen. Då kändes det lämpligt att det kom in en ny tjej i livet, fast det låter bättre än det är. Grejen är ju det att jag blir lätt intresserad, men väldigt sällan kär. Så det är inget sånt jag känner för henne. "nytt och spännande" som nån skulle ha sagt kanske..
Men det blir nog inte med det. var hos en kompis nu ikväll, när jag kom dit satt hon där i soffam, när jag ringde honom några timmar innan så svarade han inte, och han ringde inte tillbaka, redan då tänkte jag att han kanske var med henne, och jag hade rätt, hatar när jag har det ibland.
Jag känner henne ju inte ens, har träffats tre gånger, hon har sovit hos honom, skulle nog göra det inatt med, jag ligger rätt mycket efter. Särskillt eftersom allt måste "gå" igenom mina kompisar, dom känner henne ju mer, men jag litar inte på dom i såna här saker.
Det var skönt med henne, min riktiga kärlek, det var ingen av mina kompisar som kände henne, kunde inte snacka skit eller nått. Vi träffades ju när jag hade slutat gymnasiet, när jag gick där kände alla alla typ.
Vi pratade lite om den första tiden i Fredags, kommer inte ihåg vad vi sa, men jag sa nog aldrig det jag tänkte säga. Jag ville verkligen vara kär i henne, redan från början, men dom känslorna fanns inte där, när jag behövde dom. Dags att komma nu...
Alla tankar leder till henne. Idag när jag tänkte på att jag borde laga bilen nu innan midsommar så tänkte jag att jag brukar åka i min bil då. Förra året var det Chevan, året innan det var det den blå 240:in, året innan det så.....träffade jag henne, på en parkering, en kort bit ifrån där hon bodde ibland. en kompis och jag hade inget att göra så vi åkte runt mest, och jag hade pratat med henne om att ses då men inget var bestämt, men jag ringde henne och vi åkte dit. Vi stod mest och pratade, tror att jag försökte hindra henne från att röka, redan då. Sen när vi skulel åka och sa hejdå, så kysste hon mig. Det var bara början, jag kunde fått henne när jag ville men tog inte chansen..
Känns märkligt att skriva så mycket om "den nya tjejen". Men hon ger väl lite hopp, ett avbrott från det vanliga, hopp om att det faktiskt finns andra, om inte hon så kanske nån annan....
Men lika bra som dig blir det ju aldrig....
Men det blir nog inte med det. var hos en kompis nu ikväll, när jag kom dit satt hon där i soffam, när jag ringde honom några timmar innan så svarade han inte, och han ringde inte tillbaka, redan då tänkte jag att han kanske var med henne, och jag hade rätt, hatar när jag har det ibland.
Jag känner henne ju inte ens, har träffats tre gånger, hon har sovit hos honom, skulle nog göra det inatt med, jag ligger rätt mycket efter. Särskillt eftersom allt måste "gå" igenom mina kompisar, dom känner henne ju mer, men jag litar inte på dom i såna här saker.
Det var skönt med henne, min riktiga kärlek, det var ingen av mina kompisar som kände henne, kunde inte snacka skit eller nått. Vi träffades ju när jag hade slutat gymnasiet, när jag gick där kände alla alla typ.
Vi pratade lite om den första tiden i Fredags, kommer inte ihåg vad vi sa, men jag sa nog aldrig det jag tänkte säga. Jag ville verkligen vara kär i henne, redan från början, men dom känslorna fanns inte där, när jag behövde dom. Dags att komma nu...
Alla tankar leder till henne. Idag när jag tänkte på att jag borde laga bilen nu innan midsommar så tänkte jag att jag brukar åka i min bil då. Förra året var det Chevan, året innan det var det den blå 240:in, året innan det så.....träffade jag henne, på en parkering, en kort bit ifrån där hon bodde ibland. en kompis och jag hade inget att göra så vi åkte runt mest, och jag hade pratat med henne om att ses då men inget var bestämt, men jag ringde henne och vi åkte dit. Vi stod mest och pratade, tror att jag försökte hindra henne från att röka, redan då. Sen när vi skulel åka och sa hejdå, så kysste hon mig. Det var bara början, jag kunde fått henne när jag ville men tog inte chansen..
Känns märkligt att skriva så mycket om "den nya tjejen". Men hon ger väl lite hopp, ett avbrott från det vanliga, hopp om att det faktiskt finns andra, om inte hon så kanske nån annan....
Men lika bra som dig blir det ju aldrig....
Kill the outsiders..
