Rubriktorka...
Jag är verkligen skitdålig på att ha sovmorgon. Jag och en kompis var på Folkets Park igår, det var min idé och jag visst att det var en chansning att åka dit, det är ganska långt och jag hade inte pratat med nån jag kände i närheten, men vi tänkte att nån träffar man väl, vi träffade två, som inte direkt var kompisar. Jag drack lite, men blev inte gladare för det, så jag sov över hos honom på en jättetjock luftmadrass. Jag somnade runt två, och vaknade ungefär vid åtta, värdelöst, för nu är jag skittrött, och jag har sovmorgon imorgon med, men jag vet inte om jag orkar göra nått ikväll, och om jag går och lägger mig nu så blir det tidigare än vad jag lagt mig när jag jobbat.
Är to.m för trött för kebab. Jag var rätt sugen på det förut, och tänkte att det vore ett bra sätt att avsluta dagen, med tanke på att jag åt en semla och en trekilos (lätt överdrift) chokladboll till frukost. När jag åkte hem idag så stannade jag och tog ut pengar, tvärs över gatan låg ligger ett cafe, som var öppet..var inte tänkte jag...
Jag ska lägga mig i soffan och kolla på Scrubs. Jag köpte en box med sex säsonger. Tyvärr blir jag lite nere av Scrubs också. Jag tycker att jag känner igen mig i JD och Elliots relation, och sånt som jag försökt att inte tänke så mycket på har kommit upp till ytan igen..men det är ju också kul..Scrubs alltså..
Är to.m för trött för kebab. Jag var rätt sugen på det förut, och tänkte att det vore ett bra sätt att avsluta dagen, med tanke på att jag åt en semla och en trekilos (lätt överdrift) chokladboll till frukost. När jag åkte hem idag så stannade jag och tog ut pengar, tvärs över gatan låg ligger ett cafe, som var öppet..var inte tänkte jag...
Jag ska lägga mig i soffan och kolla på Scrubs. Jag köpte en box med sex säsonger. Tyvärr blir jag lite nere av Scrubs också. Jag tycker att jag känner igen mig i JD och Elliots relation, och sånt som jag försökt att inte tänke så mycket på har kommit upp till ytan igen..men det är ju också kul..Scrubs alltså..
En rubrik..
I Söndags blev min pappa sjuk, så jag har varit själv hela veckan. Det har blivit ganska slitit. Så jag orkar inte sitta och skriva så mycket. Sen har jag fått hem min Scrubsbox, en stor box, med säsong 1-6. Jag ska ha lite kvaliétstid med den och en kladdkaka. Igår var jag klar efter tio, men jag ville ha min kvaliétstid så jag somnade vid tolv, det blev 6 timmars sömn..
Orkar lite till..
Vi pratade idag på msn, det kändes bra. Efter ett tag visste jag inte riktigt vad jag skulle skriva, och jag borde inte ha suttit vid datorn så länge, men jag var glad att få prata med henne. När vi sa hejdå senare så sa jag att jag önskade att jag fanns där för henne, då sa hon att jag redan gjorde det. Det betydde massor att få höra.
Tänk om man var snygg, och gjorde bra musik, och tänk om man hade en snygg fru som också gjorde bra musik. Då skulle det kunna bli såhär bra:
Orkar inte...
Jag saknar henne så mycket. Det är snart fyra veckor sen jag hörde hennes röst sist, och ytterligare några dagar sen vi sågs. Dom senaste dagarna har saknaden växt för varje minut. Vi pratade ju en del förra veckan och det kändes bra, den här veckan har det blivit ett par sms. Egentligen vill jag ringa henne, men jag vet inte om hon vill att jag ska det, skulle inte klara att bli avvisad om jag ringde.
Jag har varit väldigt trött och sur om dagarna, har haft väldigt lite tålamod med det mesta, och jag har tänkt lite. Jag vet inte om det bara beror på det, men jag behöver hennes stöd. Jag har ett väldigt krävande jobb som tar massor av tid. Så vi har oftast fått träffas på mina vilkor, på sena tider. Men hon stöttat mig när jag känt att jag velat ge upp, nu vet jag inte om det finns där, om hon finns där.
