Magnusevangeliet

Hade massa tankar som ville ut, annars tänkte jag att det räckte med den där låttexten.

Jag har gjort små försök att spela några melodier på gitarr, går sådär, det är rätt svårt, speciellt när man kollar på youtube hur te.x Björn Dixgård spelar, det hjälper inte självförtroendet för en nybörjare.


Sitter och lyssnar på Elegi med Anna Ternheim och Lars Winnerbäck, från hans 30-årsdagskonstert, en fin och sorlig låt. Det som känns mest sorligt är hur det var då, i Oktober 05. Jag hade svikit henne och trodde att hon aldrig ville se mig mer. Jag hade två biljetter till den där konserten, den andra sålde jag sen till en kompis kompis. Vi hade nog ingen kontakt alls då. När jag tänker på det nu så känner jag att jag borde ha gått med henne, men det är mycket då jag borde gjort annorlunda.
Nu lyssnar jag på samma låt, men en liveversion från Linköping 06, som handlar ännu mer om henne. Efter den konserten så träffades vi, för första gången på över åtta månader, det kändes lite konstigt men väldigt bra, även om hon var i en väldigt jobbig situation då.

På Lördag är det dags igen, men hon kunde inte följa med. Först kände jag inte för att gå alls, inte utan henne, men nu ska jag väl dit iaf, och typ sakna henne hela tiden.

Jag har lite förhoppningar om när vi kan ses, det är det som håller mig uppe för tillfället. Jag ringde henne idag. Hade inte tänkt att göra det först, vi pratade ju igår, men jag ville prata med henne, så jag ringde. Vart ett kort samtal, hennes ex hade just kommit med mat eller nått, dom skulle äta iaf. Det är såna småsaker som känns jobbiga. Dom sitter och äter lunch ihop och jag längtar efter att bara få träffa henne, eller åtminstone prata med henne. Nu komemr jag nog göra henne ledsen, men det känns lite "svalare" emellan oss på sista tiden. Som igår när jag sa att jag ville träffas rätt snart så undrade hon om det var nått speciellt, jag tycker inte det behöver vara nått speciellt för att vilja träffas, särskilt inte eftersom vi inte träffas särskilt ofta. Det där var ett dåligt exempel på att det känns svalare, men jag känner lite så. 

En sak som känns jobbig är att vi träffades mycket mindre förra året, när det var på gång att bli nått emellan oss. Vi träffades åtta gånger förra året, det är rätt illa att jag kan räkna gångerna. Hitils i år har vi träffats några fler gånger, men då hade vi knappt nån kontakt dom första månaderna. När jag tänker på vad vi hade förra året känns det konstigt. Att jag hade det jag saknar så och längtar ihjäl mig av. Det känns overkligt, som att det mer är en fantasi än minnen..

"Don´t let me fall deeper now"
/Lykke Li - Tonight