Satt och kollade en stund på Outsiders nu. Blev nästan chockad. Det handlade om lydiga fruar. Värst var ett par i Usa, där frun hade lärt sig att vara tyst och att var herren i huset som bestämde, allt, och dte skulle vara vägen till ett lykligt förhållande. Hon sa tex att: "en fru säger alltid ja till sex". Hennes man såg ut som en seriemördare, som hade sina exfruar nedgrävda i trädgården. Dom hade väl inte lärt sig lyda..ja, det är ju vad tror iaf... :P
It´s a big fat giant hole to fill...
Har tänkt förut att om det inte skulle funka emellan oss så skulle vardagen inte påverkas av det, för hon är inte en del av den, på det sättet, men jag hade nog fel. Inga mms med bilder jag tagit, inga youtubklipp som jag tror att hon ska gilla, inga låtar att skicka.
Var i Jönköping idag. Var tveksam in i det sista att åka, mådde rätt illa, men det var skönt att komma iväg lite, bara att sitta i bilen och inte göra nått var skönt. När vi skulle se på traktorpulling så satte vi oss i en grässlänt, jag lade mig ser och bara titta upp mot molnen, nått som jag nästan aldrig gör annars, men jag önskar att hon hade varit där, brevid mig. Det vart inte bättre av att alla tjejer i min ålder som var där, var där med sina pojkvänner, framför mig satt det ett par, dom kysstes lite, saknade henne ännu mer.
Det har kommit in en ny person i mitt liv. Det händer inte så ofta nu för tiden, och när det hände oftare så tänkte jag inte på det på det sättet. Hon verkar trevlig, och ser rätt bra ut. Har bara träffat henne två gånger. Nu är jag inte så intresserad på det sättet, men det vore trevligt att lära känna henne mer och så, umgås mer. Det kanske kunde få mig att tänka på annat.
Jag har en idé om hur jag ska göra, men jag ska ge den lite tid, det måste blir rätt, eller iaf göra så lite ont som möjligt..
Upptäckte att Peace and love i Borlänge skulle passa mig rätt bra, musikaliskt iaf, men det är rätt snart, så jag vet inte om jag hinner, känner bara att jag behöver semester, har aldrig haft det, inte på fyra år iaf, sen studenten..
"Jag ser vad du tänker
en idiot som står och glor
men det är inte som tror
nej jag lovar det är värre"
Emil Jensen - Jorden runt i motvind
"I'm a Double Nature"
Det finns två sidor av mig, när det gäller henne. Det ena som älskar henne över allt annat och inte tänker på nått annat, som slår bort all form av logiskt tänkade. Jag vill inte ge upp henne, det känns så jävla rätt att älska henne, och så jävla fel att det är så här. Varför acceptera nått som känns fel? Jag känner att allt är förlorat om det sa vara såhär, inget annat spelar roll.
Den andra sidan försöker vara en bra vän, försöker hålla tillbaka dom känslor och tankar som inte passar sig emellan två vänner, som är väldigt glad att ha en sån underbar vän som hon..
Sen igår att jag den första personen, helt och hållet.
Jag vet fan inte hur jag ska göra, var ett bra tag sen jag mådde såhär dåligt. Har aldrig varit såhär jobbigt att träffa henne. Hon trodde det skulle bli bättre om jag träffade hennes pojkvän, det vart det inte. Det blev värre än jag kunde tro. Jag orkar inte med det här länge till.
Den där ringen förföljer mig också. Bara tanken på att hon, efter bara sju månader har en ring på fingret slår mig til marken, snart reser jag mig inte mer...
Jag måste bort, vet knappt ifrån vad. Ska försöka att komma till Arvika i år. Det är på tryggt avstånd från allt. Får se hur detgår med det, antagligen inte alls. Jag tror att alla tvivel jag har beror på henne. Mitt liv kommer att stå still så länge det är såhär.
Ps. Jag vill inte bli anklagad för att ändra mig och sånt, men jag mår verkligen skit av det här. Har du tänkt på det nångång?
Den andra sidan försöker vara en bra vän, försöker hålla tillbaka dom känslor och tankar som inte passar sig emellan två vänner, som är väldigt glad att ha en sån underbar vän som hon..
Sen igår att jag den första personen, helt och hållet.
Jag vet fan inte hur jag ska göra, var ett bra tag sen jag mådde såhär dåligt. Har aldrig varit såhär jobbigt att träffa henne. Hon trodde det skulle bli bättre om jag träffade hennes pojkvän, det vart det inte. Det blev värre än jag kunde tro. Jag orkar inte med det här länge till.
Den där ringen förföljer mig också. Bara tanken på att hon, efter bara sju månader har en ring på fingret slår mig til marken, snart reser jag mig inte mer...