Jag pratar med E ibland på msn ibland, det räddar mig från den värsta ensamheten. men jag varken vill eller kan ens försöka ersätta henne, och det handlar inte om det heller, men om jag börjar träffa E mer så kommer vi antagligen göra sånt som jag bara gjort med L förut. Förutom kompisarna här hemma så är hon den enda som varit hemma hos mig, och den enda som sovit över. Det går inte att undvika att det kommer kännas konstigt om E skulle komma hit, och sova över...
Igår skickade jag ett sms till L. jag skrevatt jag saknade henne massor, jag har fortfarande inte fått nått svar.
Nu när jag satt och tänkte på det så kände jag mig så fruktansvärt untanför emot hennes kille. Dom bor ihop, somnar och vaknar brevid varann varje dag, och jag sitter bara och hoppas på att få höra av henne...
Jag har varit väldigt trött och sur om dagarna, har haft väldigt lite tålamod med det mesta, och jag har tänkt lite. Jag vet inte om det bara beror på det, men jag behöver hennes stöd. Jag har ett väldigt krävande jobb som tar massor av tid. Så vi har oftast fått träffas på mina vilkor, på sena tider. Men hon stöttat mig när jag känt att jag velat ge upp, nu vet jag inte om det finns där, om hon finns där.
Jag pratar med E ibland på msn ibland, det räddar mig från den värsta ensamheten. men jag varken vill eller kan ens försöka ersätta henne, och det handlar inte om det heller, men om jag börjar träffa E mer så kommer vi antagligen göra sånt som jag bara gjort med L förut. Förutom kompisarna här hemma så är hon den enda som varit hemma hos mig, och den enda som sovit över. Det går inte att undvika att det kommer kännas konstigt om E skulle komma hit, och sova över...
Igår skickade jag ett sms till L. jag skrevatt jag saknade henne massor, jag har fortfarande inte fått nått svar.
Nu när jag satt och tänkte på det så kände jag mig så fruktansvärt untanför emot hennes kille. Dom bor ihop, somnar och vaknar brevid varann varje dag, och jag sitter bara och hoppas på att få höra av henne...
Rubriksättaren har gått ut i strejk...
För (ca) 27 år sen blev jag utmanad av http://dansantakossan.blogg.se/, Man ska ta den sjätte bilden i den sjätte mappen. Egentligen gillar jag väl inte sånt så mycket, men man får väl anstränga sig lite :P. Nu gjorde jag om lite. eftersom den sjätte mappen innehöll två clipartbilder, blir tråkigt då. Jag har ingen vidare ordning bland bilderna heller, så jag tog den sjätta bilden bara..
Det här är en modern Volvo D5 motor som sitter en en mindre modern Volvo 260. Jag har har varit mycket intresserad av bilar, tills för två och ett halvt år sen då jag hade en 240 som jag lade ner massor med jobb på, och den var inte ens fin. Jag gav upp när en ventil gick sönder, då hade jag bla, renoverat bromsarna runt om, bytt fjädrar och dämpare fram och bytttopplockspackning. Då fanns det en särskillt skrotningspremie för besiktade bilar, så jag fick 4000 för den, jag gav 5´, men hade väl lagt ner lika mycket på den.
Nu börjar intresset komma tillbaka. Kan vara svårt att tro att jag inte varit intresserad ett tag eftersom att jag har fem bilar, men detär bara en jag har tänkt att ha kvar, min Cheva. Den har varit trasig i ett och ett halvt år snart, men jag ska försöka fixa den till våren, och sen ska jag försöka ha en Chevasommar. Den är väldigt tuff faktiskt, och den går utmärkt att sova i.
Jag har lyckats se en säsong av Scrubs på två dygn. trots att jag har mycket mer är ett heltidsjobb, men jag är ju väldigt trött också..
