"Kan inte reglerna i spelet men du får gärna komma hit"
Jag vill inte göra nått idag, vill inte vara här. Jag vill vara hos henne, vill vara där för henne, men jag kommer nästan alltid försent, får redan på allt efteråt. Känns skit att inte kunna finnas där för henne. Jag har sagt att hon får ringa när hon vill, men nått säger mig att hon inte skulle göra det, om det inte varit riktigt illa.
Jag ringde henne igår kväll, när vi pratat en stund så sa hon att hon var tvungen att sova, och att det var absolut inget emot mig, jag förstod knappt vad hon menade med det. Det är klart att hon får gå och sova om hon behöver det, ibland undrar jag om hon mest träffat oförstående personer. Som när hon sa att hon hade väldigt mycket att göra så vi kunde nog inte ses. Hon avslutade med "jag hoppas att du förstår". Jag svarade ja, lite tveksamt. Vad finns det att förstå, eller inte förstå, det är väl som det är helt enkelt.
När vi lagt på så tänkte jag hur illa det här kan bli. Hon frågade hur jag skulle känna om dom blev ihop igen, kommer inte exakt ihåg vad jag sa, men jag kände innan allt det här att det var rätt jobbigt att vara vänner, när jag känner som jag gör, och att se dom ihop och så, och det kommer att kännas annu värre efter det som varit den senaste tiden emellan oss. Det handlar om våran framtid, om vi har nån ihop eller inte.
När vi träffades i Torsdags och satt och prata lite så kom in på hennes familj och en släkting. Hon sa först att jag inte behövde bli indragen i familjebråk, det kändes konstigt att hon sa så, vi kan prata om allt och är väldigt ärliga emot varann, och jag vill inte att hon undanhåller nått. Jag är inte rädd för det hon varit med om, jag är beredd att dela allt med henne, även om det är mycket skit som hänt.
Jag har försökt att tänka lite positivt, försöker tänka mer på senaste gången vi sågs istället för fundera över hur långt tid det kan ta tills nästa gång, men när hon gråter och jag känner bara att jag sitter fast här så finns det inget som är bra, det är bara skit, att jag inte är där. Dessutom finns det redan nån där, han är alltid där...
"Vem vill ha stolthet när man kan få den man vill ha"
Så får du mig ändå - Emil Jensen
Jag ringde henne igår kväll, när vi pratat en stund så sa hon att hon var tvungen att sova, och att det var absolut inget emot mig, jag förstod knappt vad hon menade med det. Det är klart att hon får gå och sova om hon behöver det, ibland undrar jag om hon mest träffat oförstående personer. Som när hon sa att hon hade väldigt mycket att göra så vi kunde nog inte ses. Hon avslutade med "jag hoppas att du förstår". Jag svarade ja, lite tveksamt. Vad finns det att förstå, eller inte förstå, det är väl som det är helt enkelt.
När vi lagt på så tänkte jag hur illa det här kan bli. Hon frågade hur jag skulle känna om dom blev ihop igen, kommer inte exakt ihåg vad jag sa, men jag kände innan allt det här att det var rätt jobbigt att vara vänner, när jag känner som jag gör, och att se dom ihop och så, och det kommer att kännas annu värre efter det som varit den senaste tiden emellan oss. Det handlar om våran framtid, om vi har nån ihop eller inte.
När vi träffades i Torsdags och satt och prata lite så kom in på hennes familj och en släkting. Hon sa först att jag inte behövde bli indragen i familjebråk, det kändes konstigt att hon sa så, vi kan prata om allt och är väldigt ärliga emot varann, och jag vill inte att hon undanhåller nått. Jag är inte rädd för det hon varit med om, jag är beredd att dela allt med henne, även om det är mycket skit som hänt.
Jag har försökt att tänka lite positivt, försöker tänka mer på senaste gången vi sågs istället för fundera över hur långt tid det kan ta tills nästa gång, men när hon gråter och jag känner bara att jag sitter fast här så finns det inget som är bra, det är bara skit, att jag inte är där. Dessutom finns det redan nån där, han är alltid där...
"Vem vill ha stolthet när man kan få den man vill ha"
Så får du mig ändå - Emil Jensen
Kommentarer
Trackback