Jag måste bort, vet knappt ifrån vad. Ska försöka att komma till Arvika i år. Det är på tryggt avstånd från allt. Får se hur detgår med det, antagligen inte alls. Jag tror att alla tvivel jag har beror på henne. Mitt liv kommer att stå still så länge det är såhär.
Ps. Jag vill inte bli anklagad för att ändra mig och sånt, men jag mår verkligen skit av det här. Har du tänkt på det nångång?
En mur är bara en bro på högkant, eller tvärtom enligt mig..
Jag har egentligen massor att skriva om, har många "upplägg", men jag skriver bara om den här dagen. Om jag skulle lära mig lite om musik, så kanske låtarna kommer av sig själv så småningom.
Jag var uppe hos henne idag, hälsade på henne, hennes hund och framförallt fölet. Innan jag åkte ringde hon, och sa bland annat att hon väntade på att hennes kille skulle komma med mat till henne. Så hela vägen upp tänkte jag bara på att jag kanske skulle träffa honom, mådde illa, och det blev värre ju närmare jag kom, att jag skippade frukosten för att komma iväg var inte så bra heller.
När jag kom dit var han inte där, trodde jag skulle slippa, men han skulle komma senare, och jag mådde skitilla, det vart inte bättre av att bedömt vädret fel och bara hade en t-shirt, så att jag frös också. Sen kom han, han som hon kallar älskling, han som jag "gav bort" henne till. Sa mest hej och lite, tittade bort när dom kysstes, sen när dom stod och rökte och kysstes så umgicks jag med hennes hund, sen åkte han.
Jag mådde inte illa sen, och vi satte hos på en filt vid hagen. När man såg över fälten såg man huset där hon bodde förut, där vi hade vår sista natt ihop, hon tog upp det, tyvärr, eller ja, jag hade väl gjort det annars. Fick se att hon hade en ring också, jag sa inget, ville inte säga nått, men hon pratade gärna om den, och illamåendet kom tillbaka.
Vi småbråkade lite, kittlades och så, sen fick hon dag i min mobil och sa hon skulle messa lite, det tyckte inte jag så jag försökte ta tillbaka den. Plösligt blev hon tyst, stannade upp och hon såg inte bra ut. Jag tänkte om hon gjorde sig illa eller så, men så höll hon sig för hjärtat, hon får ju inte anstränga sig för mycket, det vet hon egentligen, och det borde jag också veta det. Många tankar gick genom huvudet, vad ska jag göra? Ska jag ringa ambulans? Hon sa att det inte var nån fara. Skulle jag lita på henne? Tänk om hon hade dött där, i mina armar. Framför sitt föl hon kämpat så mycket med, som var tre dagar gammalt. Det kändes både verkligt och overkligt samtidigt. Men det gick bra, hon återhämtade sig rätt snabbt, men jag tog det rätt lungt med henne sen.
Jag hade väldigt svårt att prata idag, om oss och så. En anledning var att jag inte ville förstöra henne fina humör. Hon var så glad är hon visade fölet, och jag blev ju glad av att hon var glad. Hon sa att jag verkade glad, och jag hade tänkt att försöka hålla skenet uppe, men jag orkade inte, men ändå så tyckte hon att jag verkade glad. Men inutti så är det kaos, en massa tankar och känslor som snurrar runt i en sörja som jag drunkar i...
Det var verkligen trevligt att träffa henne men när jag åkte hem ville jag bara hem och stänga in mig, inte åka utanför komungränsen, resa upp murar runt mig, men hon tar sig igenom dom som luft..
Det känns skit faktiskt, har ingen aning hur det ska gå till det här. Men jag försöker, hela tiden..
Det blev inget Hultsfred ikväll, är för trött och har ingen lust, ingen lust för nånting. Allt jag gör utan henne har mindre betydelse..
"Always will be"
Stockholmsjävlar! Det är nog dom gör att jag sitter med en känsla av hopplöshet. Dom kom ju på att dom skulle ha en rockfestival, som "råkar" inträffa exakt samtidigt som Hultsfred. Jag tänkte åka dit imorgonkväll, men nu vet jag inte, ska boka billjetten iaf, får se om jag löser ut den imorgon. En annan sak är att jag hade tänkt att sova för länge sen, men det vart jobb tills nu istället. Lite hemma och lite hos en kund, men nu är det klart iaf.
Det blir aldrig som man tänkt sig, förutom när man tror att nått är illa, då är det det.