Det här är en modern Volvo D5 motor som sitter en en mindre modern Volvo 260. Jag har har varit mycket intresserad av bilar, tills för två och ett halvt år sen då jag hade en 240 som jag lade ner massor med jobb på, och den var inte ens fin. Jag gav upp när en ventil gick sönder, då hade jag bla, renoverat bromsarna runt om, bytt fjädrar och dämpare fram och bytttopplockspackning. Då fanns det en särskillt skrotningspremie för besiktade bilar, så jag fick 4000 för den, jag gav 5´, men hade väl lagt ner lika mycket på den.
Nu börjar intresset komma tillbaka. Kan vara svårt att tro att jag inte varit intresserad ett tag eftersom att jag har fem bilar, men detär bara en jag har tänkt att ha kvar, min Cheva. Den har varit trasig i ett och ett halvt år snart, men jag ska försöka fixa den till våren, och sen ska jag försöka ha en Chevasommar. Den är väldigt tuff faktiskt, och den går utmärkt att sova i.
Jag har lyckats se en säsong av Scrubs på två dygn. trots att jag har mycket mer är ett heltidsjobb, men jag är ju väldigt trött också..
Internet och etikett..
Elinor är dåligt på att logga ut på msn, det har lett till att jag har skrivt hej till henne fyra gånger under kvällen nu, i tron att hon sitter vid datorn. Om jag får gissa så är det nog hennes ex som sitter vid datorn, och hon bara har glömt att logga ut eller nått, och jag framstår som en efterhängsen idiot..typ. Jag skickade sms istället, fick svar väldigt snabbt två gånger...det trejde har jag inte fått än..Jag kan bli väldigt sur på sånt...
En annan sak jag blir sur över...
På en community jag är med i hittade jag en en tjej :p, hon såg minst sagt bra ut, och bodde inte så långt ifrån mig. Obs. under ca 10 mil :P. Vi jobbar med samma sak också, och det är vad communityn går ut på egentligen. Det är massa killar som skrivit till henne och jag tycker att jag inte har nått inressant att skriva. När jag var inne på hennes sida efter helgen så hade hon lagt upp en bild från när hon hade varit ute, och jag blev helt säker på att jag såg henne när jag var ute och trängdes i Lördags, och då hade jag ju nått intressant att skriva också. Så jag skrev Hej och undrade vart hon hade varit ute...det var några dagar sen. På sin sida har hon typ skrivit "skriv nått och gör mig glad"., och framstår som jättetrevlig och så. Jag tycker inte att hon verkar så trevlig. Dessutom får jag dåligt självförtroende av sånt, att jag skulle vara för ful eller nått. Bilden jag hade var väldigt ärlig och så. Nu har jag bytt till en där jag sitter med uppfälld hoddie och gitarren, inte så ärlig kanske. Man ser knappt hur jag ser ut och jag jag inte spela gitarr..
När jag hörde texten till den här låten på riktigt första gången så fick jag en liten dröm om den perfekta utekvällen..
Alla hjärtans jävla skitdag..
Egentligen hade jag inget problem med den här dagen förut idag, jag har to.m skickat några grattismms.
Men kvällen blev en jättebesvikelse. Vi skulle ut, men vi var lite uppdelade. En kompis visste inte om han skulle med, några hade nån slags förfest och skulle få skjuts dit, och en annan kompis skulle hämta dom sen. Kvar blev jag, så jag fick åka dit själv. Det blev precis som jag trodde, att mina fulla kompisar skulle prata med andra fulla kompisar och jag skulle bli lite utanför. Jag stod och tittade lite och tänkte att det vore helt osannolikt att jag te.x skulle få en kram av nån. Då träffade jag på en tjejkompis, som sa hej och frågade hur det var och så, så fick jag en kram också. Det var väl kvällens höjdpunkt typ. Sen åkte jag. Jag hade betalat 150:- för att få trängas. Jag köpte en pizza med mig hem, och såg på rambo när jag kom hem.
