Magnusevangeliet

Jag vet inte hur jag mår, jag är inte direkt ledsen, lite ledsen är jag ju, men inte så nere som jag varit. Det kan bero på att jag var nära att förlora henne helt, allt annat får vänta då.

Hon behöver en bra vän, en riktigt vän, jag undrar om jag räcker till, eller om jag är för nere i mig själv.

Jag har aldrig förut känt att jag behövt att kämpa för att hålla ihop en vänskap, särskillt inte när det varit nån jag varit kär i, så har det känts som att vänskapen är något i andra hand, nått som finns i brist på nått bättre.
Så känns det inte nu. Visst, det är skitjobbigt att jag aldrig kommer at få älska henne så som jag så gärna vill, men jag tänker inte ge upp henne helt bara för det, hon är aldeles för viktig för mig. Ingen annan har någonsin varit närmare, och jag tror det är likadant för henne.

Jag känner mig tom, helt nollställd, men jag vet två saker: Jag vill aldrig förlora henne och att jag tänker inte ta några avgörande beslut på ett tag, ska känna efter hur det egentligen känns, för just nu har jag ingen aning..

Johnossi - 18 karat gold ( det gick inte att lägga upp videon här)