Ska åka upp till henne imorgon iaf, känns ganska bra. "bara ganska?" skulle hon frågat. Jag har nån olust av nått slag, inte så väldigt stor, men ändå. Jag får se om den är kvar imorgon, isf är det bara att köra över den. Är inte ofta jag gör så, inte ofta jag orkar, men jag orkar, för hennes skull.
Det är också situationen emellan oss som känns hopplös, ibland iaf. det är gått rätt bra sen vi sågs sist. Men jag har lite jobbiga tankar, men dom orkara jag inte skriva om, inte för att det är jobbigt utan för att jag är trött helt enkelt...
"I would walk through fire for just one more day"
Nya liv...
Nu har hon fått sitt föl, är så glad för hennes skull. Jag satt för ett tag sen och läste i hennes blogg från förra året, hur jobbigt hon hade det när hennes häst hade förlorat fölet och så. Jag kunde inte fatta att jag inte gjorde nått, att jag inte tröstade henne då. Men när hon ringde idag så lär hon så glad, och jag vart ju glad av att höra hur glad hon var, hon fötjänar verkligen att vara glad.
När hon frågade hur det var med mig så gav jag ett rätt otydligt svar, men den kom jag fram till att överlag var det bra. Jag har ju haft lite jobbiga tankar, men jag försöker att hålla dom borta, försöker vara en bra vän. När jag skulle somna för nån dag den så låg jag tänkte på den krångliga situation vi är i, men efter ett tag så tänkte jag mest på hur härligt det är att älska henne, hur rätt det kan kännas, även om verkligheten tyvärr inte tillåter mig att få uttrycka dom känslorna..
När hon frågade hur det var med mig så gav jag ett rätt otydligt svar, men den kom jag fram till att överlag var det bra. Jag har ju haft lite jobbiga tankar, men jag försöker att hålla dom borta, försöker vara en bra vän. När jag skulle somna för nån dag den så låg jag tänkte på den krångliga situation vi är i, men efter ett tag så tänkte jag mest på hur härligt det är att älska henne, hur rätt det kan kännas, även om verkligheten tyvärr inte tillåter mig att få uttrycka dom känslorna..
Tragiskt är väl ordet..
Det blåser här, och brinner ett par mil bort. Jag har inte tänkt så mycket på det fören jag pratade med en kompis som tyckte att det var otäckt. Och det är det ju, bränderna tar sig över vägar och tar sig i allt. Runtom mitt ställe är mest gräs, men det brinner ju bra det med..
I hennes senaste blogginlägg så hade hon en låttext, som jag tror handlade om oss, jag vill tro det iaf. Jag kände att den stämde så bra in på mig, och jag antar att hon tyckte att det stämde in på henne. Så sitter vi, 13 mil ifrån varann och deppar över samma låttext, låten har jag aldrig hört..än..
Our sun is set, our day is done, I'm left here wondering
Is this the end, my final words to you
Day turned to night and now you're gone, I'm left
here pondering
Can this be true, are we really through
You were the wind beneath my wings, taught me
how to fly
With you I lived among the kings, how could this
ever die
So I say farewell, I'm yours forever,
and I Always Will Be
We were one, we were all, we were the only
Future full of hope, nothing could stand in our way
But dreams can change, visions fall, I feel so lonely
I would walk through fire for just one more day
You were the angel of my life, taught me to be free
Now I'm a stranger in your eyes, walls are
closing in on me
So I say farewell, I'm yours forever
And I Always Will Be
Missing you, in my heart you are The One
And you Always Will Be
When I turn to the east, I see no dawn,
but after darkness comes the light
And when I turn to the west, the silent night hides all
Where is the light that shines so bright
So I say farewell, I'm yours forever
And I Always Will Be
Missing you, in my heart you are The One
And you Always Will Be
Nah-nah-na ... and you Always Will Be
Nah-nah-na ... and you Always Will Be
And you Always Will Be
my Little One you are
And you Always Will Be
*Hammerfall, Always will be*
Facebook. En ångestgenerator..
Jag sitter ibland och kollar runt på facebook. Det finns ju rätt mycket folk där och så. Men ibland käns det som jag inte kommit nånstans i livet. En klasskompis från gymnasiet 250 vänner och lika många bilder och har rest runt i Indien och sånt. En granne, hon pluggar i Umeå, gjort sitt examensarbete i Australien och har fler vänner uomlands än vad jag har totalt. Jag har ju ett liv, men det är inte dokumenterat. Jag vill inte åka till Indien eller Australien men det känns ändå som jag är avundsjuk på nått sätt.
