Magnusevangeliet

Jag försöker hålla undan jobbiga tankar, speciellt nu när hon har det jobbigt. jag får inte vara ledsen och nere, jag måste vara stark så jag kan stötta henne, och det är lättare att kasta bort både tankar och känslor när hon är ledsen, vilken kanske låter heldumt, men så är det. Jag känner att det finns viktigare saker när hon har det jobbigt.
Men nu känns det som dom kommer tillbaka, har haft lite ångest känslor hela dagen försov mig och vaknade lite ångerfull, på nått sätt.
Hon berättade i går när vi sågs att hon ska få hjälp nu, eller i höst egentligen. Det känns jättebra att hon ska få det, men när hon berättade hur det hade gått till så kunde jag inte låta bli att jämföra, känner mig lite självisk bara. Att hon ska få hjälp beror nästan helt på hennes pojkvän, som har kontakter och pengar. Jag tänker på hur det vore om vi var ihop, då skulle hon aldrig få den chansen, inte fått hjälp, och kanske inte klarat sig till slut, bara för hon hade "fel" kille. Jag gör verkligen allt jag kan för henne, men om man tänker på det så räcker jag inte till, jag är inte lika bra, kommer aldrig att bli.

Vi kanske ska ses ikväll igen, fast jag vet inte om det är en så bra idé, inte när jag har såna tankar och känslor. sist jag mådde dåligt och vi sågs slutade i katastrof. Men det kanske går över så småningom.