Jag undrar hur länge det ska vara såhär. Jag kan inte riktigt komma ihåg när jag hade riktigt roligt sist. Ofta har det med alkohol att göra, jag blir gladare och mer social då. Som en gång vi var ute och jag var rätt full. Jag gick fram och pratade med folk jag kände igen som hade varit där förut, dom tyckte väl mest att jag full och lite dum, men det fattade jag ju inte då :P
Det är när det är såhär som jag känner att jag skulle vilja flytta nånstans. Typ, Karlstad, eller Östersund kanske, varför just dom vet jag inte riktigt. Om jag bodde inne i stan kunde jag ju vara full jätteofta, och därmed träffa folk :P Annars skulle jag nog vara lika osocial som nu, fast det är ju ibland jag vill åka iväg på nått, men ingen annan, och då är det väldigt tråkigt att behöva åka själv.
Pratar med L nu på msn. Jag hade inte tänkt att "störa" henne ikväll. Hon och hennes kille skulle ha romantisk middag, och då ville inte jag komma med mina deppigheter, men det var hon som sa hej så..När hon sa att dom skulle ha middag så kändes det knappt jobbigt alls, tills jag tänkte på hur jag hade det ikväll.
Det här är första alla hjärtans dag vi har kontakt med varann. Vi har alltid varit ifrån varann vid den här tiden på året, av olika anledningar. Förra året fick jag ett mail från henne på den här dagen. Hon mådde jättedåligt då, och jag kunde inte förmå mig till att ringa henne. Känns så längesen nu, och det är väl bara bra egentligen, vi är så mycket närmare nu.
Jag vet egentligen inte hur det kommer bli emellan oss. Jag försöker tänka på oss som kompisar bara, men hon har det jobbigt. Vi har pratat på msn varje dag sen hon kom hem, och det har känts bra. Hon har anförtrott mig saker som hon inte har berättat för nån annan..
Nu är jag trött..
"Du betyder mer för mig än nån annan."
Vi pratade idag, på msn, första gången på den vecka. Det känns som en omöjlig situation, och jag sa saker jag kanske inte borde sagt, inte på det sättet. Sitter och tittar på vad vi skrev, och jag fastnade för en sak hon skrev: "Du betyder mer för mig än nån annan." Det räcker för mig, för att bestämma mig för att jag ska göra allt för att det ska bli bra emellan oss, ingen vill ju att vi ska skiljas åt heller. Nu förenklar jag nog mycket men dte är väl bättre än att göra det svårare. Som Lars Winnerbäck sa: "Det är inte så lätt att vara männsika idag att man behöver göra det svårare"
Vi har så mycket framför oss. Hon fick en Winnerbäck biljett i julklapp, 7 månader i förväg. Så långt i förväg har jag aldrig planerat med nån förut. Jag har tänkt ibland att man inte vet vad som händer. Så att ge henne den biljtetten var ett stort steg för mig, tyvärr har hon nog inte förstått det, och jag har inte sagt nått...
Ont och blandat....
Hon åkte i tisdags natt, hon skulle vara borta en vecka, men jag vet inte exakt när hon kommer hem, och jag vet inte varför jag tänker på det. Om hon vill prata så hör hon väl av sig, vill hon inte prata så känns det ju inte så kul att höra av sig, men jag vill ju prata med henne. Jag försöker ge henne den tiden hon behöver, det går väl inte så bra egentligen. Vi har snart känt varann i fyra år nu, bara tanken på att det inte blir några fler känns skit, helt enkelt. Jag har verkligen försökt, jag har alltid ställt upp för henne, så gott jag kunnat och jag har förändrats mycket tack vare henne, och tack vare det har vi kommit varann så mycket närmare, men det spelar ingen roll, det känns som jag kommer förlora henne, vad eller hur jag än gör. På ett sätt är det väl så jag tänker nu, för att det ska göra mindre ont om det blir så, men om jag verkligen tänker på hur det vore så känns det omöjligt. Vi hör ju ihop.
Jag borde ha gått och lagt mig för en och en halvtimme sen, efter jag hade duschat och betalat räkningar, inget av det är gjort, och kommer inte bli heller. MIna kvällar har den senaste veckan bestått av tv och gitarr. Jag kollade mycket på 24 när det var maraton, och igår köpte jag Scrubs på dvd. Gitarr kan jag ju inte spela direkt, men jag trivs med att bara sitta och plinka.
