"In your heart where sadness grows at night"
Vi var på fest igår hos en kompis. Jag åkte som vanligt själv och kom dit senare än dom andra. Det var några tjejer där som mina kompisar hade träffat några gånger innan, och det kändes lite som att allt gick ut på att få hångla med nån av dom. Inte för mig, jag var ju nykter. Men under hela kvällen tänkte jag på en text ur en Winnerbäck låt: "I desperat jakt på en vän, kan förnedras om igen". Det känns rätt ofta så, som en jakt efter någon när vi är ute. Det vore så skönt att slippa det där, att känna trygghet istället. Tyvärr kommer jag inte göra det på länge. Jag kommer säkert att träffa nån, nån dag, men med tanke på hur nära vi är och hur bra vi funkar ihop så har en ny tjej rätt mycket att leva upp till.
Det var längesen jag trodde på att man kunde bli lycklig, jag har inga såna drömmar. Undantaget är midsommardagen, och dagen efter det. Jag var verkligen lycklig, det kändes så jävla bra, för bra för att vara sant. I nästan ett dygn fick jag känna mig riktigt lycklig, sen gick det över till ovisshet, sen ryktes allt ifrån mig igen, och allt var som vanligt. det var så härligt och kändes för bra så jag undrar ibland om det verkligen var på riktigt, det kanske bara var en dröm, lycka kanske inte alls finns i verkliga livet. Det här är kanske bara är en dröm, jag hoppas faktiskt det, att jag ska vakna och upptäcka att det inte alls är 2008, utan 2005. Jag har lite mer fritid en skrotig bil och nån som bara väntar på att jag ska hälsa på. Och jag skulle göra allt rätt, var så jävla bra emot henne..
En sak som gör mig väldigt ledsen är att vi känner samma saker och tänker samma tankar, men aldrig samtidigt. Jag tänkte lite förut att om det skulle bli nått mer emellan oss så kanske det vore bra att skaffa en dubbelsäng, och hon har ju en som hon inte använder, som vi kunde ta hit. Hon har tänkt på det också, för nio månader sen.
Det känns som vi verkligen hade blivit nått ihop, nått speciellt, men den kärleken som skulle förenat oss håller istället på att slita sönder oss. Jag trodde verkligen det fanns nått mer emellan oss, sista gången jag trodde på dte var i Tisdags. I Måndags var det så underbart när hon kom hit, sent på kvällen, inte planerat ett dugg. Det fattades bara att hon kastad småsten på mit sovrumsfönster när hon kom så skulle det varit som på film.
Jag känner mig lite lurad också, inte av henne direkt, men att vi har trott helt olika saker, och att jag trott att en del saker inneburit nått emellan oss, men det var visst fel. saker hon sagt, gjort och skrivit, låttexter som betytt massor för mig, som jag verkligen trott att dom betytt samma sak för henne. Hon kanske också känner sig lite lurad. Det finns saker jag gjort för henen för att jag älskar henne, och hon har trott att jag gjort dom som vän, tyvärr jag jag inte urskilja vad jag gjort efter vilka känslor..
Hon skrev nått i sin blogg, nått som kan betyda vad som helst, men jag vart lite rädd. Hon skrev att hon kanske är lite modigare nu. Jag blev rädd och tänkte att hon kanske kommer på att hon klara sig rätt bra utan mig, för jag klarar mig inte utan henne, även om det är väldigt jobbigt för mig just nu. Jag kan inte se ett liv utan nån som man verkligen kan prata med, säga precis vad man tänker. Tårarna är inte långt borta när jag tänker på det. Om jag var tvungen att ge upp allt i livet utom en "sak", så skulle jag ha kvar henne...
Det var längesen jag trodde på att man kunde bli lycklig, jag har inga såna drömmar. Undantaget är midsommardagen, och dagen efter det. Jag var verkligen lycklig, det kändes så jävla bra, för bra för att vara sant. I nästan ett dygn fick jag känna mig riktigt lycklig, sen gick det över till ovisshet, sen ryktes allt ifrån mig igen, och allt var som vanligt. det var så härligt och kändes för bra så jag undrar ibland om det verkligen var på riktigt, det kanske bara var en dröm, lycka kanske inte alls finns i verkliga livet. Det här är kanske bara är en dröm, jag hoppas faktiskt det, att jag ska vakna och upptäcka att det inte alls är 2008, utan 2005. Jag har lite mer fritid en skrotig bil och nån som bara väntar på att jag ska hälsa på. Och jag skulle göra allt rätt, var så jävla bra emot henne..
En sak som gör mig väldigt ledsen är att vi känner samma saker och tänker samma tankar, men aldrig samtidigt. Jag tänkte lite förut att om det skulle bli nått mer emellan oss så kanske det vore bra att skaffa en dubbelsäng, och hon har ju en som hon inte använder, som vi kunde ta hit. Hon har tänkt på det också, för nio månader sen.
Det känns som vi verkligen hade blivit nått ihop, nått speciellt, men den kärleken som skulle förenat oss håller istället på att slita sönder oss. Jag trodde verkligen det fanns nått mer emellan oss, sista gången jag trodde på dte var i Tisdags. I Måndags var det så underbart när hon kom hit, sent på kvällen, inte planerat ett dugg. Det fattades bara att hon kastad småsten på mit sovrumsfönster när hon kom så skulle det varit som på film.
Jag känner mig lite lurad också, inte av henne direkt, men att vi har trott helt olika saker, och att jag trott att en del saker inneburit nått emellan oss, men det var visst fel. saker hon sagt, gjort och skrivit, låttexter som betytt massor för mig, som jag verkligen trott att dom betytt samma sak för henne. Hon kanske också känner sig lite lurad. Det finns saker jag gjort för henen för att jag älskar henne, och hon har trott att jag gjort dom som vän, tyvärr jag jag inte urskilja vad jag gjort efter vilka känslor..
Hon skrev nått i sin blogg, nått som kan betyda vad som helst, men jag vart lite rädd. Hon skrev att hon kanske är lite modigare nu. Jag blev rädd och tänkte att hon kanske kommer på att hon klara sig rätt bra utan mig, för jag klarar mig inte utan henne, även om det är väldigt jobbigt för mig just nu. Jag kan inte se ett liv utan nån som man verkligen kan prata med, säga precis vad man tänker. Tårarna är inte långt borta när jag tänker på det. Om jag var tvungen att ge upp allt i livet utom en "sak", så skulle jag ha kvar henne...
Kommentarer
Trackback