Det är konstigt egentligen. Jag har inte tänkt såhär förut, inte förens jag insåg att jag älskade henne, men att jag också hade förlorat henne. Jag ifrågasätter mitt liv för henne. Det var två veckor hon var här, två veckor sen vi sågs. Hon ringde häromdagen, det var trevligt. Jag harde tänkt att ringa ikväll nu men det vart bråk och så, så jag orkade inte, skickade ett sms till henne iaf, att jag hade tänkt att ringa, hoppas att hon inte blev besviken.
Jag hade funderingar på att åka upp till henne ikväll, men sen kände jag att jag var tvungen att vara realistisk, jag skulle aldrig orka åka 13 mil enkel resa, speciellt inte eftersom jag sov rätt lite inatt, och sovit för lite hela veckan.
Jag behöver hennes stöd, men jag måste också vara hennes stöd. Det känns som vi kommit ifrån varann, igen. men det har vi ju inte, vi har bara mindre kontakt just nu. När jag känner att vi kommit ifrån varann så tänker jag " är vår relation så skör?" Att vi måste ses minst en gång i veckan för att jag ska känna att hon finns där. Men så är det ju inte, bara i mitt huvud. Vi har klarat allt hitils, även om det är en rätt jobbig "fas" vi är i nu. Att jag är kär men hon har pojkän och vi måste jobba på att ha en kompisrelation, vi har inte haft det förut, vet inte vad man ska kalla det vi hade innan, nära vänner, nära fysiskt också, och det är ju inte riktigt ok om man har nån annan..
Tankar 2.0
Tänkte skriva nått halvlångt men jag orkar inte.
Poängen med allt jag skulle skrva var iaf att det inte finns nån som hon, eller som ens kommer i närheten. När vi var ute ikväll så satt jag och kollade lite ibland efter folk, mest tjejer då. Rent ytligt finns väl några som var intressanta, men hur ska jag kunna vara lika nära som vi är med nån annan? Hur ska jag orka släppa in nån?
Föra året träffade jag en tjej som jag vart lite intresserad av, hon såg bra ut och bodde i närheten (om nu fem mil räknas som närheten). Vi pratade lite i telefon och på msn och sånt, men det blev aldrig nått. Hon hade just blivit singel när vi träffades, men sin nuvarande pojkvän träffade hon rätt snart, hon var singel i en knappt halvår, det är lätt för en del. Sen hon blev ihop med honom har vi inte hörts av så mycket, och det är inte bara pga av mig, som jag annars skulle trott.
Henne träffade jag ikväll, eller jag sa hej och hon sa hej lite förvånat, så det kan bli. Från att ringa till varann till att bara säga hej, och inget mer, det är det som känns mest deppigt nu efteråt, eller näst deppigt, för att jag slösade så mycket tid på henne, tid som jag kunde ha lagt på nån annan. Nån bättre, som verkligen var värd den, och som ville ta emot den..
Vi måste ju ses snart..
Synonymer
Fick ett sms av henne nu ikväll. Vi pratar inte så mycket just nu. Hon sitter ju och vaktar häst hela nätterma och sover på dagarna. Men det är ju bara tillfälligt nu så..
När jag läste sms:et för andra gången, när jag var klar med allt och allt var lungt, så kände jag att jag verkligen älskade henne, inte för att det stod nått speciellt i sms:et, det var bara känslan av att läsa det och veta att det var hennes ord. Nu kan jag ju inte säga att jag älskar henne, men jag tycker väldigt mycket om henne, det kan jag säga, och to.m få höra tillbaka.
Om fem timmar och en kvart går klockradion igång, kanske bäst att försöka sova. Hon säger att hon har svårt att sova, när hon har så mycket i huvet. Jag har inga såna problem, när jag sover är enda stunden jag slipper tänka en massa. Ibland, eller rätt ofta, är hon det första jag tänker på på morgonen..
Tankar i natten..
Har inte tid att skirva så mycket nu för tiden, jobbar typ minst 7 - 23., men det tar ju slut snart.
Hon ringde ikväll, det var trevligt. Det är bara lite tråkigt att vi mest pratar om jobbiga saker, men det är ju mycket sånt nu, mest för henne, och lite emellan oss, men nu känns det mest bra. Jag försöker få tänka ut när vi kan ses. Jag föreslog fredag, men nu verkar det ändå som jag inte kan, men hon hade heller inte tid. Hon sover i stallet tills fölet kommer, hon sa att jag fick sitta med henne i stallet isf. Det har jag inget emot egentligen, det är bara det att sömn är en bristvara, och har varit hela veckan. När jag tänker på det så är det nog hon som jag offrat mest sömn för, men det har det varit varit värt, varenda minut..
Mer än tusen ord.
Jag hinner inte skirva nått egentligen. Så det var tur att jag hittade den här bilden.