När jag tänker på det har jag inte fungerat så bra den senaste veckan. Jag går och lägger mig sent, går upp försent och är väldigt trött, humöret är dåligt och jag hinner inte med mycket om dagarna.
Ja, finns väl inte mer att skriva. Känner mig helt tom, och jag har ingen aning om när vi kommer höras av nästa gång..
Rubrik
Vet inte om jag har så mycket att skriva egentligen. Jag satt förut och förde över bilder från mobilen. Sen kunde jag inte låta bli att kolla på några andra bilder jag hade, på oss. Vart ledsen när jag kollade på dom och tänkte på hur det är nu. När bilderna togs var jag lycklig, när jag var med henne..
Ja, mer blev det inte idag..
Ja, mer blev det inte idag..
Någon som är saknad..
Det har gått ganska bra dom här dagarna hon har varit borta, men ikväll är saknaden större än på länge. Jag saknar att kunna berätta saker som hänt under dagen för henne, eller små roliga grejer som har tänkt på osv.
Hade det bara varit för den veckan hon är borta hade jag väl kunnat stå ut, men nu vet jag ju inte om vi kommer ha samma relation igen.
Idag har jag gått och tänkt roliga på saker vi har gjort och tänkt att det vore kul att göra nått sånt ihop igen...sen har jag kommit på att det kanske aldrig kommer hända. Det är konstigt, för bara nån dag sen var jag ganska hoppfull.
Det finns saker som har hänt som jag skulle kunna skriva om, men då kommer hon läsa det istället för att jag berättar för henne, jag vill inte ha en relation där man läser varandras bloggar istället för att prata, inte med henne iaf, fast jag har det med andra..
Jag skulle helst vilja sova nu, men vi ska köra ut pappas bil till verkstaden ikväll så jag måste vänta på att han kommer, det skulle bli runt tio, så jag måste sitta uppe och vänta...
"Med dig på andra sidan jorden får jag tid till ingenting"
Hon ringde mig i Tisdags natt, vid klockan ett, en timme innan planet skulle lyfta. Vid pratade och jag fick en del svar.
Hon sa nått om att vi kunde höras via sms, jag hade tänkt att hon skulle få vara ifred och det sa jag också. Då lät det som hon tog illa upp, fast hon sa inget när jag frågade.
Hon har sagt en del saker på sistone som jag reagerat på. Dom flesta har jag tänkt att ta upp med henne direkt, så det inte blir några missförstånd.
När hon ringde sa hon att jag kanske är för beroende av andra. Jag har ju känt ibland att jag är för beroende av mina kompisar som jag träffar regelbundet, som te.x om jag hade tänkt att vi kunde åka nånstans en Lördagkväll men dom inte vill, då orkar jag inte åka själv.
Men när det gäller henne så är det så mycket djupare än så. Vi var så nära, vi kunde prata om nästan allt. Det finns ingen annan jag kan göra det med, och hon har sagt att hon berättat saker för mig som ingen annan vet, men nu känns det som hon betyder mer för mig än vad jag betyder för henne, och det beror inte bara på det här uppehållet, eller vad man ska kalla det.
Jag har ofta känt mig utanför, med tanke på att hon har sambo och att det är tolv mil emellan oss. Det blir inte bättre över att hon är utomlands på semester med honom medans hon vill ha ett uppehåll.
Sen vi pratade har det känts ok, fast idag kom jag nog på att jag vet inte hur det känns, det känns konstigt iaf....
Den här låten har så många ord som handlar om oss på olika sätt...
Hon sa nått om att vi kunde höras via sms, jag hade tänkt att hon skulle få vara ifred och det sa jag också. Då lät det som hon tog illa upp, fast hon sa inget när jag frågade.
Hon har sagt en del saker på sistone som jag reagerat på. Dom flesta har jag tänkt att ta upp med henne direkt, så det inte blir några missförstånd.
