"Can´t help but wait"

"Vad gjorde du i Tisdagskväll?" Jag satt och väntade på att höra nått ifrån henne. Det är just det jag gör, jag borde sova egentligen, är rätt trött, men jag vill höra av henne. Jag ringde ju henne på eftermiddagen idag och vi pratade en bra stund och allt möjligt, men ett tag efter det så kändes det jättetomt, och en timme efter vi lagt på så skickade jag ett sms och skrev att jag saknade henne jättemycket. Vet inte om det är nått att svara på, men jag har väntat och kollat på telefonen i flera timmar nu, och hon kanske loggar in på msn så jag sitter här ett tag till.

Var härligt att prata med henne idag, hon lät så glad, känns härligt att höra hennes skratt.

Jag älskar henne, jag är glad när hon är glad, ledsen när hon är ledsen, och vill göra allt för att det ska bra igen. Jag vet inte vad jag kan göra, igår pratade vi på msn och hon ville bort, ville inte vara hemma, ville bara sova ifred. Jag sa att hon alltid är välkommen hit men det hjälpte ju inget när det är 12 mil hit och hon skulle jobba idag, pratade lite om hotell men det var sent och jag vet inget om hotell.
Jag tänker varje dag hur mycket jag vill träffa henne, helst samma kväll, hur sent det än blir, men hitils har det inte blivit nått, hon orkar väl inte. Jag börjar tröttna på att sakna, det är typ två känslor som jag alltid har: kärlek och saknad, jag vill inte sakna längre, jag vill uppleva.

Jag är rädd också. Jag försöker ge så mycket av mig själv, men jag har en rädsla av att jag kommer att stå ensam och sårad. Jag vet inte om det finns nån "gräns" för hur mycket vad "ska" ge av sig själv, särskillt när man bara är vänner. Vi pratade lite om ekonomi igår, och jag tänkte att om vi var ihop så skulle jag kunna ställa upp och betala det mesta, men bara som vänner skulle det nog kännas konstigt.   

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0