Magnusevangeliet

Det fanns mycket jag kunde sett fram emot, men inte nu längre. Tänkte för några dagar sen hur kul det vore om hon kom hit i helgen, även om vi bara satt hemma vore det trevligt, nu blev det inte ens det, hon var upptagen och jag kände mig dum som hade glömt bort det. Jag tänkte att vi kunde ses ikväll istället, men det gick inte heller, så nu får jag vänta till nästa vecka. Medans hennes ex träffar henne varje dag och gör en del saker ihop. Har börjat med det igen, att jämföra och känna mig värdelös.
Jag är bara så orolig för hur det kommer att bli, orkar knappt tänka på det, vill inte tänka på det. Jag kan inte ens tänka på det för att vara mer förberedd. Man kan inte förbereda sig. Jag kommer känna mig död om hon berättar det för mig, så är det bara. Vet inte vad jag ska tro, så jag tror allting. När hon var här var det helt underbart, jag fick vara lycklig för en stund, kände mig nykär, och när jag tänker på det så känner jag bara att det måste betytt nått, det måste det göra, annars vet jag nog inte vem hon är längre..

Hon är typ den enda jag kan prata med om sånt här, lite jobbigt när det är hon det handlar om, och hon behöver inte det här, hon har tillräckligt att tänka på, hon behöver inte ta hänsyn till mig, det vill jag, nästan. Jag måste ju också kunna säga hur jag känner med allt det här, men inte just nu...

Jag pratade med en kompis ikväll, vi kom lite in på tjejen han har träffat, men han visste inte vart det var på väg. Jag tänkte efter midsommar helgen att det kanske var våran tur nu. han hade varit hos hennes familj på midsommarafton och jag hade hon som betyder allt för mig med mig på midsommardagen, hon träffade mina kompisar och var ute på det ställer jag varit varje sommar sen jag fyllde arton, det var helt underbart. Känns jättebra nu med, en del av det. Att kunna prata om henne med kompisar eller att prata om kompisar med henne, och hon vet vilka jag pratar om, och vart några av dom bor och så. Det kvällen vart bättre än jag vågade hoppas på, därför känns det lite som en dröm nu efteråt, som det egentligen inte har hänt. Det kändes som att vi hör ihop, och att vi hittade tillbaka till varann den kvällen. Vad hon tänkte vet jag inte, har inte vågat fråga tror jag

Jag kommer ihåg en gång i våras, jag hade varit runt och pratat med massa folk om saker. Som te.x en som kanske kunde jobba lite istället för mig så jag fick lite ledigt ibland, och en som skulle laga bakaxeln på en bil jag har. Jag pratade med henne om det här på msn och hon sa: "Du ska nog se att allt löser sig". Inget av det har inträffat, jag har inte ens haft sovmorgon i år, och bakaxeln kunda jag få ett beked om vad det skulle kosta i Augusti.

Hon kommer ju läsa det här så lite lägger jag väl över på henne, även om jag inte vill det, men jag måste få det ur mig, när ingen annan lyssnar, även om det är jag som inte säger nått...