När hon ringde sa hon att jag kanske är för beroende av andra. Jag har ju känt ibland att jag är för beroende av mina kompisar som jag träffar regelbundet, som te.x om jag hade tänkt att vi kunde åka nånstans en Lördagkväll men dom inte vill, då orkar jag inte åka själv.
Men när det gäller henne så är det så mycket djupare än så. Vi var så nära, vi kunde prata om nästan allt. Det finns ingen annan jag kan göra det med, och hon har sagt att hon berättat saker för mig som ingen annan vet, men nu känns det som hon betyder mer för mig än vad jag betyder för henne, och det beror inte bara på det här uppehållet, eller vad man ska kalla det.
Jag har ofta känt mig utanför, med tanke på att hon har sambo och att det är tolv mil emellan oss. Det blir inte bättre över att hon är utomlands på semester med honom medans hon vill ha ett uppehåll.
Sen vi pratade har det känts ok, fast idag kom jag nog på att jag vet inte hur det känns, det känns konstigt iaf....
Den här låten har så många ord som handlar om oss på olika sätt...
" Jag trodde att jag hade tid"
Jag förstår inte vad som händer, jag förstår inte vad hon vill. Om hon vill ha ett uppehåll, eller om det verkligen är slut, om hon ens själv vet det.
Jag ringde henne idag, hade sms.at innan och frågat om vi kunde höras av. Efter vi hade sagt och och några ord mer så frågade hon typ: "förstod du inet vad jag sa", en lite snällare verson av att säga "fattar du trögt". Hon känns så kall och oförstående emot mig. Sen vi pratade i Fredags så har hon bara svarat med korta sms. Som idag, jag ringde flera gånger igår kväll, och skickade ett sms, utan svar. Idag fick jag ett sms från henne, det stod. "Jag gick och la mig tidigt.". Det var allt, inget hej i början, eller kram på slutet. Jag minns när hon reagerat på att jag bara skrivit "kram" när vi pratat på msn, istället för att skriva te.x kramar eller kramis.
Jag förstår att hon känner att hon kommit i kläm, men jag visst inte att det var så illa, sen gick allt så snabbt. Hon sårar mig så djupt när hon gör så här, jag har gråtit flera gånger idag, trots att jag är rätt dålig på det.
Jag vågar snart inte komma nån nära mer, blir bara mer att förlora.
Det finns ingen gläjde utan henne. När Miranda och Blomma kommer fram och vill bli klappade blir jag bara ledsen, dom är ju "hennes", hon döpte dom när dom var nyfödda.
Jag har ingen annan att prata med, och även om jag hade det så kan ingen ersätta henne. Den som ligger närmast att prata med vore Elinor, men L har sagt att hon inte vill att jag pratar om henne med Elinor, och det har jag lovat, det kommer jag hålla så länge jag lever, men det har gjort att jag är mer ensam än någonsin.
Igår fick jag ett sms från Elinor, hon frågade hur det var. Jag mådde skit, men jag skrev "det är bara bra", för jag orkade inte prata om det, inte med henne. Hade L frågat hade jag varit helt ärlig, för vi är ärliga emot varann.
Min syrra ligger på sjukhus också, jag har inte riktigt förstått vad det är, men det har med psyket att göra. Det är inget jag måste prata med nån om, men det hade varit skönt....men för första gången på ett år finns hon inte där för mig...
Det finns massor andra saker jag velat prata om med henne, som idag det hände en grej som jag vart ganska stolt över...men ingen att berätta det för, det finns ju andra, men det är inte alls samma sak..jag ville ju berätta för henne....
Jag var på ett möte ikväll. När jag satt där kändes allt ok, men direkt när jag satte mig i bilen kom den där hemska känslan tillbaka. Det var ett tag sen nu det hände, men nu är den tillbaka. Det är en slags ensamhetskänsla som kommer när jag träffat folk och blir själv igen, och den kommer fort...
Inatt åker hon och hennes kille på semester i en vecka. Så jag måste stå ut i en vecka minst, med mina miljoner frågor.
Ungefär såhär känns det nu:
Ps. Att jag inte är dum i huvet är det finaste jag har hört den här veckan..
