Magnusevangeliet

Jag ville verligen träffa henne ikväll, men det vart inte så. Nu hade jag väl inte direkt frågat, jag skrev i ett sms att om hon ville att jag kom var det bara att säga till, eller om hon ville prata eller vad som helst, jag fick ett tack iaf, men sen har jag inte hört nått. Känns jobbigt att vilja göra så mycket men att inte "få" det, vet inte om jag är självisk när jag tänker så. Hon har ju det jobbigt och jag tänker på att jag inte "får" trösta henne. Det är väl bara egentligen att vänta och se om hon ville träffas och prata eller vad som helst.
Ibland tänker jag lite att det står emellan hennes ex och mig, det är inget vidare. Dom bor ihop, träffas varje dag, han hjälper henne när det behövs och så. Han kan fjäska varje dag för henne, men också ställa upp när hon har det svårt. Jag försöker så gott jag kan, men har väl inget att komma med. det krävs planering för att vi ska ses. Jag kan inte vara där för henne, även hur mycket jag önskar att jag kunde, och när hon har det riktigt jobbigt så orkar hon inte ses och då kommer jag försent när vi väl ses.
Jag funderade på om jag skulle ringa henne, men om hon vill prata så hoppas jag att hon ringer, för om jag säger att hon får ringa när som helst så menar jag verkligen det, sen är jag inget vidare bra på att trösta henne i telefon, vet inte varför riktigt, men jag vet inte vad jag ska säga, och det går ju inte trösta med en kram över telefon.

Dom två senaste månaderna har verkligen varit händelserika, minst sagt. Egentligen har hela året varit det. Det började med att vi inte hördes av alls på ett tag, när vi gjorde det så fick jag veta att hon hade haft det väldigt jobbigt hemma .jag trodde det var bra igen när vi pratat och var lite sur över att vi inte hördes av så mycket igen, tänke " är det såhär det ska bli nu när hon har pojkvän". Funderade på om vi skulle vara vänner, det var väl nära att det tog slut. Känns hemskt att ett litet missförstånd kunde nästan bryta isär oss. Det är ovissheten igen, som försöker att förstöra för oss. Det är väl att vi inte har nån vardag ihop, vi pratar inte varje dag....