Magnusevangeliet

Idag har jag varit ledig, och det var första gången på länge jag varit ledig utan att träffa henne. Jag har inte tänkt så mycket på henne, så länge jag inte varit ensam iaf. Det har faktiskt känts rätt bra, eller bra, jag har inte varit nere. Känns lite som att jag var i en annan värld idag, med helt andra människor, gjorde saker som inte påminde om henne, träffade gamla kompisar. Jag kände mig som en annan människa, som jag gick mer in i "jobb-rollen", nån som inte har den så komplicerat. 

Jag har hållt undan känslorna och tankarna ett tag nu, när jag verkligen behövdes, men nu har allt kommit ikapp igen.
När jag var på biltema idag slog mig tanken om dom skulle var där, vad jag skulle göra då, kom väl inte fram till nått egentligen.

Jag har fåt nån slags fobi, eller vad man ska kalla det, mot ringar, på ringfingret, eller andra fingrar också. Det har nog mest med hennes ring att göra, det känns jobbigt varje gång jag ser den, men jag ser väldigt ofta andras ringar också, jag lägger märke till dom mer nu än förut, och så tänker jag på henne.

När det känns jobbigt emellan oss så funderar jag på ibland att försöka ta upp kontaken med en annan tjej, min första riktiga kärlek. Vi sågs i Februari, första gången på två och ett halvt år, och det kändes jättebra, inte alls konstigt eller så. Hon är förlovad och har en son, så det är inget sånt, men jag tror vi skulle kunna bli bara vänner, nu när jag verkligen lämnat det jobbiga som var emellan oss bakom mig. Vi har inte hörts av sen vi sågs, förutom en gång på msn, hon loggade in ikväll, en snabbis var det visst, jag sa att hon kunde höra av sig imorgon, får se om det blir så.

Känner att jag vill vara i min egen värd ett tag, och försöka lura mig själv att den inte alls är tom och ödslig utan henne. Jag känner att jag inte kan vara nått vidare stöd för henne när jag mår såhär, jag orkar inte med mina tankar och känslor