Jag ringde henne idag, hade sms.at innan och frågat om vi kunde höras av. Efter vi hade sagt och och några ord mer så frågade hon typ: "förstod du inet vad jag sa", en lite snällare verson av att säga "fattar du trögt". Hon känns så kall och oförstående emot mig. Sen vi pratade i Fredags så har hon bara svarat med korta sms. Som idag, jag ringde flera gånger igår kväll, och skickade ett sms, utan svar. Idag fick jag ett sms från henne, det stod. "Jag gick och la mig tidigt.". Det var allt, inget hej i början, eller kram på slutet. Jag minns när hon reagerat på att jag bara skrivit "kram" när vi pratat på msn, istället för att skriva te.x kramar eller kramis.
Jag förstår att hon känner att hon kommit i kläm, men jag visst inte att det var så illa, sen gick allt så snabbt. Hon sårar mig så djupt när hon gör så här, jag har gråtit flera gånger idag, trots att jag är rätt dålig på det.
Jag vågar snart inte komma nån nära mer, blir bara mer att förlora.
Det finns ingen gläjde utan henne. När Miranda och Blomma kommer fram och vill bli klappade blir jag bara ledsen, dom är ju "hennes", hon döpte dom när dom var nyfödda.
Jag har ingen annan att prata med, och även om jag hade det så kan ingen ersätta henne. Den som ligger närmast att prata med vore Elinor, men L har sagt att hon inte vill att jag pratar om henne med Elinor, och det har jag lovat, det kommer jag hålla så länge jag lever, men det har gjort att jag är mer ensam än någonsin.
Igår fick jag ett sms från Elinor, hon frågade hur det var. Jag mådde skit, men jag skrev "det är bara bra", för jag orkade inte prata om det, inte med henne. Hade L frågat hade jag varit helt ärlig, för vi är ärliga emot varann.
Min syrra ligger på sjukhus också, jag har inte riktigt förstått vad det är, men det har med psyket att göra. Det är inget jag måste prata med nån om, men det hade varit skönt....men för första gången på ett år finns hon inte där för mig...
Det finns massor andra saker jag velat prata om med henne, som idag det hände en grej som jag vart ganska stolt över...men ingen att berätta det för, det finns ju andra, men det är inte alls samma sak..jag ville ju berätta för henne....
Jag var på ett möte ikväll. När jag satt där kändes allt ok, men direkt när jag satte mig i bilen kom den där hemska känslan tillbaka. Det var ett tag sen nu det hände, men nu är den tillbaka. Det är en slags ensamhetskänsla som kommer när jag träffat folk och blir själv igen, och den kommer fort...
Inatt åker hon och hennes kille på semester i en vecka. Så jag måste stå ut i en vecka minst, med mina miljoner frågor.
Ungefär såhär känns det nu:
Ps. Att jag inte är dum i huvet är det finaste jag har hört den här veckan..
"Every day together, always"
L har mått väldigt dåligt över att jag har dom känslorna jag har för henne. Jag visste ju att det var jobbigt för henne ibland, men inte att det var så illa. Vi sågs i Fredags. Jag sa "hej" och "hur är det", sen såg jag på henne att tårarna rann.
Det kan ha varit den sista gången vi träffades, men nu känns det som det inte var det. Jag kan inte acceptera att det ska sluta såhär, och jag hoppas att hon trodde att det skulle bli bäst att inte ses mer för att hon mådde så dålig. När jag tänkt på det efteråt så känns det inte alls som henne, att hon skulle göra så.
Sen vi sågs så har det inte funnits nån glädje i något. Inget är värt nått om jag förlorar henne.
Det kan ha varit den sista gången vi träffades, men nu känns det som det inte var det. Jag kan inte acceptera att det ska sluta såhär, och jag hoppas att hon trodde att det skulle bli bäst att inte ses mer för att hon mådde så dålig. När jag tänkt på det efteråt så känns det inte alls som henne, att hon skulle göra så.
Sen vi sågs så har det inte funnits nån glädje i något. Inget är värt nått om jag förlorar henne.
